Till hundra procent

Ja, problem det finns det så att det heter duga. Sen finns det ju givetvis olika grad på problemen, allt ifrån katastofalt till ja en liten, liten prick i ingenstans. Men sen är det givetvis så att problem är ju olika stora för olika människor. Att jag går och bryter ett ben kan innebära katastrof för mig, men kanske inte för en person som brutit båda benen 3 gånger. Förstår ni vart jag vill komma?

Jag får höra mycket om problem på jobbet, alla av olika grad. Jag är inte varken kurator eller psykolog, men ja problem det får man även äran att lyssna på ändå. Men jag gillar problem, alla av olika grad. Jag tror på att alla problem går att lösas, oavsett hur stort eller litet problemet är eller verkar. Sen kanske min optimism också beror på att jag själv anser mig vara en bra lyssnare? Jag tycker om att lyssna på allt människor säger, även problem. För rätt var det är, så är det någon som behöver ett råd eller bara kanske vill få prata av sig lite. Men man vet kanske inte alltid vad man ska säga, om det är rätt eller fel. Men oroas inte. Ibland betyder det mer att en person bara tar sig tid och faktiskt lyssnar, och inte bara hör.

Så människor, var lyhörda och omtänksamma! Det kommer vi långt med.
Ta hand om er.

Idag har vart en hemmadag. En väldigt skön sådan. Fast jag har ägnat alldeles för lite tid åt studierna. Jag tycker att det är svårt att hitta motivation. Men när jag väl får arslet ur vagnen och sätter mig ner så går det som en dans. Någon fin själ som vet hur man finner motivation till att få ner arslet på stolen, så att säga?

Det enda som hänt idag är att jag, Daniel och Elise har lämnat tillbaka Gibson. Och en sak kan jag ju säga, inte blev jag mindre sugen på att skaffa en hund nu, efter att jag vart hundvakt. Typiskt! Efter det for vi till mina föräldrar, för att bli bjudna på lite kvällsmat. Alltid lika uppskattat! Vi fick även ner lite fika också, och exempel på samtalsämnen var kameltå och badräkter? Haha. Familjen Karlsson i ett nötskal.

Nu är det dags för lite studier, och sedan ett par avsnitt Full Frys. Klassiker!

Pengar, inkomster och utgifter, budget, slösa, lyxa, billigt... Ekonomi, är ett så otroligt viktigt ämne. Viktigare än vad jag någonsin kunnat tro. Jag är inte utbildad inom ekonomi, eller kan speciellt mycket om det. Det enda jag kunnat lära mig av, är mina egna erfarenheter och även misstag. Puh. Den dagen jag tittar tillbaka i mitt kontoutdrag och sammanfattning på internet banken. Den dagen, den sorgen. Jag vill inte ens veta hur mycket jag slösat genom åren, alldeles för mycket pengar är jag rädd. Men tackvare att jag flyttade ihop med min andra halva, så har jag mer och mer insett hur viktigt det är att kunna prata pengar och ekonomi. Att man vet vart pengarna varje månad, tar vägen. Att det är viktigt med ett sparande, och att utgifterna är mer intressanta än inkomsten/inkomsterna. Det spelar liksom ingen roll hur mycket pengar som kommer in, om du har det dubbla i utgifter...

Jag och D har ingen delad ekonomi, utan vi delar på allt. Hälfte, hälften så gott det bara går. Och det som sedan blir över, det är det som vi själva har att röra oss med fram tills nästa löningsdatum. Men nytta före nöje, räkningarna och maten går ALLTID i första hand. Och detta har fungerat i längden, för att det blir mest rättvist.

MAT. När det kommer till den punkten, så har jag alltid vart en hejare på att småhandla och handla fruktansvärt mycket onödiga saker. Usch, när jag ser tillbaka på alla gamla matkvitton, så tänker jag ofta: Emma har du verkligen alla hästarna hemma, egentligen?

...så förra månaden så började vi med en strikt matsedel för att på så sätt slippa småhandla och då kunna spara pengar. Vi har en mat-budget på 3000 kronor, helst mindre än så. Som vi tar ut i kontanter och sedan handlar för under månadens gång. Vi storhandlar en gång varje månad, då vi innan skriver en matsedel för två veckor fram över. En lagad måltid varje dag, och sedan handlar vi efter den. Och det har hittills fungerat ypperligt. Givetvis så köper vi färskvaror då det behövs och inte bara ett par gånger i månaden. Men ja, det har visat sig att vi verkligen tjänat på denna idé! Och det är ett hett tips till er där ute som har svårt med matkostnaderna.

Hoppas att ni blev lite klokare, om inte annat så får jag försöka att lyckas bättre nästa gång.

Nu ska jag återgå till lördags-mys (se: sova i soffan).
Hoppas att er lördag har vart bra, och får fortsätta så.

Nu har jag och Gibson vaknat till liv. (Gibson är Idas hund, och jag är hundvakt över helgen eftersom att hon befinner sig i England för lite semester). Vi började dagen med en liten promenad, och efter det smaskade vi i oss lite frukost och nu ligger vi här. I soffan, som två riktiga soffpotatisar. Och det roliga med det, är att jag ligger och tittar på ett träningsprogram. Där människor som lider av övervikt ska under ett x antal veckor lära sig att äta och motionera rätt... Bra där Emma.



...nästa gång ni får se en bild som denna, så kommer det vara en Newfoundland istället för en lite Lhasa Apso. Höhö.

Idag är jag glad. Glad för att jag fått besked om mer jobb. Och det är jag väldigt tacksam och glad för! Nu ska jag sova och imorgon tänkte jag skriva lite om "ekonomi"... Vardags-ekonomi och så. Pengar är alltid ett intressant ämne, right?

Hoppas att er kväll har vart bra. Nu ska jag styra kosan emot sovrummet och sängen.

Vi hörs imorgon! På återseende.

