Funny things
Har just avslutat den troligtvis, bästa lektionen hittills. Eller på väldigt länge i alla fall. Jag vet inte om det berodde på att jag hade en klass årskurs 9, eller om det beror på det otroligt vackra vädret idag? Eller så kanske det bara var så, att det är en bra klass? Oavsett anledning, så var det bra. Bara bra. Eleverna puschade varande till att läsa ur teknikboken högt, de berömde varandra, de hjälpte varandra med uttal och svåra ord och framförallt, så lyssnade de på varandra! Häääärligt!
Idag är det tisdag, och min planering igår fungerade hyffsat. Men jag var alldeles för trött för att orka med att plugga. Jag läste lite i min engelskabok, men det vart bara ett par ynka sidor. Idag ska jag in till stan, jag måste reklamera mina tights (fjärde gången gillt) höhö. Jag får ju tights gratis?! Jag är även ute efter ett par träningstights, den tighta varianten. Kanske kan få byta?
Nu ska jag ut på promenad tillsammans med eleverna!
Planering
Jag måste bli bättre på att planera, för just nu känns det som att jag går runt i min egna lilla värld. Där jag varken vet ut eller in, och det känns inget vidare. SÅ därför ska jag nu försöka att planera min tid lite bättre, för att jag ska må bättre både psykiskt och psykiskt.
Från klockn 08.00 till klockan 15.00 varje dag, så är jag i skolan (för egen del) och pluggar eller så jobbar jag. Jag har tänkt att jag ska försöka att lägga mig i sängen senast klockan halv elva, varje kväll. Så från det att jag slutar skolan eller att jobba, så har jag ca 7 ½ timme fram till att jag ska sova. Så jag har tänkt dessa timmar, ska jag ägna åt att plugga, äta och ta hand om mig själv = göra saker som jag VILL göra.
Varje dag har jag tänkt att jag ska ägna en timme åt att plugga. Det går åt två timmar till att laga och äta mat. Och sen vill jag hinna träna minst en timme varje dag. Det är egentligen inte så mycket som ska hinnas med, så hur kan det komma sig att timmarna aldrig räcker till? Hur kan sju och en halv timme vara för lite tid? Vad gör jag med de 3 timmar som återstår egentligen? Ja, det kan man fråga sig. Men från och med idag så ska de ägnas åt att ta det lugnt, och bara vara.
Jag har aldrig vart en människa som är mycket för planering, men det ska bli lite ändring nu. Skönt att veta att jag är ledig 3 ½ timme per dag.
Nu ska jag återgå till arbetet. Hoppas att ni får en bra dag!
Från klockn 08.00 till klockan 15.00 varje dag, så är jag i skolan (för egen del) och pluggar eller så jobbar jag. Jag har tänkt att jag ska försöka att lägga mig i sängen senast klockan halv elva, varje kväll. Så från det att jag slutar skolan eller att jobba, så har jag ca 7 ½ timme fram till att jag ska sova. Så jag har tänkt dessa timmar, ska jag ägna åt att plugga, äta och ta hand om mig själv = göra saker som jag VILL göra.
Varje dag har jag tänkt att jag ska ägna en timme åt att plugga. Det går åt två timmar till att laga och äta mat. Och sen vill jag hinna träna minst en timme varje dag. Det är egentligen inte så mycket som ska hinnas med, så hur kan det komma sig att timmarna aldrig räcker till? Hur kan sju och en halv timme vara för lite tid? Vad gör jag med de 3 timmar som återstår egentligen? Ja, det kan man fråga sig. Men från och med idag så ska de ägnas åt att ta det lugnt, och bara vara.
Jag har aldrig vart en människa som är mycket för planering, men det ska bli lite ändring nu. Skönt att veta att jag är ledig 3 ½ timme per dag.
Nu ska jag återgå till arbetet. Hoppas att ni får en bra dag!
Monday
Goder morgon!
Dags att fukta strupen lite
Alkohol. En, för många människor, viktig ingrediens i helgaktiviteterna. Hur många människor i detta avlånga land, ser inte fram emot att få komma hem på fredagkvällen, efter en hård arbetsvecka, och unna sig en öl eller ett glas vin? Hur många människor besöker inte Systembolaget under veckans gång, för att inhandla alkohol? Hur många människor korkar inte upp en vinare eller knäpper en öl på förfesten och tänker för sig själva att "detta kommer att bli en riktigt bra kväll. Jäklar vad roligt vi ska ha"! Men det stannar inte vid en öl, eller kanske till och med en vinare, nej mängden blir ofta mer än själva nöjet.
Jag agerade som jag sagt innan, fyllechaffis, och fick se en hel del fylla igår kväll/natt. Det enda ord jag kunde komma och tänka på, var ordet tragiskt. Vad ska man säga? Under loppet av 30 minuter som jag befann mig utanför Statt och Harrys, så såg jag två män bli omhändertagna av farbror blå, pga fylla. Jag såg ett x-antal gråtande kvinnor. En kille som jag såg, var så full att han inte kunde stå på sina arma ben. Han gjorde några tappra försök, men ja, utan några vidare resultat. En tjej stod och spydde i en buske, och en annan tjej höll undan hennes hår, för att hon skulle slippa få omkastade matrester i hennes vackra hår. En kille blev osams med en annan kille, de började putta på varandra och snart var det s.k bråket igång. Men det tragiska var att männen inte ens kunde slåss. De försökte, men de missade eller så var de inte ens kapabla att använda musklerna i armarna. Där stod de. Arga på varandra. Men över vad, egentligen?
