Till hundra procent

Här kan ni nu fram över hitta mig!
http://75procent.spotlife.se

Hejdå! 

Jag har funderat på en sak. Som ni vet så lanserar skivbolagen en ny julskiva varje år? Med massa vackra jullåtar och alla klassikerna! Jag älskar själv julmusik, väldigt mycket! Jag tycker mest om låtarna av "The Real Group". De sjunger i stämmor enbart, och inga andra instrument än deras röster. Otroligt vackert, lyssna själva ska ni få se. Men i allafall, för att komma till summan av kardemumman, så har jag funderat över innehållet på julskivorna. Jag tog ett par exempel från några år och jämförde dem. Och det är i princip samma innehåll varje år, och det har det vart sedan ca 10 år tillbaka. Ni vet ju vilka klassiker jag talar om? JustD, Wham, Carola, Mariah Carey, Chris Rea mfl. Och de har liksom producerat jullåtar som ALDRIG kommer att dö ut!

Så de finns då av självklara skäl med på varenda julskiva, varenda eviga år. Det enda som då och då läggs till, är en låt ifrån en nuvarande kändis där låten har i princip samma handling som de andra låtarna. Och min fråga är då; använder de samma skiva varje år? De lägger liksom bara en låt eller två, ibland. Varje år kommer reklamen om Absolute Christmas, och alla köper skivan (eller är smarta och gör en egen lista på spotify istället som jag nu håller på med i skrivande stund...).

Jaja oavsett så tycker jag i alla fall om julskivorna. Men jag har köpt en Absolute Christmas-skiva och det kommer att bli min första och enda. 

Puh. Vilken dag det har vart idag. En väldigt turbulent sådan. Det har vart en väldigt känslomässig dag, på många sätt. Jag har vart lättad, ledsen och arg. I morse for vi till Vidåkerskapellet i Vingåker för att ta ett sista farväl av Fredrik. Det var en så otroligt fin begravning, med en vacker stämning och fin musik. Man kunde känna att det var Fredriks begravning, det var så mycket Fredrik över det hela. Nu har vi släppt taget om varandra, och nu är det dags för dig att bege dig dit nu ska och för oss andra att vandra vidare på livets väg. En dag ses vi igen, det är jag säker på. 

Efter begravningen, så bestämde några av oss att åka och äta lite mat tillsammans. Och det var väldigt trevligt! Roligt att träffa så många av dem man umgicks med förr, synd bara att vi inte träffas oftare och att det blev under en sådan här omständighet. Men det kändes som om vi alla stöttade varandra och man kunde känna det i luften. Att vi hjälptes åt när vi skulle säga farväl. 

Under eftermiddagen så har vi bara vart hemma, Daniel och jag blev lite osams men nu är det löst. Synd bara att man ska hinna säga dumma saker till varandra, innan man förstår varandra. Men nu är det bra, och just nu sitter jag och äter choklad samtidigt som jag tittar på X-factor. Försöker samtidigt hålla borta katternas klor borta ifrån mina ben och armar. De har liksom inte lärt sig att använda klorna på rätt sätt ännu. Tokstollar. Har velat lägga upp en bild på dem, men det är svårt att få dem att sitta stilla! De är överallt, alltid. Men en bild lyckades jag ta när de låg och sov, bebisarna. 

Och nu uppträder Ke$ha i programmet, och jag undrar hur hon ser ut egentligen? Hon är alltid så sminkad runt ögonen, ena stunden ser hon ut som en gammal hagga och andra stunden ser hon ut som en party-frisk tonåring. En osminkad variant skulle sitta på sin plats! 

Nu ska jag ner på golvet och leka med mina kåmpisar.
Och Daniel, jag älskar dig av hela mitt ♥

På återseende

Har jag sagt att jag hatar blogg.se-appen? INTE?! Okej, men då kan jag här och nu meddela att jag gör det. Förbannat irriterande att det inte går att blogga ifrån mobilen. Suck. 