Jag har så mycket planer och funderingar just nu. För första gången i mitt liv, så vill jag på RIKTIGT framåt. Jag vill läsa klart mina ämnen, jag vill kunna söka till lärarhögskolan och jag vill skaffa mig ett litet bihang, i form av en hund. Jag har verkligen bestämt mig. Och det är så det ska bli. Kosta vad det kosta vill, med lån och bidrag, men det kommer att vara värt det i slutändan! Jag tar hellre ett studielån än ett typ billån. Det enda lite kluriga med detta, är att det är just nu svårt att kombinera studier med att jobba. Men pengar måste jag ju trots allt ha.

Jag blir så inspirerad av lärarkollegor jag har, bloggar jag läser, men framför allt, av alla fina elever som jag har med att göra. De är alla underbara, alla på sitt sätt. Så om det är någon av er, mina elever, som läser detta. Så jag kan jag säga er, att ni är bra människor och jag önskar er allt det bästa i livet. För det är ni värda, vareneda en! HÖR NI DET?!

Detta år, kommer att gå i utbildningens tecken.

Tro på dig själv, du vet att du kan!

...vaniljyoghurt med hackad/skuren apelsin. Ljuvligt!
Mot: Komvux och en engelskalektion.

Idag ska smärtan få sitt slut.
Vi ska hjälpa dig. Du ska inte behöva ha ont längre.
Du kommer att lämna oss, här nere på jorden.
Men jag lovar, du kommer att komma till ett minst lika bra ställe.
Ett ställe, där smärta inte existerar. Och där kommer du aldrig behöva lida.

Jag kommer aldrig att glömma dig.
Jag kommer aldrig att kunna glömma dig.
Sov så gott. Jag älskar dig.
Igår, Idag, Imorgon och föralltid.
Det lovar jag dig. Och det är ett löfte jag aldrig sviker.

♥


Fotograf: Edit Karlsson.

Nyss vaknat till liv. Och dagen börjar med huvudvärk, och idag ska jag göra matteprov. Det känns om jag ska vara ärlig, inget vidare. Jag känner att jag greppar matten, men inte formlerna. Fårse hur detta löser sig. Tänkte i alla fall börja med att duscha.

/ God morgon på er! Och på återseende.

Det fick bli denna helg, istället för nästa som det var planerat. Egentligen. Idag var vi på besök hemma hos en uppfödare av Newfoundlands, Birgitta och hennes man. Deras hemsida hittar ni här. Allting gick så fort, från ett samtal igår kväll till ett besök idag. Helt otroligt att de ville ta emot oss med så kort varsel! Och vilken dag sen. Har aldrig vart med om maken till helt fullkomligt underbara hundar. Och alla var de lika fina, alla sex stycken. Anledningen till att vi var och hälsade på på kenneln idag, var att vi har pratat om att skaffa en hund. Eller det är väl mer jag som i så fall ska skaffa en, men det är ju bra om ens andra halva är med på noterna? Och jag visste/vet mer om rasen än vad D visste, så därför tyckte både vi och Birgitta att det passade utmärkt med ett besök för att vi skulle få se hundarna in real life. Så att säga.

DET ÄR INGENTING BESTÄMT ÄNNU, vi får vänta och se. Vi får ta och fundera och planera lite till. Så att vi är helt säkra på vårt beslut. För man vill givetvis att det ska bli så bra som möjligt för båda parter, hund som människa. Det ska vara roligt att ha hund, som Birgitta sa idag. Och det har hon helt rätt i. Och roligt, det är bara förnamnet av vad jag hade idag. Jag bokstavligt låg på golvet och kramades med hundarna. Åh, det var så mysigt! Jag skulle kunna ha gett min högra hand för att få ta med en av de underbara varelserna hem. Fast nej. Jag vill ha en alldeles egen. Min alldeles egna Bernard.




(gick tyvärr inte att rotera bilden).

Vi vill ofta ha allt. Vi människor vill trivas överallt. Det ska vara bra hemma, på jobbet, på fritiden och helst även när vi sover. Och det är väl en bra sak. Men jag tror att det då blir svårt att uppskatta allt som vi har runt i kring oss. Det främsta, som de flesta av oss strävar efter är ett förhållande. Har man ett förhållande, då är man en lycklig människa. Utan förhållande kan man vara lycklig, men inte fullt så lycklig. Oavsett, så har man ju i alla fall ett förhållande? Oavsett vad som sker, så har man alltid en person vi sin sida - man eller kvinna.

Jag tror att vi har svårt att uppskatta ensamheten och singellivet. För vem vill (utåt sett) se ut som en ensam person? Vi (se Svenskar), upplever jag, har svårt med ensamhet, även jag själv. Vi kan inte gå och fika själva, gå på bio ska vi inte tala om. Det vi kanske kan göra, är att ta en promenad på egen hand. För då är vi faktiskt ute och motionerar, och inget annat. Vi har faktiskt vänner som faktiskt vill gå tillsammans med oss, men vi tackade nej. Det är verkligen inte så att vi faktiskt inte har några vänner som faktiskt vill gå tillsammans med oss. Men det vet och ser ju ingen annan än vi själva. Och då ser det okej ut. Men ja, tänk såhär; du har ju i alla fall en pojkvän/flickvän. Och genast så känns det lite mer okej. Vi har ju i alla fall någon som väkomnar oss när vi kliver innanför ytterdörren... eller?

Hörreni! Det är inte fel att vara singel eller ensamvarg, det är lika naturligt som att vara i ett förhållande och i en relation. Tro mig, din tid kommer! Det finns en hel del människor som lever på denna jord, så någon måste väl vara menad för just dig? Uppskatta det du har, och lägg inte ner massor med tid på att fundera på vad du INTE har! För då får du mer tid över till att fundera på vad du faktiskt VILL ha.

Jag tror att vi aldrig är nöjda. Har vi lockigt hår, så vill vi ha rakt hår och tvärt om. Har vi inte glasögon, så vill vi ha det, inte för att vi frivilligt vill ha synfel. Utan för att det är snyggt med glasögon. Undra hur många, som varje dag tvingas bära glasögon, håller med? Har vi en "dålig" bil, så vill vi ha en finare och nyare modell. Men vem vill tvingas ta ett dyrt billån och förlora massor med pengar? Vi vill inte bo i lägenhet, det är för trångt och vem vill inte ha en mysig liten trädgård att påta i? Och samtidigt vill vi ha mer LEDIG tid. Vi vill inte gå till frisören och klippa oss, för vi är rädda hur resultatet kommer att bli. Men samtidigt vill vi ha lite förändring, typ som en ny frisyr? ...jag kan fortsätta i evigheter. Se livet ifån den ljusa sidan. Det är som det är. Om det egentligen är bra, varför ska vi då promt förändra allt? Let i be.