Alkohol gör människor tragiska. Det är så löjligt egentligen. Det var, igår, inte meningen att det skulle sluta såhär för någon av de stackars människorna. När dessa människor vaknade igår morse, så tror jag inte att det var någon av dem som tänkte på vad som skulle ske framåt småtimmarna. Det är väl ingen som planerar att bli stupfull, och avsluta den fina kvällen i fyllecell? Det är väl ingen som vill vakna upp med mer ångest än innan? Man dricker ju alkohol för att man vill må bra. Right? Så varför blir det, för så otroligt många människor, totalt raka motsattsen? Det kanske är dags för många av Katrineholms invånare, att lära sig att dricka med måtta och förnuft? Eller så kanske det är dags att ställa flaskan på hyllan ett tag, eller varför inte föralltid? För det vet vi ju alla att: där spriten går in, där går vettet ut.
...det ordspråket slår aldrig fel.
Jag agerade som jag sagt innan, fyllechaffis, och fick se en hel del fylla igår kväll/natt. Det enda ord jag kunde komma och tänka på, var ordet tragiskt. Vad ska man säga? Under loppet av 30 minuter som jag befann mig utanför Statt och Harrys, så såg jag två män bli omhändertagna av farbror blå, pga fylla. Jag såg ett x-antal gråtande kvinnor. En kille som jag såg, var så full att han inte kunde stå på sina arma ben. Han gjorde några tappra försök, men ja, utan några vidare resultat. En tjej stod och spydde i en buske, och en annan tjej höll undan hennes hår, för att hon skulle slippa få omkastade matrester i hennes vackra hår. En kille blev osams med en annan kille, de började putta på varandra och snart var det s.k bråket igång. Men det tragiska var att männen inte ens kunde slåss. De försökte, men de missade eller så var de inte ens kapabla att använda musklerna i armarna. Där stod de. Arga på varandra. Men över vad, egentligen?
Alkohol gör människor tragiska. Det är så löjligt egentligen. Det var, igår, inte meningen att det skulle sluta såhär för någon av de stackars människorna. När dessa människor vaknade igår morse, så tror jag inte att det var någon av dem som tänkte på vad som skulle ske framåt småtimmarna. Det är väl ingen som planerar att bli stupfull, och avsluta den fina kvällen i fyllecell? Det är väl ingen som vill vakna upp med mer ångest än innan? Man dricker ju alkohol för att man vill må bra. Right? Så varför blir det, för så otroligt många människor, totalt raka motsattsen? Det kanske är dags för många av Katrineholms invånare, att lära sig att dricka med måtta och förnuft? Eller så kanske det är dags att ställa flaskan på hyllan ett tag, eller varför inte föralltid? För det vet vi ju alla att: där spriten går in, där går vettet ut.
...det ordspråket slår aldrig fel.
Back in the days...
Jag tror att D har gått och blivit ung på nytt igen. Inte för att han är så värst gammal, men ja betéendet säger mig att han vill vara fjorton år igen. Han har ägnat en stund av eftermiddagen till att leta drickar-kompisar. Typ som om han hade en lista där han, prickade av en för en. Alla han pratade med var upptagna eller panka, men skam den som ger sig. Efter några samtal och sms så nappade en vän i alla fall. Och nu befinner han sig i en bil, en 740 till och med, påväg till vem vet vart och till vem vet vem. Det sista jag såg av honom, var att han pratade i telefon. Alkoholen måste ju fixas. Man skulle ju kunna tro att D inte har åldern inne för att få gå in genom Systembolagets dörrar, men så är icke fallet. Mannen är 21 år gammal, och han har bara inte planerat ordentligt. "Systembolaget stänger väl klockan 15?" Nej, kära du. Bolaget stänger klockan 13, och det vet till och med barnen på lågstadiet.
Så nu är han för tillfället en riktig äkta tonåring. För han vet inte vart han ska, om han skulle veta vart han skulle, så skulle han inte veta till vem. Vem man dricker med är inte så viktigt, bara man slipper vara ensam med alkoholen. Och på tal om alkohol. Som tonåring får man även ägna en hel eftermiddag, åt att ringa samtal, smsa och skriva på facebook, för att förhoppningsvis tillslut hitta en person som har en gnutta alkohol att ge bort. Vad det sedan är, eller vad det sen smakar, det har ingen som helst betydelse. Bara flaskans innehåll innehåller mer än 3,5 % alkohol.
...men imorgon så är tonåringen ett minne blott. Och den generationen återgår till att vara jobbiga, irriterande och bara allmänt små. Vad visste man som fjortonåring? Man var bara ung och dum. Eller hur var det nu..?
En sak är säker. Skillnaden ikväll mellan en vuxen och en tonåring kommer att vara hårfin.
Jag kan inte låta bli att le.