Vi har som ni alla vet, fått tillökning i familjen. Det är inte längre bara jag och Daniel, utan nu har vi även två små krabater som ränner runt i huset. Önskar jag hade så mycket energi som dem har. De är verkligen all over the place, all the time! Men, de är bara 12 veckor gamla, och då kan man väl inte förvänta sig annat? Sötnosar. De har dock inte namn ännu, för vi vet inte ens vad de är för kön. Men vi tänkte ta oss en titt på deras könsorgan (Kan man säga så?) lite senare ikväll, måste hitta en bra förklaring till hur man ser könen på dem, så att vi kan hitta ett par passande namn till dem. 

Nu har vi i alla fall ett välfyllt kylskåp!

Finn två fel...

Igår diskuterade jag och Ida hur det måste kännas, att vara förföljd, efter att vi sett reklamen för programmet "Stalkers" på tv3. Fruktansvärt rädd skulle man nog vara, och det kan inte vara roligt att känna att någon studerar och följer efter en hela tiden. Och sedan tänkte vi och diskuterade om vi själva kanske är förföljda. Men sedan efter en stund så kommer vi fram till att vi har alldeles för tråkiga liv för att någon ens skulle vilja förfölja oss. (HAHAHAHAHAHAHAH). Och det känns ju väldigt betryggande! Ibland tror jag att det har sina fördelar att vara tråkig och pensionärsaktig.

Jag sover och äter.
Där har du mitt liv! Min stalker. Inte så intressant? Jodå. Mat är gott, sova är skönt.

Jag började morgonen med smörgåsar, yoghurt och proviva. Mhm, det vattnas i munne på mig bara jag tänker på det. Bara för att jag började skriva om mat nu, så blev jag genast sugen på mat igen. Jag är alltid hungrig. Och jag vet redan vad jag ska äta till lunch, blodpudding och bacon. Mmmm! Finns det något godare än mat? En stor Emma-PASSION här i livet! 

Nåväl under tiden som jag avnjöt min fruktansveärt goda frukosrt, så tittade jag på "Jakten på det perfekta livet" med Hanna Hellquist som programledare. Ni kan bland annat höra henne i morgonpasset i P3 varje morgon! Nåväl. Hon har en programserie på ettan, där hon säker det perfekta livet. Den perfekta kroppen, det perfekta hemmet, det perfekta famijen, osv. Jag har inte följt denna serie slaviskt, men jag har sett ett par avsnitt och jag är nöjd. Och sen är hon ganska så rolig att titta på. Lite vulgär och all over the place. MEN just nu är det en sådan trend att vara tvärt emot alla andra. Jag är en tvärt emot människa. Jag hatar normer när andra älskar det, och jag hatar förändringar när alla andra älskar det. Jag vill vara jag, men med en gnutta trotsig femåring i blodet. Ja, jag kan vara jävligt irriterande ibland. Jaja, nog om mig. 

Jag är så trött på att samhället är uppdelat i tre delar. Grupp ett: gruppen som gör som de själva vill, de som inte följer strömmen, de som inte bryr sig om normer och det ca 33 % av befolkningen tycker. De som vill sticka ut, oavsett positivt eller negativt. De vill bara sticka ut. 

Grupp två: Den gruppen som gör som alla andra gör, följer trenderna, tycker som 33 % av resten av befolkningen, som inte tycker om att vara outsiders, som aldrig vill sticka ut. 

Grupp tre: Den gruppen som är någonstans mitt emellan dessa två oavstående grupper. Som är lilla landet lagom, och resterande 33 % av befolkningen. 

Visst låter det konstigt det också? Jag tror jag hör till lilla-landet-lagom med en touch av grupp ett och två. Ni hör ju själva, det går ju för fan inte att gruppera människor! Varför kan inte alla bara få vara som de vill? Ja, så länge det inte skadar individen själv eller omgivningen runt i kring. Det tror jag är det bästa. För får alla vara som de själva vill, så blir det aldrig några problem. För jag kan erkänna att jag ägnat många år, timmar och dagar åt att studera, analysera och irritera mig på människor som inte är som jag. Klart som fan att de inte kan vara som jag! Alla är ju olika? Så, på senare tid har jag slutat störa mig på människor och deras sätt att leva och deras val de gör. Alla har olika förutsättningar i livet, och om vi själva får välja så vill vi nog bara ha det som vi själva vill. Bara för att DU inte skulle vara nöjd med att leva som hon eller han där, men vet du vad? En glad nyhet, du behöver inte det. För du får leva som du vill. 