Det blev lite rörigt det här. Men det känns som om det finns lite logik i denna text, i alla fall!

...jag är trött. Jag är helt slut. Nu ska jag sova.

God natt allesammans. Hoppas att er torsdag har vart bra!

När är det tänkt att jag ska vakna till egentligen? Jag har vart uppe en och en halv timme och jag är fortfarande trött som en sengångare. Kanske dags att bli kaffe-drickare på riktigt? För detta håller ju inte. Klockan 12 ska jag innfinna mig i klassrummet för engelska och samhällskunskap. Men jag tänkte gå dit lite tidigare så att jag kanske hinner räkna några mattetal innan lektionernas start.

Planerna för resten av dagen, ser ut att innehålla ganska så mycket Ida. Först ska vi som vår veckotradition simma några längder, och röra lite på fläsket. Och sen får vi se. Eventuellt så blir jag nog kvar några timmar i stan, om inte över natten, för här hemma ska det lanas... och det har jag ingen lust att delta i. Då är det mycket roligare att umgås med Ida!

Inte för att jag vill lämna soffan. Men jag är rädd att jag måste. Varför kan jag inte få leva livet som liten, då man slapp vuxen-saker, så som skola, jobb och andra oviktiga saker? Blä.

Har lite djupa texter på gång. Håll utkik. Jag känner
för att för att gå ner lite på djupet, i några ämnen.

På återseende! Ta hand om er och varandra.


Soffmys.

Finally. Jag fick svar ifrån uppfödaren av Newfoundlands! Och svaret var över förväntan...



Åh, finns det någon själ där ute som är villig att donera några tusenlappar till lilla mig? Så att jag och Bernard en vacker dag kan få förenas med varandra.

Snälla?
Snäääälla?!

Troget av er att titta in lite då och då. Uppdateringen på min front har vart ganska så kass, men så är det när det är full rulle hela tiden. Hoppas att allt är bra med dig?! Jag har vart i skolan och pluggat flitigt både måndag, tisdag och idag - onsdag. Och jag trivs som fisken i vattnet! Allt är så härligt. Det är roligt att få använda huvudet, träffa nya härliga människor och samtidigt få något vettigt gjort. Jag jobbar bättre i skolan än vad jag gör hemma, i alla fall när det kommer till matematiken. Inget som distraherar och stör.

Det är en skön känsla att få känna att man utvecklas som människa. Det är roligt att få känna att man tar sig framåt i livet, och att jag varje dag kommer lite närmare mitt mål. Det känns även riktigt fint. Och att jag får ta mig framåt med D och andra fina människor vid min sida, det är ju inte heller helt fel.

Nu ska jag göra lite kvällsmat. Lasange, bara att göra i ordning, stoppa in ugnen och sedan värma på när man ska äta. Förberett och klar't!

På återseénde, gott folk!

Måndag, inget jobb så långt ögat kan nå, och då väljer jag att plugga istället. Först matte, och sen engelska. Måste även springa in en snabbis på ICA för att handla skrivblock och pennor. Min gamla sminkväska får agera pennfack. Det känns bra det här, med två nya ämnen. Och om ett halvår är kurserna slut. Och då SKA jag ha godkänt i varenda ämne. Annars blir det inte mycket till lärare för min del...

Dags för frukost: Ägg, Finn-crisp och smoothie. Tycker inte ni också att det bästa målet på dagen är frukosten? Jag tror att det är så här med frukost, antingen så älskar man det - eller så hatar man det. Min åsikt är ganska så uppenbar. Den dagen jag slutar äta frukost, ja då är det något som inte står rätt till i Emmas huvud. Äsch, nu får jag sluta skriva! Detta kan bli hur långt som helst...

...hejdå!

One week with Marilyn var guld värd. Väldigt fin, vacker och bra film. I början av filmen så störde jag mig något fruktansvärt på att det inte var Marilyns ansikte, utan någon annans. Det kändes så fel i början. Men allt eftersom att filmen rullade på, så blev den bättre och bättre. Fint skådespel, och jag tyckte verkligen att filmen skildrade Marilyns verkliga liv. Vilken trasig, splittrad och neurotisk människa. Men ändå, enligt mig, den vackraste varelse som någonsin levt på denna jord. Varför skulle hon gå och dö för?

Efter att ha vart ute på vägarna och halkat, så är jag äntligen hemma igen. Är det bara jag som tycker att köra bil och lyssna på musik när det är mörkt, kan vara den skönaste känsla som finns? Det jag och min pappa har gemensamt, är att vi båda ÄLSKAR att köra bil. Jag skulle lätt vilja jobba med att provköra bilar...

Väldigt osammanhängande inlägg. Kort och gott, jag är hungrig och trött. Och jag ä l s k a r min familj.

Efter frukost och några avsnitt av "Dogs 101" på animalplanet, så fick jag spatt. Gick runt i lägenheten och visste inte vad jag skulle ta mig till. Så jag bestämde mig för att ta en promenad. Jag ringde till Alexandra för att höra med henne om hon ville göra mig sällskap, men människan svarade inte. Så det fick bli en singelpromenad. Sagt och gjort. Nu är jag hemma igen, efter en 35 minuters RASK promenad. Jag gick så fort att varje liten valk på kroppen ruskades om. Tuttarna gungade ganska så bra de också, men det var bara för att jag inte kunde hitta min sprotbehå. Men för att klargöra så är inte mina tuttar några valkar, de är välformade kurvor som jag fått jobba ganska så bra för. Inte vet jag vad jag har gjort med dem, men ja större har de i alla fall blivit!