Så nu är han för tillfället en riktig äkta tonåring. För han vet inte vart han ska, om han skulle veta vart han skulle, så skulle han inte veta till vem. Vem man dricker med är inte så viktigt, bara man slipper vara ensam med alkoholen. Och på tal om alkohol. Som tonåring får man även ägna en hel eftermiddag, åt att ringa samtal, smsa och skriva på facebook, för att förhoppningsvis tillslut hitta en person som har en gnutta alkohol att ge bort. Vad det sedan är, eller vad det sen smakar, det har ingen som helst betydelse. Bara flaskans innehåll innehåller mer än 3,5 % alkohol.
...men imorgon så är tonåringen ett minne blott. Och den generationen återgår till att vara jobbiga, irriterande och bara allmänt små. Vad visste man som fjortonåring? Man var bara ung och dum. Eller hur var det nu..?
En sak är säker. Skillnaden ikväll mellan en vuxen och en tonåring kommer att vara hårfin.
Jag kan inte låta bli att le.
HJÄLP, jag har träffat en pratare!
Ja, det hände igår. Och jag är fortfarande i chock. Jag trodde nämligen inte att de fortfarande existerade. Vad är då en pratare? Jo, det är en människa, kvinna eller man, oftast en kvinnna faktiskt, som inte vet NÄR man ska sluta prata. Det är helt sjukt, och ni kommer att känna igen en pratare när ni ser en. Det kommer inte att råda några tvivel.
Prataren jag träffade igår var en kvinna, en trevlig kvinna. Vi träffades på en parkering. Klockan 17.30 börjar vi prata, och jag var redan lite, lite stressad. Vi börjar småprata om saker och ting, och hon börjar babbla på om sin familj. Om hennes son, hit och dit. Och jag hatar att hamna i dessa situationer, för det finns ALDRIG någon som helst hejd på det hela. Utan pratet bara fortsätter och fortsätter.
Helt plötsligt börjar hon kritisera skolan, och dess upplägg. Ett ganska så intressant samtalsämne, men ja, jag hade lite brottom så jag hade inte tid att stå där och diskutera. Men ja, det roliga med denna situation, var att jag efter ca 20 minuter, började avrunda det s.k samtalet, med att minimera mina svar till "hm, aa, mm" MEN hon förstår inte mina signaler. Jag börjar, ni vet, gå sakta, sakta emot bilen, jag tar upp bilnycklarna och trycker på knappen "lås upp" på nyckeln. Hon fortsätter. Men nu börjar hon bli mer närgången. Hon går emot mig, och till slut tar hon tag i min arm och utbrister "VET DU VAD?!" Det hon då skulle berätta, var att hon visste en person som hade en likadan bil som jag (se Daniel). Jag ger mig INTE. Jag öppnar bildörren, och börjar försiktigt att säga fraser som "ojoj, klockan tickar" eller "nej, nu måste jag snart..." Prataren ger sig INTE. Det går till och med så långt, så att jag sätter in min högra fot i bilen, ni vet så det ser ut när man ska sätta sig i bilen? Där står jag, med halva kroppen utanför och halva kroppen i bilen. Och kvinnan med sin ena hand på min bildörr. Och hon skulle precis påbörja diskussionen om politik, och Göran Dahlström. Men då sa jag: "Nu MÅSTE jag faktiskt gå, jag har nämligen lite bråttom."
Ni skulle ha sett hennes min. Hon såg så ledsen ut, nästan som en Sankt Bernards valp. Men ja, jag var tvungen att slita mig. Ja, nu vet ni vad en pratare är och hur de betér sig. Men en sak ska jag säga. Dessa pratare vill en ALDRIG något illa, de kan verka väldigt närgångna och hysteriska, men de enda de vill är att prata. Det värsta är bara, att vem har tid och lust att stå 30 minuter på en parkering och föra ett en-mans-samtal med en spritt språngade okänd människa? Jag höll ut. Och jag tror faktiskt att jag gjorde hennes dag. Mer eller mindre. Klockan hann bli 18.00.
Prataren jag träffade igår var en kvinna, en trevlig kvinna. Vi träffades på en parkering. Klockan 17.30 börjar vi prata, och jag var redan lite, lite stressad. Vi börjar småprata om saker och ting, och hon börjar babbla på om sin familj. Om hennes son, hit och dit. Och jag hatar att hamna i dessa situationer, för det finns ALDRIG någon som helst hejd på det hela. Utan pratet bara fortsätter och fortsätter.
Helt plötsligt börjar hon kritisera skolan, och dess upplägg. Ett ganska så intressant samtalsämne, men ja, jag hade lite brottom så jag hade inte tid att stå där och diskutera. Men ja, det roliga med denna situation, var att jag efter ca 20 minuter, började avrunda det s.k samtalet, med att minimera mina svar till "hm, aa, mm" MEN hon förstår inte mina signaler. Jag börjar, ni vet, gå sakta, sakta emot bilen, jag tar upp bilnycklarna och trycker på knappen "lås upp" på nyckeln. Hon fortsätter. Men nu börjar hon bli mer närgången. Hon går emot mig, och till slut tar hon tag i min arm och utbrister "VET DU VAD?!" Det hon då skulle berätta, var att hon visste en person som hade en likadan bil som jag (se Daniel). Jag ger mig INTE. Jag öppnar bildörren, och börjar försiktigt att säga fraser som "ojoj, klockan tickar" eller "nej, nu måste jag snart..." Prataren ger sig INTE. Det går till och med så långt, så att jag sätter in min högra fot i bilen, ni vet så det ser ut när man ska sätta sig i bilen? Där står jag, med halva kroppen utanför och halva kroppen i bilen. Och kvinnan med sin ena hand på min bildörr. Och hon skulle precis påbörja diskussionen om politik, och Göran Dahlström. Men då sa jag: "Nu MÅSTE jag faktiskt gå, jag har nämligen lite bråttom."
