Till hundra procent

...och så var det de här med rökningen. Jag har panik. Jag känner panik. Jag har slutfört mitt uppdrag, jag har läst ut den riktigt briljanta sluta-röka-boken. Den var så otroligt bra, jag älskade varje sida i boken. Jag kunde höra Allen Carrs röst i huvudet, läsningen gick av bara farten. Men nu är boken slut. Och det var de som jag bönade för. Hur ska jag nu känna?

Igår kväll, när jag läst sista sidan. Så kände jag verkligen, att nu är det dags att sluta röka. Jag gick ut på balkongen, tände en cigarett, drog djupa bloss, så att jag verkligen kände varenda liten kära-partikel och smuts sjunka ner i mina lungor. Jag tittade på cigaretten, och sa högt för mig själv: "Du är min sista cigarett, jag ska aldrig mer röka". Jag gjorde mig i ordning, och gick och la mig. MEN i en och en halv timme, så låg jag bara och stirrade i taket. Det enda jag kunde tänka på, det var att få röka. Jag tänkte "kanske att jag ska gå ut och röka en sista gång IGEN?!" Jag kanske inte sa farväl ordentligt. Tillslut somnade jag. Och idag, röker jag lika mycket som igår.

Nej, jag måste hitta motivationen. Jag vill bli fri ifrån drogen. Jag vill inte vara nikotinets slav längre. Jag vill inte vara beronende, jag vill vara fri. Jag måste läsa igen. Jag återkommer, när det kommer till det här ämnet.