Nu är det dags för dusch. Sen är det dags för lunch, eller något i matväg. Och sen är det dags för bio tillsammans med en syster och min mamma, och vi ska se "My week with marilyn". Jag är ju ett ganska så brett fan av Marilyn, så det faller mig HELT i smaken.

På återseende gott folk.

Hemma. Home sweet home. Revyn, var hur bra som helst! Jag har sett många katrineholms-revyer genom åren, men denna var bäst. Helt klart, utan tvivel! Bra jobbat, allesammans. Synd bara att det är så mycket tråkiga personer som går och tittar på en revy. Ingen humor, och inget drag. Varför? (Tack Ann-Marie för biljetten!)

Efter att revyn var slut, så hämtade Ida och jag pizza för att mätta våra magar med. Efter mycket om och men så hamnade vi även på den där födelsedagsfesten som Ida var bjuden på. Det var trevligt, och tack för att jag fick komma. Men jag blev inte långvarig, jag åkte hem efter ca 1½ timme, knappt det. Jag är bara inte på festhumör just nu. Det är sällan som jag är det. Jag trivs bättre hemma i soffan, jag väljer hemmakvällar framför utgång. Kanske kan ses som tråkigt, men ja, sådan är jag.

Jag slipper bakfylla imorgon, till skillnad från vissa. Och jag ligger nerbäddad i soffan, medans andra är ute och fryser. Men jag hoppas i alla fall att ni alla där ute, får en rolig & trevlig lördags kväll!

Nu åker jag in till stan. På återseende kära vänner.
Hoppas att ni får en trevlig kväll!

God morgon, lördag! Sovit som en riktig stock i natt, D och jag gick och la oss halv elva igår. Enligt Ida, så har vi gått och blivit pensionärer, haha. Har just avnjutit en finfin frukost, bestående av två ägg och ett glas smoothie. Denna dag hoppas jag blir lugn, för jag orkar inte med något rummel-och rabalder. Om en stund så ska jag bege mig ut till M-byn för att hälsa på min familj och gratta min moder. Sen lite senare i eftermiddag, ska jag bege mig in till stan för att se på revý tillsammans med Ida. Och sen får jag se...

Jag skulle bara förtydliga en sak, angående "sluta-röka-gruppen", det är ingenting som gäller allmänheten isåfall, enbart eleverna på skolan. Om det blir av, så tror jag att gruppen kommer att hållas på lektionstid, men jag vet inte. Det är bara spekulationer från min sida, men jag hoppas verkligen att det blir av. Jag får gå i genom klasserna, och se hur många det kan vara som är intresserade. Men men, den som lever får se.


Nu ska jag ta ett skutt in i duschen. På återseende.

Idag har jag vart en lycklig ickerökare i EXAKT en veckas tid. Oj, det kanske jag har glömt att säga? Nej, jag valde bara att inte säga något. Men nu vet ni.

...och på tal om rökning. Så är jag jäkligt sugen på att starta en sluta röka-grupp på skolan. Jag vet att det finns så många ungdomar som röker på skolan, och det är så synd. Och jag tror att det är nu man ska "haffa" dom, innan de sjunker för långt ner i beroende-gropen. Det är NU de behöver hjälp att förändra deras tänkande kring rökning. Och jag tycker att det vore så förbaskat roligt att få leda en sådan grupp! Nästa vecka tänkte jag prata lite mer med chefen och sedan se hur stort intresset för gruppen skulle vara. Kanske göra en liten intresseanmälan? För att jag tror, att ju fler namn på en intresselista, desto större chans till att det går i genom.

Roligt när man får lite nya idéer och tankar! Det finns inget ont, som inte för något gott med sig.

Men jag känner att jag måste förbereda mig lite. Måste fundera lite kring, hur jag ska lägga upp allt, vad jag ska säga, hur jag ska nå fram till ungdomarna, vad målet med "gruppen" är etc...

Vilken känsla! Då en person inte förstår en sak, och jag efter en stunds förklaring väntar på ett svar. Och svaret är helt korrekt! Det är så roligt att få möjlighet att hjälpa andra, och att de faktiskt förstår vad jag menar. ALLA kan, det är bara så att endel inte tror att de faktiskt kan. Men det är helt tvärt om! Vilken fin helg-belöning.

Ullis, du kan vara RIKTIGT stolt över dina elever :)

Nu ska jag tina bullar, så att jag och eleverna kan få i oss lite fika innan dagens slut.
Men jag hoppar över bullarna, och tar en banan istället. Duktiga mig.

Ja, träningsvärken har inte släppt, snarare tvärt om. Min gång ser lite annorlunda ut, mot vad den brukar göra. Höhö. Och eleverna frågar mig ständigt, om jag lider av knäproblem eller dylikt? Haha. Ännu en en dag på Vidåker är avklarad, men det har gått bra! Synd bara att det är så många som kastar bort sin skolgång, på grund av skolk, grupptryck och för att viljan att lära sig något helt enkelt inte finns. Jag vill hjälpa, så att de hittar tillbaka igen. Så att skolan blir en plats de VILL vara på. Ofta så ligger det mycket mer bakom, men det är inte ofta som man ser det. Jag vill hjälpa, så att de hittar tillbaka igen. Jag önskar bara att det fanns mer som jag kunde göra. Och det finns det. Jag SKA utbilda mig till lärare. Finns det något roligare yrke? Varje dag på skolan, har sin charm. Det är så roligt att prata med eleverna, och höra deras åsikter och tankar. Det ger mig så mycket. Jag tror verkligen att jag hittat rätt.

Nu ska jag bege mig in till Katrineholm, för en simtur tillsammans med min motståndare i tävlingen - Ida.

På återseénde!

God morgon.

Jag sitter och äter frukost, och ska alldeles strax styra kosan emot Vidåker! Har jag sagt att jag ÄLSKAR att jobba på skolan? Om inte, så vet ni det nu! Men mina absoluta favoriter, det är eleverna. Och ibland så får jag för mig, att de faktiskt tycker om mig med. Ibland. Lärarna och kollegorna, de är fina de också. Allt ät bara fint. Jag trivs som fisken i vattnet.