Blev det lättare att tänka så? Jag vet inte. Men jag orkar inte lägga ner energi, på att vara avunsjuk och missnöjd med saker som andra har men som inte jag har. Endel har miljoner på kontot, men det har inte jag men jag är glad ändå. Anledningen att jag tog pengar som ett exempel är nog för att det är nog det som jag kan störa mig mest på. Men ja, det enda som är fel är alla orättvisor i världen. Att endel människor skulle nästan kunna försörja ett helt land med sina biljoner och triljarder, medans andra människor inte ens kan förörja sin egen familj. Jag missunnar ingen något. Men ändå. Det är orättvist, och det kommer det nog alltid att vara. 

Så lev och njut av ert liv, slösa inte bort ert fina liv genom att störa er på andras. Gör som DU vill. The easy-way!

Jag hatar blogg.se-appen i mobilen. Den fungerar inte alls. Därav anledningen till min frånvaro. 

Idag var det ett par stycken som gick igång på mitt inlägg på facebook, om sega 85-åringar i kön till biltvätten. Ja, tro mig, jag hade inte förväntat mig något annat. Jag förväntar mig inte att veteran-pensionärer ska vara på hugget och hoppa sig i genom resten av livet, men det är ju därför jag blev en gnutta besviken när jag såg att mannen framför mig var veteran-pensionär. För att jag vet hur långsamma den åldersgruppen människor är. Jag känner nog ingen pigg 85 åring (eller hur gammal han än nu var). Eller jo, en dam kände jag en gång, en dam som var 100 år fyllda och fortfarande levde och frodades. Vet dock ej, om hon lever fortfarande. Men om inte annat, så önskar jag att jag får bli som hon när jag bli veteran-pensionär. En smula förvirrad och dement, men fortfarande med båda förtterna på jorden och med en sprudlande energi i blodomloppet! Det vore något det. 

Som ni vet så längtar jag till pension, och jag kan knappt vänta tills jag är 85 år fyllda! Då ska jag bli en riktig krut-kärring, tammefasen! Jag ska sitta och le bakom ratten, när jag har en kilometer lång bilkö bakom mig pga att jag kör i 50 km/h på en 90 km/h. Jag ska minnsan inte släppa några umgdomar före i kön på ICA, nejdå jag ska se mig över axeln och låtsas att jag varken ser eller hör. Jag ska utnyttja min tendens till förvirring till fullo, genom att glömma bort ett antal viktiga saker. Så som att glömma ställa p-skivan, glömma bort betydelsen av färgen grönt vid ett stoppljus. Jag ska gnälla på butikspersonalen på ICA för att jag fått betala två kronor mer än vad jag egentligen skulle ha behövt. Och jag ska tammefasen se till att söla så mycket som det bara går när jag ska tvätta bilen. Jag ska göra allt i slowmotion, Bara för att jag kan, och har all tid i världen. Men framförallt! JAG SKA TUPP-LURA OCH VILA MIDDAG VARJE DAG! Just because I can. Just nu iakttar jag och lär mig av de äldre. Pensionärerna. Så att jag kan bli likadan. 

Jag betalar skatt och ska ta ut min pension och efter 65, så tänker jag lägga mig på latsidan. Föralltid. 

Så ni som säger att jag inte har någon som helst förståelse för gamla och pensionärer, ni kan ta er någonstans! För det finns ingen som har sådan förståelse för pensionärer som jag har. 85 är det nya 20. De är ju mina idoler för fasen! 

