Till hundra procent

Det fick bli denna helg, istället för nästa som det var planerat. Egentligen. Idag var vi på besök hemma hos en uppfödare av Newfoundlands, Birgitta och hennes man. Deras hemsida hittar ni här. Allting gick så fort, från ett samtal igår kväll till ett besök idag. Helt otroligt att de ville ta emot oss med så kort varsel! Och vilken dag sen. Har aldrig vart med om maken till helt fullkomligt underbara hundar. Och alla var de lika fina, alla sex stycken. Anledningen till att vi var och hälsade på på kenneln idag, var att vi har pratat om att skaffa en hund. Eller det är väl mer jag som i så fall ska skaffa en, men det är ju bra om ens andra halva är med på noterna? Och jag visste/vet mer om rasen än vad D visste, så därför tyckte både vi och Birgitta att det passade utmärkt med ett besök för att vi skulle få se hundarna in real life. Så att säga.

DET ÄR INGENTING BESTÄMT ÄNNU, vi får vänta och se. Vi får ta och fundera och planera lite till. Så att vi är helt säkra på vårt beslut. För man vill givetvis att det ska bli så bra som möjligt för båda parter, hund som människa. Det ska vara roligt att ha hund, som Birgitta sa idag. Och det har hon helt rätt i. Och roligt, det är bara förnamnet av vad jag hade idag. Jag bokstavligt låg på golvet och kramades med hundarna. Åh, det var så mysigt! Jag skulle kunna ha gett min högra hand för att få ta med en av de underbara varelserna hem. Fast nej. Jag vill ha en alldeles egen. Min alldeles egna Bernard.




(gick tyvärr inte att rotera bilden).