...det är ingen som vet att jag älskar min röda stickade kofta ifrån Cubus heller va? Haha.

Jo, men ja jäklar jag. Nu förstår jag varför en del människor väljer att avstå ifrån träning. Körde ett hemmagjort styrkepass igår på ca 40 minuter, och det känns idag kan jag säga! Men det var roligt. Känns som om det är dags att damma av de gamla musklerna, och låta dem få jobba lite. Idag tänkte jag, att jag bara skulle ta en promenad. Känner att jag måste rensa huvudet, och förhoppningsvis så kan jag även säga hejdå till huvudvärken...

...men först! Ett mellanmål, bestående av kokta ägg. Smaskens!

Jag återkommer.

AHA! ÄNTLIGEN! Fick äntligen napp. Efter mycket mail fram och tillbaka. Jag mailade en kennel som föder upp Newfoundland, i Nora. Och hon som är ägare av kenneln lät väldigt positiv till mitt mail! Hon tyckte att ALLA EVENTUELLT blivande hundägare, borde vara lika kloka som oss. Höhö. Och att det även är klokt att åka och hälsa på, på kenneln när det inte finns några valpar, utan bara vuxna hundar. Med tanke på att en Newfoundland, blir ganska så stor. Att se en valp och en vuxenhund, är som natt och dag! Men jäklar vad spännande det ska bli. Hoppas att vi får komma och hälsa på snart, snart, snart. Jag behöver det. För jag har gått och blivit helt besatt av Newfoundlands, och hundar överhuvudtaget. Har till och med knåpat ihop en lista på för och nackdelar med att ha en hund, och jag har även kollat upp ungefärliga månads och årskostnader för en Newfoundland.

Jag anser att Newfoundland är världens finaste hundras! Och har vart min drömhund, sedan jag var liten. Och är det någon mer som är intresserad, av en Newfoundland eller någon annan hundras. Så kika in på Svenska Kennelklubbens dottersida, köpa hund. Där finns det massor med information om allt som rör hundköp och blivande hundägare. Det finns även en sida, som presenterar de vanligaste hundraserna i Sverige. Vad man ska tänka på med de olika raserna, hur de är som ras etc. Mycket lärorikt!


En sådan här vacker skapelse, hoppas jag för allt i världen blir min en vacker dag.
Jag tror att vi skulle passa som handen i handsken, Bernard och jag ♥

...det blev inte mycket till planering för min andra halva. Eller det blev en liten gemensam planering, samtalet såg ut ungefär såhär:

Jag: Vad ska vi äta ikväll?
D: Ehmm... Jag vet inte. Mina förslag duger ju aldrig.
Jag: Jodå, klart att de gör. Bara det är nyttigt, mättande och gott.
D: Då köper jag potatis.
Jag: Ska vi bara äta potatis?
D: Nej, falukorv också.
Jag: Låter inte så nyttigt. Jag vill ha fisk. Vill du ha fisk?
D: Okej, visst.
Jag: Då kör vi på det. Gillar du fisksoppa?
D: Njae. Men visst, jag kan testa.
Jag: Då kör vi på det också.
--- slut på samtalet ---

Så fisksoppa fick det bli kväll. Jäklar vad gott det blev, ett recept som jag VERKLIGEN kan rekommendera! Inget krångel, bara enkelt och jäkligt gott. Och tro mig, jag tycker inte om de minsta krångliga recept. Ju enklare, desto bättre! Receptet hittar ni här.

Nu har jag skickat iväg tre mail till olika Newfoundlans-kennlar. Något napp ska väl inte vara så svårt att få! Det är tokigt att det är vissa kennlar som ligger kvar, fast de inte längre har någon avel...

Heja, heja! Hund, hund, hund!

Har just smällt i mig ett finfint mellanmål/lunch - två kokta ägg & majonäs. Mättande och jäkligt gott!
Jag började lite smått fundera på vad som ska förträras senare i eftermiddag. Men då slog det mig, det är ju inte jag som ska planera och laga mat denna vecka. Utan det är min andra halvas uppgift denna vecka. Jag väntar med spänning! Alltid roligt när någon annan fixar och trixar. Sen tycker jag, även, att det är VÄLDIGT viktigt med jämställdhet. Inte bara mellan sambos och makar, utan även i familjen och på arbetsplatsen!

...och alltid roligt med besök. Snart dimper Alexandra in genom min ytterdörr! Och jag som skulle koka kaffe, kanske dags att sätta igång med det?

God vecka på er! Jag har hunnit med en del idag, även fast klockan bara är strax efter halv tio. Efter att ha tryckt på snooze-knappen ca 5 fem gånger, så fick jag arslet ur sängen. Ibland måste man bara bestämma sig! Höhö. Till frukost idag, så gjorde jag mig en smoothie. En hallon och granatäpples-smoothie! Mycket smaskigt. Och en riktig antioxidant-vitaminbomb!

Recept, smoothie:
2-3 dl vaniljyoghurt.
2 dl tinade hallon.
½ granatäpple.
2 tsk vaniljsocker.
1 msk socker.
Saft ifrån en apelsin.
Mixa ihop alltsammans. Och sen har ni en
mättande och supergod frukost!


Nu ska jag köra ett litet gympapass. Viktnedgångstävlingen har bara börjat...

Nu har mörkret lagt sig över Vingåker. Jag kom nyss hem ifrån en promenad tillsammans med Alexandra. Gud så skönt det var! Nu har jag intagit soffan, för att vänta på att min kropp ska tina. Det var fasen inte varmt ute! Vi bestämde ikväll, att vi även imorgon ska släpa oss ut på en promenad. Vi har även denna kväll, diskuterat gym-kort. Jag har vart lite skeptisk till det, men jag tror ändå att det kan vara en bra idé. Jag tänkte att jag skulle pröva på ett par-tre månader, så får vi se hur det går. Så att inte pengarna hamnar i sjön...

Jag känner verkligen ett inre lugn just nu. Jag har drömmar och ambitioner, jag vet att allt jag drömmer om kan bli verklighet. Om jag bara ger mig fasen på det! Det känns bara allmänt bra. Lilla landet lagom, det är sanna mina ord!