Ni skulle ha sett hennes min. Hon såg så ledsen ut, nästan som en Sankt Bernards valp. Men ja, jag var tvungen att slita mig. Ja, nu vet ni vad en pratare är och hur de betér sig. Men en sak ska jag säga. Dessa pratare vill en ALDRIG något illa, de kan verka väldigt närgångna och hysteriska, men de enda de vill är att prata. Det värsta är bara, att vem har tid och lust att stå 30 minuter på en parkering och föra ett en-mans-samtal med en spritt språngade okänd människa? Jag höll ut. Och jag tror faktiskt att jag gjorde hennes dag. Mer eller mindre. Klockan hann bli 18.00.
Snälla, sluta anspela på sex.
Jag blir så irriterad. Det läggs upp bilder till höger och vänster, och det som nu överlägset dominerar är tjejers Iphone/Webcam-bilder på bl.a deras "intima tatueringar". Visst, sidan (mellan brösten och ryggen) är väl kanske inte så speciellt intimt område, men om tjejen ifråga inte har BH på sig så ja... Jag har inget emot naket. Jag gillar själv att springa runt naken! Men ja, det känns som om det är så uppenbart vad för kommentarer dessa människor vill få. Detta gäller väl även killar, men ja, dessa bilder är mest populära när det kommer till det kvinnliga könet. Har jag märkt. Många av statusuppdateringarna på facebook, anspelar på just sex. Sex säljer, det är en sak vi aldrig kommer att komma ifrån! Men min största undran kring detta, är: är alla dessa bilder och statusuppdateringar tecken på fruktansvärt dålig självkänsla? Eller är det bara så att de faktiskt vill visa upp sig, att allting egentligen bara handlar om uppmärksamhet? Eller är det bara för många, en kul grej?
Min personliga åsikt är att det irriterar mig. Enligt mig, så skriker det osäkerhet och uppmärksamhetssökande om bilderna! Sex är alltid "hett" ämne, oavsett situation eller åldersgrupp. Ibland kan ämnet sex vara spännande och skapa stark nykfikenhet, och i många andra fall så kan det skapa känslor som osäkerhet, skam och folk blir upprörda. Ja, summan av kardemumman är ju den, att om du vill ha kommentarer och uppmärksamhet på facebook, så ska du inte lägga upp en bild på en fot eller ett lår. Nej, krångla då istället med att ta en "visa-inte-för-mycket-men-inte-heller-för-lite-bild" på del av din kropp som gränsar till en intim kroppsdel. För det ska minnsan inte vara utvik, nej det ska fortfarande vara stilfullt och snyggt. Jo ja tackar ja. Min åsikt kring detta är att, antingen så är man naken eller så är man inte det. Jag brurkar ofta förespråka ordet lagom, men i denna diskussion så existerar inte det ordet. Inte alls.
Och sen kan ni också svara på en sak. Tror ni att det finns någon där ute, som det INTE pirrar till lite i, när man hör äckligt-låten med Ansiktet? Eller vill du ligga med mig då, om sanningen ska fram?
Min personliga åsikt är att det irriterar mig. Enligt mig, så skriker det osäkerhet och uppmärksamhetssökande om bilderna! Sex är alltid "hett" ämne, oavsett situation eller åldersgrupp. Ibland kan ämnet sex vara spännande och skapa stark nykfikenhet, och i många andra fall så kan det skapa känslor som osäkerhet, skam och folk blir upprörda. Ja, summan av kardemumman är ju den, att om du vill ha kommentarer och uppmärksamhet på facebook, så ska du inte lägga upp en bild på en fot eller ett lår. Nej, krångla då istället med att ta en "visa-inte-för-mycket-men-inte-heller-för-lite-bild" på del av din kropp som gränsar till en intim kroppsdel. För det ska minnsan inte vara utvik, nej det ska fortfarande vara stilfullt och snyggt. Jo ja tackar ja. Min åsikt kring detta är att, antingen så är man naken eller så är man inte det. Jag brurkar ofta förespråka ordet lagom, men i denna diskussion så existerar inte det ordet. Inte alls.
Och sen kan ni också svara på en sak. Tror ni att det finns någon där ute, som det INTE pirrar till lite i, när man hör äckligt-låten med Ansiktet? Eller vill du ligga med mig då, om sanningen ska fram?
En god gärning
Gör som jag! En liten sak nu, men en stor sak i längden. Klicka på länken http://www.facebook.com/danicasvanner?sk=app_241255282604602 och lova något i den s.k löftessnurran. Lova en sak, och Danica Pension skänker 10 kronor till en välgörande förening som passar just ditt nyårslöfte. Ja, väldigt enklet. Och sen kan ni klappa er själva på axeln en extra gång, och säga högt: Nu har jag gjort en god gärning!