Hejsan. Efter en natt med orolig sömn och springande upp och ner, så valde jag ändå att gå upp tidigt. Man tjänar så lite på att ligga kvar och dra sig, och somna om. Jag och andra halvan stannade i sängen till lunch igår, så jag lider inte av brist på sömn. Har på senaste tiden fått en liten fobi för att ligga kvar i sängen på helgerna, jag får panik om jag vaknar kl 11-12 på förmiddagen (?). Det känns liksom som att hela dagen har gått då, och att man inte fått ett enda vettigt dugg gjort. Är det vuxenlivet som börjar träda in? Vuxenpoäng kanske? Men är det inte nu som man ska sova ut och verkligen passa på, innan åren med eventuella barn (och hund, höhö) kommer? Tidiga mornar och sena kvällar? Då kommer jag nog att drömma mig tillbaka till dessa dagar, och ställa mig frågan varför i helsike jag var så korkad som INTE sov ut när jag hade möjlighet? 

Jaja. Det tar vi då. Jag har i alla fall fått saker gjorda idag. Detta är första dagen på flera veckor, som vi faktiskt inte har vart iväg eller ska iväg på något särksillt. Skönt. Skönt att bara vara hemma. Under förmiddagen tog jag äntligen tag i städningen, som jag skjutit upp så länge. Jag får aldrig arslet ur vagnen. Just nu sitter jag och pluggar, och snart diper nog Ida in genom ytterdörren. Jag känner doften av kalopsen som står och puttrar på spisen. Om det finns tid sen så ska jag och Daniel bege oss mot mataffären. Om vi orkar och vill förstås. Det återstår att se. 

Det är en fin söndag ändå. Och fars dag. Jag har redan gratulerat min fader på denna dag, inte för att vi brukar fira det något speciellt. Jag skrev bara ett sms. Och jag fick svar. 

...jag hoppas även på att Ida ska vilja bege sig ut på en promenad tillsammans med mig. Vore så skönt med lite frisk luft. 

Nåväl. Åter till mina söndagssysslor. 

Kan det finnas något värre än just det, dubbelmoral? Jag hatar att folk säger en sak, och sen gör raka motsattsen till vad de just sagt. JÄVLIGT STÖRANDE. Vem försöker vi lura? 

 

Ja, ni som läser en del bloggar och hänger med i skvallret och diverse diskussioner, så har ni hört om diskussionen som Katrin Zytomeirska startade igår genom att kritisera gymmet S.A.T.S nya reklamkampanj. Här kan ni läsa vad Katrin tycker om den kampanjen. Ja, jag känner då att behöver yttra min åsikt i den här diskussionen. För det är så sjukt enligt mig. 

S.A.T.S nya reklamkampanj är riktad till HELA svenska folket, bodybuilders som "jag-tränar-då-och-då", gammal som ung, tjock som smal, kvinna som man, oavsett etnisitet och bakgrund! Ja, ALLA verkligen. Och det gillar jag! För att med träning är det ju som med så mycket annat, att ALLA är OLIKA. Alla har olika mål, erfarenheter och mån av tid. Och jag har alltid fått lära mig att den bästa motionen är den som blir av! Vilket är sant. Jag tänker så hela tiden, och det gör att allting känns mycket lättare. Jag är så förbannat trött på alla dessa hets-diskussioner kring mat, hälsa och träning. Låt alla bara vara. Fokusera på det som är viktigt istället, hälsan. 

För inte fan tror jag att det är motiverande att få höra hur tjock, fet och äcklig man är när man väl ska motiveras till att träna och ställa om sin kost? Vi måste här i samhället prata positivt om träning och den goda folk-hälsan, så att alla förstår det bästa för just sig själv. Fetma är ett växande problem i världen, och det vet alla om. Så varför inte då propagera för alla de risker som fetma orsakar? Diabetes, hjärtproblem, komplicerade graviditeter, problem med leder och skelett? Bara några av problemen. Och några små enkla förändringar kan göra så mycket, och när kroppen mår bättre blir man mer motiverad att fortsätta! För det finns väl ingen som vill dö för tidigt eller medvetet vill må dåligt? 