Nu ska jag skutta in i duschen, och sedan fortsätta att titta på den enastående filmen Australia, som går på 4:an. Har ni inte sett den, så kan jag rekommendera den. För vad passar inte bättre, än en fin långfilm såhär på söndagkvällen?

God kväll. God natt. Hörs imorgon!


Alexandra och jag. Mycket enastånde, haha.

Visst är det konstigt? Det är så konstigt, att nu när man inte längre bor hemma utan har flugit ur boet, så uppskattar man allt lite, lite mer. Jag var 19 år gammal när jag lämnade boet. Och då tänkte jag, att det kan väl inte vara så farligt att klara sig själv. Hur svårt kan det vara att laga mat, tvätta, städa och betala mina räkningar själv? Pfft, again. Det var en pärs många gånger. Det var liksom lättare sagt än gjort. Men det var riktigt nyttigt, man behöver få känna känslan av att få klara sig på egen hand. Att ens föräldrar numera är som ens kompisar eller faktiskt mentorer. Inte fasen ringer jag till en kompis, om jag undrar om en viss tröja kan tvättas i en viss grad? Jag ringer mina föräldrar om det mesta. Allt mellan himmel och jord. Och jag anser att föräldrar kan vara bland den smartaste och klokaste gruppen människor, som lever i vårt samhälle! De vet liksom lite om allt. Och då menar jag verkligen ALLT.

Just nu befinner jag mig hemma hos mamma och pappa (min familj). Och jag blev igår bjuden på mat, och det kändes hur lyxigt som helst! Som att gå ut och äta, fast att man skippar betalningen. Hur skönt är det inte, att slippa planera, laga och städa undan efter sig? Jag kände mig som en prinsessa. Vilken vardagslyx. Och att man aldrig insåg det när man bodde hemma? Utan man bara åt upp, ställde disken på diskbänken och skrek "tack för maten"! Och kvar blev föräldrarna. Där satt de vid matbordet, och de visste att deras sysselsättning, ett par timmar framöver, var att diska och plocka undan.

SÅ mamma och pappa. Jag är er evigt tacksam. Orden kommer aldrig att vara tillräckliga, för hur tacksam jag är. det är en stor skuld jag har till er. Men jag ska göra mitt bästa för att betala av den! Varje dag. Varje vecka. Varje år. För all tid. TACK.

Man kan INTE annat än att älska en varelse som denna. Detta är MIN hundras. I mitt huvud, så går vi just nu på en lång skogspromenad tillsammans. En dag, ska en exakt lika fin skapelse bli min. En vacker dag, så ska jag äga en Newfoundland. Min alldeles egna Newfoundland. Som ska få det vackra namnet, Bernard.

Vill någon av er där ute, göra Emma RIKTIGT lycklig, så är det en hund som denna, som ni ska ge mig. Den personen som för mig och Bernard samman, den personen ska jag älska och dyrka livet ut ♥

...en dag kommer ni få se oss tillsammans. En dag. Inom en snar framtid hoppas jag.

Varför blir allting så fel? Varför överdramatiserar och överdriver jag allting? När jag väl börjat, så finns ingen hejd. Jag ropar ut allt som finns inuti mig. Rösten blir bara högre och högre. Men jag har svårt att uttrycka mina känslor och få fram mina åsikter utan att gråta och i princip skrika. Det är svårt. Men när du sedan (också) faller i gråt, och blir ledsen över situationen, det är då jag blir tyst. Men vad kan jag då göra? Allt är redan sagt och gjort. Ingen återvändo. Men det finns faktiskt känslor inuti mig, det gör det.

Men det är inte till dig som jag ska säga dessa saker. Jag vet vem jag ska säga allting till. Jag är duktig på att prata, men alla människor går det faktiskt inte att prata med.

Jag ska försöka. Jag lovar. Det ska bli bättre. Nej, JAG ska försöka att bättra mig.

God morgon. Jag har just avnjutit en finfin frukost, youghurt och frukt. Och roar jag mig med att titta på galenskaper i Teen mom. Ojoj. Drama, drama, drama... Idag ser planerna ut så, att Daniel ska åka ut till sin syster och hennes käraste. Men först ska han skjutsa ut mig till mamma och pappa, och där ska jag vara kvar över natten. Idag MÅSTE jag plugga matte, och sen ska jag belöna mig själv med en promenad. Och ikväll, så är det bio med Ida som gäller.


Dags att städa undan lite, innan det bär av!

Hörs senare.

Hejsan.
Igår blev det inga mer inlägg, jag hade så mycket annat för mig. Idag har jag också haft en del för mig. Jag hade bestämt mig igår kväll, att gå upp första gången som jag vaknade i morse. Pfft. Jag vaknade nio, gick upp och kissade och sedan somnade jag om. Det gick ju för jäkla bra... I alla fall, så vaknade jag klockan 11 istället, åt frukost och ett par timmar senare så hälsade Ida på. Först så gick vi ut och gick i ca 1 timme, gick och hälsade på Ica för att sedan bege oss hemåt för lite lunch. Det fick bli Amerikanska Pannkakor! Jäklar vad gott, mycket godare än "svenska pannkakor". Så det kan jag verkligen rekommendera! Receptet hittar ni här.

Nu har Ida åkt hem, och här sitter jag. Jag tänkte ägna de kommande timmarna åt att, diska, leta efter min perfekta hundras, laga mat, duscha och sedan lägga mig raklång i soffan.

Hoppas att ni får en bra kväll!








Bästa vän ♥

God morgon, kära medborgare. Klockan har precis passerat halv tio på förmiddagen. Just nu sitter jag och äter min dunderfrukost, och den absolut godaste frukosten! Blåbärssmoothie & ett kokt ägg! Frukosten är det viktigaste målet på dagen, och då är det viktigt att det är gott och näringsrikt. Denna frukost hör till min lagom-diet, för varken ägget eller smoothien innehåller speciellt mycket kolhydrater.