Det vore även roligt om alla som lovar något i löftessnurran, kunde lämna ett litet spår i form av en kommentar. Skulle vara kul att se hur många som gjort en god gärning idag? :)
Det vore även roligt om alla som lovar något i löftessnurran, kunde lämna ett litet spår i form av en kommentar. Skulle vara kul att se hur många som gjort en god gärning idag? :)
En dag ska du bli min.
Lyckoruset håller i sig, en riktig egoboost! Jag höll mitt föredrag idag, i engelskan och det gick jättebra. Tror jag? Min lärare är ganska så tystlåten av sig, han har ett riktigt pokerface, omöjlig att läsa av. Men ja, vi får hoppas på det bästa! Eftermiddagen har jag spenderat i sällskap av Alexandra, hon bjöd på thaimat och fika. Smaskens, jag känner mig riktigt bortskämd idag. Höhö.
Åh, varje dag tänker jag på min, en vacker dag någongång, kommande Newfoundlanshund. Och på tal om Newfoundland, så vill jag tipsa om en blogg som jag läser. Och hon råkar ha den sötaste hunden någonsin! Check it out: http://djurtokigasandra.blogg.se/
Nu står korvstroganofen & riset på spisen, redo för att förtäras.
Åh, varje dag tänker jag på min, en vacker dag någongång, kommande Newfoundlanshund. Och på tal om Newfoundland, så vill jag tipsa om en blogg som jag läser. Och hon råkar ha den sötaste hunden någonsin! Check it out: http://djurtokigasandra.blogg.se/
Nu står korvstroganofen & riset på spisen, redo för att förtäras.
Ärlighet.
Just nu befinner jag mig i soffan tillsammans med min andra halva. Jag har just slutfört min engelska text, som jag ska läsa upp för klassen imorgon. Idag känner jag mig så stolt över mig själv, för att jag verkligen känner att jag kan. Jag kan allt, allt är möjligt om jag bara vill det tillräckligt mycket. Och det är en så skön känsla. Ett lyckorus.
Vi tittar just nu på en film, en film om ärlighet. Filmen handlar om en kille som lever i en värld där alla talar sanning, oavsett person eller situation, även han själv. I deras värld så finns det inget som heter lögner eller svek. Men en dag upptäcker han att det faktiskt går att ljuga. Och det vänder hela världen upp och ner. Filmen heter The Invention Of Lying. Har ni inte sett den, så är det ett hett tips ifrån mig och min andra halva.
Och när jag ser denna film så tänker jag på ärlighet. I ärlighetens namn, varför är vi människor så oärliga egentligen? Man brukar ju säga att ärlighet varar längst, så varför väljer vi inte den vägen som som troligtvis håller bäst i längden? Vi tror att vi är ärliga, men tänk om alla bara var totalt fullkomligt ärliga? Inte en enda lögn så långt ögat kan nå! Om det skulle införas nu, så skulle hela världen vändas upp och ner, det är jag ganska så säker på. Men om ni tänker på det? Om ALLA var ärliga HELA TIDEN, jämt, konstant, inga krussiduller! Jag vill gärna tro på fullkomlig ärlighet, men ja, det skulle kanske inte hålla i längden. Många människor skulle nog såras, och det skulle nog uppstå en hel del problem, men varför - egentligen? Vi säger ju bara sanningen. Mitt nyårslöfte var att jag skulle bli lite mer ärlig, och att jag skulle bli bättre på att säga nej och säga ifrån. Och det verkar ha fungerat hittills. Så alla där ute, får ni chansen att faktiskt säga sanningen, så gör det. Men akta så att ni inte trampar någon på tårna, för då är det kanske du som kommer att få höra den faktiska sanningen. Och frågan är ju egentligen... Vill vi verkligen höra sanningen?
Nu ska jag krypa till kojs. Sov gott allesammans.
Jag kan i alla fall säga sanningen om denna bild.
Jag tycker att jag ser förträfflig ut.
Min syster ser ut som en riktig pudding!
Och min andra syster Edit är en kanonduktig fotograf!
De ni. Det var den fina sanningen.
I love you both.
Vi tittar just nu på en film, en film om ärlighet. Filmen handlar om en kille som lever i en värld där alla talar sanning, oavsett person eller situation, även han själv. I deras värld så finns det inget som heter lögner eller svek. Men en dag upptäcker han att det faktiskt går att ljuga. Och det vänder hela världen upp och ner. Filmen heter The Invention Of Lying. Har ni inte sett den, så är det ett hett tips ifrån mig och min andra halva.
Och när jag ser denna film så tänker jag på ärlighet. I ärlighetens namn, varför är vi människor så oärliga egentligen? Man brukar ju säga att ärlighet varar längst, så varför väljer vi inte den vägen som som troligtvis håller bäst i längden? Vi tror att vi är ärliga, men tänk om alla bara var totalt fullkomligt ärliga? Inte en enda lögn så långt ögat kan nå! Om det skulle införas nu, så skulle hela världen vändas upp och ner, det är jag ganska så säker på. Men om ni tänker på det? Om ALLA var ärliga HELA TIDEN, jämt, konstant, inga krussiduller! Jag vill gärna tro på fullkomlig ärlighet, men ja, det skulle kanske inte hålla i längden. Många människor skulle nog såras, och det skulle nog uppstå en hel del problem, men varför - egentligen? Vi säger ju bara sanningen. Mitt nyårslöfte var att jag skulle bli lite mer ärlig, och att jag skulle bli bättre på att säga nej och säga ifrån. Och det verkar ha fungerat hittills. Så alla där ute, får ni chansen att faktiskt säga sanningen, så gör det. Men akta så att ni inte trampar någon på tårna, för då är det kanske du som kommer att få höra den faktiska sanningen. Och frågan är ju egentligen... Vill vi verkligen höra sanningen?