Summan av kardemumman är att vi måste förstå olikheten och individualismen hos alla människor. Vilka är dina möjligheter och mål? Vad vill du? Hur vill du ha det i framtiden? 

Det är dags att sluta lägga så jävla mycket fokus på kroppen och alla jäkla ideal! Vi är lilla landet lagom, kan vi inte bara vara det när det kommer till ideal också? Låt alla bara vara som de är, och framförallt; vill vara! Alla tjatar jämt om att man ska vara sig själv, men det är väl inte så jäkla lätt om man aldrig får tillåtelse och lov att vara det pga massmedias hets. Lite kärlekshantag här och där? Vad fan gör det? Så länge man själv trivs med sin kropp och att man MÅR BRA av det. 

Det var min åsikt kring denna diskussion. 

Huvudet är fullt av information om Engelska författare ifrån 1700-talet till 1900-talet. Ojoj, så mycket jag inte vet egentligen. Nu är jag i alla fall färdig med det, bara hundra andra saker kvar att dona med. Nu tänker jag bege mig mot eljus-spåret här i närheten, har aldrig vart där. Kan vara skönt att gå där det finns lite ljus. 

Hungrig är jag också. Som vanligt. 

Hej. 

 

Nu har jag rensat hårddisken som sitter mellan axlarna men ovanför tuttarna. Det var skönt. Jag tog en promenad på 4 km och pratade med Agnes samtidigt. Vi pratade om det kvinnliga könsorganet stora delar av tiden, faktiskt. Ett mycket spännande och givande ämne. Hur viktigt det faktiskt är att TA HAND OM SIN (jag hatar att behöva använda det brutala ordet) FITTA. Det är också en viktig del av den kvinnliga kroppen, om inte en av de viktigste delarna. Tar ni hand om ert underliv/fitta? Ja, kalla det vad ni vill. 

En dag tänker jag berätta en sak. Jag tror att tiden är inne nu, och det är snart preskiberat. 

Nu måste jag återgå till skolarbetet. Engelsk litteratur, yes. No. 

Det ofattbara har hänt.
Det som ALDRIG får hända.
Och det är fruktansvärt. 

Till minne av Fredrik Gustavsson.


Detta är det enda jag kan säga. 

Det har alltid vart ett problem för mig, att lyssna på musik. Jag tycker om musik, och jag har en lista på cirka 250-300 låtar som jag håller fast vid, gammalt som nytt. Och musik är något estetiskt och det de som producerar musiken vill förmedla en känsla. Och jag är rädd för alla dessa känslorna. Jag vill hela tiden vara säker på att jag lyssnar på rätt musik för den sinnesstämningen jag har just då när jag lyssnar. Jag är liksom rädd att om jag lyssnar på en glad låt då när jag är ledsen och deppig, att jag då ska bli glad och glömma bort att jag mår dåligt. Fast det värsta är att lyssna på sorgsna låtar när jag är glad, jag är rädd för att jag ska bli raka motsattsen och börja tänka på hemska saker. Visst det har blivit bättre med tiden, men det finns fortfarande vissa låtar som skrämmer mig. Ibland är jag rädd för att känna, även fast jag ofta är en person som känner väldigt mycket.

Och ibland kan det till och med vara så att jag älskar melodin men inte den tillhörande texten, och tvärt om. Nu lyssnar jag på min lista "lugn & ro", för att jag är inne i en sorgsen period. Och musiken bekräftar mina känslor, tillåter mig att gråta och känna det jag känner. 

Just nu lyssnar jag på Sixx-AM - Girl with golden eyes.

Lyssna och ta in texten. 
Då får man en liten, liten insikt i vad endel människor går i genom. 
Fy fan. 

Vad ska jag säga? Vad kan jag säga? Jag känner så otroligt mycket, hela situationen är bara fylld med känslor av alla dess slag. Jag blir så otroligt känslosam så fort det är något. Och nu. Det blir bara kaos.