Recept, blåbärssmoothie.
Ca 3 dl yoghurt (i mitt fall vaniljyoghurt).
1 dl ovispad grädde.
3 dl blåbär.
1 banan.
Saften ifrån ½ apelsin.
1 tsk vaniljsocker.

Nu ska jag gå och borsta gaddarna, för att sedan bege mig mot Norrköping, där min vän Agnes bor!

Hejdå! Ta hand om er och varandra.

Om bara några minuter, så kommer det tre fina och hälsar på ♥

...Linda: Emma, vi tänkte parkera bilen hos dig och sedan gå till Ica för att handla, spagetti, bacon och creme fraighe, som vi sedan tänke tillaga hemma hos dig. Det är väl okej? ...eller du har inte så mycket till val.
Jag hann inte säga mycket innan samtalet var slut.

Haha.

Vet ni? Ibland så känner jag mig som Örjan i humorserien HJÄLP. Jag vet inte om ni alla har sett eller hört talas om det? Örjan är i alla fall en människa som tror att hela världen är emot honom. Han tror att ALLA, precis ALLA försöker göra hans liv surt och eländigt. Det kan handla om allt mellan himmel och jord. Och ofta så tar han till väldigt drastiska och dramatiska metoder för att råda bot på det. Han slår sönder bilar, jagar gamla kärringar med rollator, han skäller på kassapersonalen på ICA osv... Men aldrig är något hans fel. Aldrig.

Min poäng med detta, är att jag mer och mer börjar känna igen mig i karaktären Örjan (se Arga Örjan). Jo, men faktiskt. Det kanske inte alltid är så, men ifrån dag till dag så känner jag ofta som Örjan. Att ALLA försöker irritera och jävlas med mig. Som att alla miljoner, miljarder människor skulle ha bildat en pakt emot mig. Bara mig. Haha, hur sjukt låter inte detta?

Jag kan väl ge ett exempel?
Igår när jag och Ida var och badade, så hade tydligen varenda senior och pensionär (se 40-talister) bestämt sig för att gå till badhuset och simma. Och givetvis så ska alla simma där jag och Ida skulle simma. Först var det bara ett par, men det ökade successivt vart efter tiden gick. Och tillslut så befann sig säkerligen 20 stycken i vattnet samtidigt. Och det är väl jättebra att de simmar och motionerar, men måste de ta upp sådan fruktansvärd plats? De ligger och flyter runt som paddor som har bestämt sig för att simma på rygg istället för på mage. De stänker vatten, och de måste tydligen också simma i bredd. Så att de kan prata samtidigt som de simmar. Men då får de kallsup och spottar och fräser. Vilket i sin tur stänker ner mig, jag som verkligen försöker att motionssimma. Pfft.

Jag tycker verkligen inte om, ett stort antal 40-talister. Jag vet inte vad det är, men de utmärker sig alldels för tydligt. De är inte för gamla, men de är heller inte de nyaste exemplaren. Om ni förstår? Vet ni inte hur man hittar dessa varelser, så kan ni alltid leta på Ica. Det är oftast de paren som ställer sig som bromsklossar mitt i gången där alla ska gå, och verkas inte alls bry sig om att de faktiskt är i vägen. De säger sällan tack, om man låter de gå före i kön. Och de är ofta på dåligt humör. De finns också ofta på lågprisvaruhus, rea och vid pantstationen. De är ofta ganska så snåla, så de går dit, där de kan tjäna eller spara pengar. Ja, tittar ni efter dem, så kommer ni förstå när ni ser dem.

...och detta gäller inte alla 40-talister, jag känner många som är raka motsattsen till det som jag beskrev. Men detta är min definition av denna grupp människor. Sen finns det också många fler som är emot mig, men det tar vi en annan gång!

God morgon. Fy helsike. Jäklar vad trött jag är. Jag tycker att jag sover ordentligt, men varje morgon är jag lika trött. Både i huvudet och ögonen. Jag kan inte förstå. Kaffet får bli min nödlösning... Det kanske är så att det är mycket just nu, fast det inte känns som det? Mycket att tänka på. Och tidsoptimist som jag är, så hamnar mycket tyvärr på efterkälken.

• Plugga matte, kursen börjar igen på måndag.
• Maila mina lärare om nytt skolmaterial.
• Börja fundera på sommarjobb. Vad vill jag jobba med? För pengar måste jag ha.
• Ansöka om CSN.
• Kommer jag att få ihop jobb och pluggandet?
  
  Kan ingen ge mig en miljon, så är i alla fall penga-problemet ur världen?
  
  

...och så var det de här med rökningen. Jag har panik. Jag känner panik. Jag har slutfört mitt uppdrag, jag har läst ut den riktigt briljanta sluta-röka-boken. Den var så otroligt bra, jag älskade varje sida i boken. Jag kunde höra Allen Carrs röst i huvudet, läsningen gick av bara farten. Men nu är boken slut. Och det var de som jag bönade för. Hur ska jag nu känna?

Igår kväll, när jag läst sista sidan. Så kände jag verkligen, att nu är det dags att sluta röka. Jag gick ut på balkongen, tände en cigarett, drog djupa bloss, så att jag verkligen kände varenda liten kära-partikel och smuts sjunka ner i mina lungor. Jag tittade på cigaretten, och sa högt för mig själv: "Du är min sista cigarett, jag ska aldrig mer röka". Jag gjorde mig i ordning, och gick och la mig. MEN i en och en halv timme, så låg jag bara och stirrade i taket. Det enda jag kunde tänka på, det var att få röka. Jag tänkte "kanske att jag ska gå ut och röka en sista gång IGEN?!" Jag kanske inte sa farväl ordentligt. Tillslut somnade jag. Och idag, röker jag lika mycket som igår.

Nej, jag måste hitta motivationen. Jag vill bli fri ifrån drogen. Jag vill inte vara nikotinets slav längre. Jag vill inte vara beronende, jag vill vara fri. Jag måste läsa igen. Jag återkommer, när det kommer till det här ämnet.