Nu ska jag krypa till kojs. Sov gott allesammans.
Jag kan i alla fall säga sanningen om denna bild.
Jag tycker att jag ser förträfflig ut.
Min syster ser ut som en riktig pudding!
Och min andra syster Edit är en kanonduktig fotograf!
De ni. Det var den fina sanningen.
I love you both.
Vända kappan efter vinden
Dubbelmoral, det är något som är förjäkla festligt, måste jag säga.
Livets beslutsånget
Allt är upp till en själv, det är ingen annans förtjänst eller ansvar.
Jag har under lång tid tyckt att man i många fall inte har rätt att komma och gnälla. Alla har vi ett val, och ibland flera valmöjligheter och varför tar man sig inte friheten att välja? Endel saker är svåra att komma till rätta med, och en del saker får man gnälla och gråta över. Men ja, i vissa fall så har man som sagt ett val. DITT VAL. Så ja, summan av kardemumman är att kom inte och gnäll om du inte är beredd att göra något åt det. Det är alltid så lätt att säga vad som är fel hit och dit, och man vill inte under några som helst omständigheter leva så. Man vet hur man INTE vill ha det, och om man nu vet det... VAD VÄNTAR MAN DÅ PÅ? Det är ditt liv, det är helt upp till dig hur du vill leva det. Allt är upp till dig, förvänta dig inte att någon annan ska fixa allting åt dig. När det kommer till ens eget bästa, så är det inte fel att ibland vara lite egoistisk!
Så. Gör det bara. Ställ dig frågan: Hur vill jag leva mitt liv? ...eller om det känns lättare. Hur vill du inte leva ditt liv? Ja, svara på frågan. Se över valmöjligheterna. Välj. Bestäm dig. Så nu kan du komma och gnälla. Nu när du faktiskt bestämt dig att göra något åt det.
Jag har under lång tid tyckt att man i många fall inte har rätt att komma och gnälla. Alla har vi ett val, och ibland flera valmöjligheter och varför tar man sig inte friheten att välja? Endel saker är svåra att komma till rätta med, och en del saker får man gnälla och gråta över. Men ja, i vissa fall så har man som sagt ett val. DITT VAL. Så ja, summan av kardemumman är att kom inte och gnäll om du inte är beredd att göra något åt det. Det är alltid så lätt att säga vad som är fel hit och dit, och man vill inte under några som helst omständigheter leva så. Man vet hur man INTE vill ha det, och om man nu vet det... VAD VÄNTAR MAN DÅ PÅ? Det är ditt liv, det är helt upp till dig hur du vill leva det. Allt är upp till dig, förvänta dig inte att någon annan ska fixa allting åt dig. När det kommer till ens eget bästa, så är det inte fel att ibland vara lite egoistisk!
Så. Gör det bara. Ställ dig frågan: Hur vill jag leva mitt liv? ...eller om det känns lättare. Hur vill du inte leva ditt liv? Ja, svara på frågan. Se över valmöjligheterna. Välj. Bestäm dig. Så nu kan du komma och gnälla. Nu när du faktiskt bestämt dig att göra något åt det.
Pli på mig själv!
Ja, ni läste rätt. Idag är det pli på mig själv som gäller, om jag så skulle bli tvungen att tillverka ett schema till mig själv! Denna dag ska handla om struktur. Varför? Ett: För att jag är en obotlig tidsoptimist som ALLTID tror att jag hinner mycket på kort tid. Och jag OFTA använder frasen: "Jag ska bara...". Två: För att jag är en riktig slöhög, när jag väl satt mig vid tv:n eller datorn (höhö) så är jag fast. Men nejdå inte idag, idag ska det bli som min lite mer praktiska hjärnhalva vill ha det. Strukurerat.
Ojoj. Bara 8 minuter kvar innan jag måste stänga ner datorn.
Engelskan kallar. Jaja.
Varför kan jag inte få vara 8 år igen?
För mitt eget bästa, kanske jag till och med ska stänga av telefonen.
Jag drömde i natt, om min Newfoundland. Åh, vad jag var lycklig. Och sen drömde jag om cigaretter och att jag rökte, och då var det ingen lycklig dröm längre. Bläääääää.
3 Minuter kvar. Dags att kila.
Ojoj. Bara 8 minuter kvar innan jag måste stänga ner datorn.
Engelskan kallar. Jaja.
Varför kan jag inte få vara 8 år igen?
För mitt eget bästa, kanske jag till och med ska stänga av telefonen.
Jag drömde i natt, om min Newfoundland. Åh, vad jag var lycklig. Och sen drömde jag om cigaretter och att jag rökte, och då var det ingen lycklig dröm längre. Bläääääää.
3 Minuter kvar. Dags att kila.
Bestyr på lördagar
Godmorgon vänner. Sovit gott? Jag har sovit som en stock i nästan 11 timmar i sträck. Hur skönt som helst. Nu har jag avnjutit två smörgåsar med medvurst, och vaniljyoghurt med apelsinbitar! Åh, finns det något godare än frukost? Fick jag välja mellan frukost, lunch och middag, så skulle frukosten vinna överlägset! Om en stund, så ska jag ta lilla bilen ut på en tur, för att hämta min andra halva. Han befinner sig mitt i ingenstans någonstans. Får se hur lång tid det tar för mig att komma fram, om jag nu gör det. Annars får han väl gå, haha. Sen måste jag också förbereda till middagen ikväll. Mina föräldrar och min lillasyster förväntar sig lite mat i magarna, klockan 18!
Pappa skickade ett sms förut.
Pappa: "Kan du köpa en bukett med rosor till E & D innan du åker hem?"
Jag: "Va?"
Pappa: "Ojdå. Sorry, jag skickade fel. Återgå till matlagningen du!"
Jag: "Pappa, jag som trodde att du var FÖR jämnställdhet"!
Ha. Ha. Ha. Ha. Ha.
Pappa skickade ett sms förut.
Pappa: "Kan du köpa en bukett med rosor till E & D innan du åker hem?"
Jag: "Va?"
Pappa: "Ojdå. Sorry, jag skickade fel. Återgå till matlagningen du!"
Jag: "Pappa, jag som trodde att du var FÖR jämnställdhet"!
Ha. Ha. Ha. Ha. Ha.
Värsta och bästa
Slösa på kärleken, men inte till fel person. Kärlek det är ett riktigt krångligt ämne. Tro mig, jag jobbar på en högstadieskola och där ligger kärleksproblemen i luften, konstant. Alla behöver vi kärlek, alla är vi involverade i realtioner till höger och vänster. Och alla relationer går upp och ner, en relation är en relation, oavsett vem man har en med. Det ska inte vara lätt, för vad vore livet utan kärlekens alla sidor?
Men den relationen som alltid verkar vara lite mer krånglig, det är den relationen till en person som vi håller kär. Den personen som vi älskar, tycker om eller är kär i. Den verkliga kärleksrelationen. Det är den relationen som gör allra mest ont. Det är den som ibland kan få oss att vilja riva vårt hår, det är den som får oss att gråta floder, det är den som orsakar svartsjuka, det är den som får oss att till och med tvivla på oss själva. När jag själv ser tillbaka på alla kärlekar som passerat, och min egen kärlekshistorik, så kan jag ibland inte förstå hur jag tog mig i genom det. Kärleken är det som får mig att må allra bäst, men kärleken har också fått mig att fundera på om livet verkligen är värt att leva! Tänk att något som är så fint, även kan göra så fruktansvärt ont. Ibland hatar jag att älska kärleken.
Men en sak har jag lärt mig. Kärleken har fått mig förnuftig! Förut kunde den göra mig tvärblind. Men efter några år på marknaden, så har jag lärt mig en del. Misstag har jag aldrig begått, men snedsteg har jag tagit. Jag har lärt mig, att kärleken aldrig får trycka ner mig. För det är så, att det är oftast de människor som vi älskar mest, som även kan kan trycka ner oss till den djupaste botten. Det har hänt mig, och jag vet att jag är starkare än så. Jag har tagit mig i genom det, och se, jag lever! Och det jag lärt mig, är två saker. Ett: Om jag inte älskar mig själv, så kan jag aldrig älska någon annan och ingen kan älska mig tillbaka. Två: Att någon aldrig ska få trycka ner mig. Kärleken ska inte förändra dig, kärleken ska få dig att växa.
...så. Välj en person där kärleken är ömsesidig. Eller nej, välj inte person, gå på magkänslan. Låt inte ögat lura dig. Ibland kan det yttre lura oss, ibland inte. Gå på känslan. Du väljer själv. Låt ingen annan påverka dig. Det är din kärlek det handlar om, du ska själv välja vem du ska älska. Stå på dig, annars gör någon annan det.
För mig finns det någon
Ja, det gör det. Det finns någon för mig. My true match. Min andra halva, min bästa vän och den personen som jag älskar av hela mitt hjärta. Men ibland är det svårt att få till det, så att allting blir rätt. Men vi är väl som alla andra människor, vi har dåliga dagar och vi har bra dagar. Livet är ingen dans på rosor, och det är verkligen inte ett förhållande heller. Allting går upp och ner hela tiden, och det handlar hela tiden om hundraprocentigt engagemang, hela tiden. Ibland jobbar man med varandra, och ibland emot.
Vi har inte speciellt mycket gemensamt, om jag ska vara helt ärlig, så har vi faktiskt ingenting gemensamt. Eller jo, en sak. Känslorna. Och det är väl ingenting annat som egentligen spelar någon roll, så länge som vi älskar varandra? Om man inte har känslorna och kärleken, så spelar det ingen roll hur mycket man har gemensamt. Och jag kan säga, att jag har hellre ingenting gemensamt än att inte ha kärleken. Ett lätt val.