Ja, motionen har jag skrivit lite om. Men när man strävar efter lite viktnedgång och minskat midjemått, så kan det ibland vara bra att göra lite förändringar i kosten. Jag har under en längre period försökt att hitta en diet som passar mig, men det har i princip vart lönlöst. Det är alldels för mycket jobb. Och jag tror att det viktigaste för att man ska orka och ha glädje av de nya kostvanorna, så kan det vara bra att man i alla fall tycker att maten man äter är god.

Mina nya kostvanor, bygger mest på att jag inte längre äter så mycket socker och kolhydrater. Detta liknar lite LCHF, men det är inte alls lika strikt. Eftersom att jag är en kolhydratsmänniska som älskar, bröd, potatis, pasta etc! T ex, äter jag en potatis istället för tre potatisar och resten broccoli (som är mättande, men inte innehåller så mycket kolhydrater). Om ni förstår vad jag menar? Jag har i princip skurit ned på kolhydrater till en tredjedel. För det är inte bra att ta bort kolhydraterna helt. Kroppen behöver även det.

Så om vi ska ta lite matexempel.

Frukost: Ett-två ägg och smoothie.

Mellanmål: Frukt, EN smörgås eller finn-crisp.

Lunch: Stekt kyckling, med kokt broccoli och kalla grönsaker, sås: Creme fraighe.

Mellanmål: Kokt ägg, eller yoghurt med bär.

Middag: Torsk i ugn, 1 potatis och resten broccoli.

Snacks: Pistagenötter, grönsaksdipp eller frukt.


Men sedan är ju detta väldigt individuellt, ifrån person till person. Pröva er fram, till vad som passar er bäst! Alla är vi olika.

Hoppas att ni finner er lite inspirerade!

Jäklar vad skönt det är att röra lite på sig. Igår var det promenad som gällde, och idag så var det simning som stod på schemat! 34 längder (25 meter x 34), bastu och bubbelbad. När vi kom ut ifrån omklädningsrummet så kände vi oss som nya människor. Mycket skönt.

Jag fick igår ett tips, av min kära vän Agnes. Jag har letat efter bra motionsvideor på internet, men utan bra resultat. Men igår fick jag tips om att titta på sjukvårdsrådgivningens hemsida. Och voíla, jag hittade två videor, en lite lättare och en lite svårare. Klicka på länkarna, så kommer ni direkt till motionspassen (Lång version och kort version). Bra för er, som sitter i samma båt som jag. Som kanske inte har råd med ett gymkort, eller som bara inte orkar pallra sig iväg till ett gym. Det som är bra med dessa två videor, är att de bara använder material som finns hemma som träningshjälpmedel. Stolar, vattenflaskor etc. Jag tänkte testa att ge mig på den längre versionen imorgon bitti. Skönt att börja dagen med lite träning.

Dags att bege sig in till staden, för att simma några längder tillsammans med Ida.

Hörs!

Kopplade för första gången, på säkert 1,5 år, in min telefon i datorn. 680 bilder, jajjamensan...


Min kanin Aragon, innan han fick somna in - föralltid.



Daniels och mitt gudomligt fina pepparkakshus (huset rasade sedan ihop, pga för mycket godsaker på taket).



Bäverbo.








Daniel och jag delade hjärta.



Min balfrisyr.



...min drömbil.



Studenten.


...


Brunett

Jag tror att jag faktiskt har fått äran, att vara ägare till VÄRLDENS MYSIGASTE TOFFLOR!
Och det kan jag tacka Ida och Sanna för ♥

...sen har jag även en väldigt mysig pojkvän, men honom tackar jag min svärmor för!

...och nu var promenaden avklarad. Jäklar vad skönt det var. Lite blåsigt, men det är de som mössor är till för! Det är helt otroligt, när man väl har börjat gå, så känns det som om man skulle kunna gå hur långt som helst. Men, en annan dag kanske!

Jag satte mig här en stund så att svetten fick rinna av mig lite. För jag har lärt mig, att om man duschar direkt efter att man motionerat och svettats, så svettas man ännu mer när man kommer ut ur duschen i alla fall...

Nu ska jag duscha och sen ska jag laga pannbiffar med potatis, sås och broccoli, för glatta livet!

Hejsan på er!
Idag är det den andra januari tvåtusentolv. Vilket innbär att jag började mitt "nya" liv igår. Och hittills har det gått riktigt bra tycker jag. Visserligen så har jag inte gjort så väldigt stora förändringar, men många bäckar små som man brukar säga! Det viktigaste för mig, det är att jag mår bra och gör det på mitt sätt.

Min tanke, är att jag ska skriva ut mina mått, så att även ni kan se förändringarna! Den första dagen varje månad, ska det mätas och vägas för att se resultaten. Oavsett om det gått upp eller ner, så kommer jag skriva ut måtten. Och det roligaste vore, om fler blev peppade att göra samma sak! I vårt samhälle, så finns det inget som heter lagom. Men lagom är ett så vackert ord. Som jag ofta använder mig av! Detta ska bli mitt nya lagom-liv.

Antingen så är vi för smala och nästan början till ätstörningar, eller så väger vi för mycket och då blir det för mycket av det goda istället. Men ja, jag anser att lagom är precis däremellan. Och det tror jag att vi människor mår bäst av. Att vara lite sådär lagom. Inte för många kärlekshantag, men kurvor har väl ingen dött av? Inte för många benkotor som syns, utan vi försöker att hålla det finns där inom oss, där det hör hemma!

Lite skämt åsido, så finns det faktiskt de människor som lider av ätstörningar, både uppåt och nedåt (som både äter för lite och som äter för mycket). Och då kan man behöva man professionell hjälp! Ville bara förtydliga det.

---

Nåja...
Mina mått, 1 Januari (Ålder: 21 år, Längd: 178 cm).
Vikt: 77 kg.
Midjemått: 97 cm (precis i jämn höjd med naveln).
Mitt mål är att jag ska gå ner till 70 kg, och minska midjemåttet till ca 85 cm. Eftersom att jag är så lång!
Jag ska även försöka fiska till mig mina medtävlandes mått. Får se hur bra det går.

---

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, byta om och ge mig ut på en promenad. Tror det blir Kjesäter och tillbaka...