Men om man ser det såhär, varför ska man egentligen sträva efter att ha gemensamma intressen eller hobbys? Varför ska man tycka om samma saker? Varför ska man tycka samma saker? Varför ska man försöka att likna den andre individen så mycket? För min del känns det inte ett dugg viktigt. Det viktigaste egentligen, om man vill ha en framtid tillsammans, är kanske att man har någorlunda samma mål i livet. Och vårt mål är, att vara tillsammans. Sen vart, hur och när, det är inte det viktiga. Som jag brukar säga, hellre äta havregrynsgröt tillsammans än oxfilé ensam.
Så, D jag älskar dig av hela mitt hjärta. Jag älskar dig varje dag. Och jag tycker mindre om dig ibland. Det finns många saker som jag tycker om med dig, och lika många som är mindre bra. Strunt samma. Du är du. Och Du för mig, det är lika med bra. Nej, bäst. Hör du det, Skruffsis?
Vi har inte speciellt mycket gemensamt, om jag ska vara helt ärlig, så har vi faktiskt ingenting gemensamt. Eller jo, en sak. Känslorna. Och det är väl ingenting annat som egentligen spelar någon roll, så länge som vi älskar varandra? Om man inte har känslorna och kärleken, så spelar det ingen roll hur mycket man har gemensamt. Och jag kan säga, att jag har hellre ingenting gemensamt än att inte ha kärleken. Ett lätt val.
Men om man ser det såhär, varför ska man egentligen sträva efter att ha gemensamma intressen eller hobbys? Varför ska man tycka om samma saker? Varför ska man tycka samma saker? Varför ska man försöka att likna den andre individen så mycket? För min del känns det inte ett dugg viktigt. Det viktigaste egentligen, om man vill ha en framtid tillsammans, är kanske att man har någorlunda samma mål i livet. Och vårt mål är, att vara tillsammans. Sen vart, hur och när, det är inte det viktiga. Som jag brukar säga, hellre äta havregrynsgröt tillsammans än oxfilé ensam.
Så, D jag älskar dig av hela mitt hjärta. Jag älskar dig varje dag. Och jag tycker mindre om dig ibland. Det finns många saker som jag tycker om med dig, och lika många som är mindre bra. Strunt samma. Du är du. Och Du för mig, det är lika med bra. Nej, bäst. Hör du det, Skruffsis?
Bli ickerökare
Jag bytte ut cigaretterna emot att konstant prata om hur bra ickerökning är. Från ett beroende till ett annat. Jag kan inte påstå att boken som jag läste hjärntvättade mig, snarare tvärt om. Boken gav mig en spark i baken, så hårt att jag flög in i landet "icke-rökare", och här vill jag stanna för all framtid. Det finns ingen återvändo, eller det finns det, men jag vill inte återvända. Jag vill vara kvar i min icke-rökare-kropp. Jag vill varje dag i resten av mitt liv, vakna upp och känna mig icke-sugen. Jag vill varje kväll gå och lägga mig ren och fräsch. Jag vill varje minut av varje dag lukta gott. Jag vill varje dag smaka gott i munnen. Jag vill varje dag slippa känna smuts och äckliga partiklar i mina luftvägar. Jag vill varje dag, för resten av mitt liv, ha makten och styrkan att vara ickerökare.
Många brukar säga, att "om jag vetat att det skulle vara så här lätt att sluta röka, så hade jag gjort det för längesedan". Men jag vill hellre säga "om jag vetat att det skulle vara och kännas så här att vara ickerökare, så hade jag aldrig börjat". Ni där ute, ni människor som fortfarande röker, ni vet att ni kan. Allting handlar bara om rädsla, rädsla för att faktiskt bli icke-beroende. Så gör slut på ert lidande, en gång för alla. Ta det beslut, som kommer att förändra hela ert liv föralltid. Gör som jag, sluta rök. Gör er fri ifrån beroendet, skippa nikotinläkemedlen och slå er fria. En människas vilja och styrka är starkare än allt världens nikotin tillsammans! Sluta inte för att jag säger det, eller för att ni borde. Sluta för er egen skull. Gör er själva en tjänst. Välj att leva resten av ditt liv, som en oberoende.
Nikotinet kommer ALDRG att släppa taget om dig, det kommer att bli du som blir tvungen att släppa taget. Men låt det inte bli ett "till döden skiljer oss åt" löfte.
Många brukar säga, att "om jag vetat att det skulle vara så här lätt att sluta röka, så hade jag gjort det för längesedan". Men jag vill hellre säga "om jag vetat att det skulle vara och kännas så här att vara ickerökare, så hade jag aldrig börjat". Ni där ute, ni människor som fortfarande röker, ni vet att ni kan. Allting handlar bara om rädsla, rädsla för att faktiskt bli icke-beroende. Så gör slut på ert lidande, en gång för alla. Ta det beslut, som kommer att förändra hela ert liv föralltid. Gör som jag, sluta rök. Gör er fri ifrån beroendet, skippa nikotinläkemedlen och slå er fria. En människas vilja och styrka är starkare än allt världens nikotin tillsammans! Sluta inte för att jag säger det, eller för att ni borde. Sluta för er egen skull. Gör er själva en tjänst. Välj att leva resten av ditt liv, som en oberoende.
Nikotinet kommer ALDRG att släppa taget om dig, det kommer att bli du som blir tvungen att släppa taget. Men låt det inte bli ett "till döden skiljer oss åt" löfte.