Jag känner ilska, sorg, kärlek, förtvivlan, hjälplöshet samtidigt som jag känner mig helt tom. Jag känner mig sällan tom, jag har oftast saker att säga och tycka. Men ibland pyser bara luften ur en, och man stannar upp och bara ser sig omkring. Och just nu ser jag något som jag vill välja att kalla tragedi, och ett uppvaknade på samma gång. 

Vad får man säga och inte? Man måste ta hänsyn. 
Och jag tänker ta hänsyn och lägga detta på hyllan en stund. 
Under tiden tänker jag fundera ut vad jag ska skriva.

Tills dess lyssnar vi på låten, Run Away. 

If you should ever feel alone,
You know you can call on me, call on me.
We’ve lost the words to carry on
You know you can count on me, count on me
To catch you when you fall down
Never leave you standing out in the cold.
When your heart brakes, when you need a sick place
I want you to know

You should know when you’re on your run away
You can always count, you can always count on me
When you’re run away
You can always run, you can always run to me.
Me me me
You can always run to me, me me me
When you’re on a run away
You can always run to me.

It doesn’t matter where you are,
I’ll come if you call on me, call on me.
‘Cause even when we’re far apart,
You know you can count on me, count on me
To catch you when you fall down
Never leave you standing out in the cold.
When your heart brakes, when you need a sick place

I want you to know, oh oh
You should know when you’re on a run away
You can always count, you can come to me
When you’re on your run away
You can always run, you can always run to me.
Me me me.
You can always run to me, me me
When you’re on a run away
You can always run to me.

Världens finaste låt. Run Away - Tim Berg feat Kate Ryan

Jag blev precis färdig, och efter lite letande och ihopknåpande så har jag nu ett färdigt Cirkelträningspass som jag kan pyssla med hemma. Detta pass har jag anpassat efter hur det ser ut hemma hos mig, och detta är nog mest tänkt för utomhusbruk pga några konditionsövningar. Men ja, det är det som är det fina med cirkelträning, man kan ta vilka övningar som helst och anpassa det helt efter ens personliga situation med utrustning m.m 

Jag hittade en jättebra sida med massor med olika övningar, för hela kroppen. De flesta övningarna har jag använt mig av ett tag, men la till ett par nya övningar. Gå in och titta själv, och se vad som passar just dig! 

Här har ni i alla fall mig eget träningsprogram, för fri kopiering. 

Lycka till! 

---

Svärmor är firad, och magen är glad för den har fått smaka på lite bakelse och havrechokladflarm. Väldigt sött, men väldigt gott! Grattis på din dag, svärmor. Nu vet jag inte vad som återstår. Kanske gå upp och lägga sig? Jag köpte så fina sängkläder igår och nu vill jag bara krypa ner i sängen och gosa in mig i allt fluff. Jag håller även på med att tjata på Daniel att han ska ha en fest i samband med hans födelsedag, men det går trögt. Köpte en så söt klänning igår, som passar min figur utmärkt, som jag vill använda så snart som möjligt...

Imorgon ska jag på tisdagsmys. Det är efterlängtat. Bäst att passa på, eftersom att Johanna har en bulle i ugnen som om några dagar eventuellt kommer att visa sitt söta ansikte för världen, så kan imorgon vara sista gången som jag kommer att träffa en helt vanlig Johanna. För efter att bullen är ute, så kommer hon att vara en mamma. Helt otroligt sjukt att förstå att en av ens närmaste vänner ska ha barn. Men så är det. Spännande och nervöst på samma gång.

Nu tänker jag lägga mig i sängen. Tv intresserar inte mig längre. Varför vet jag inte. Bara massa blaha blaha och inget som ger mig något. Förutom Hela Sverige Bakar förstås som går på sjuan varje torsdag kl 21. Det är ett måste. Annars kan det faktiskt vara. Zappade över till trean och tittade fem minuter på Project Runway Sweden, hann knappt se något men det ploppade upp en fråga i huvudet på mig. "Undra vem av dessa deltagare det kommer att pratas mest om? Undra vem som ska bli "den" personen som utmärker sig mest"? Ni vet den personen som alla kommer att störa sig på och den som kommer att bli en B:kändis? Ja, jag har ju mina förslag. Och då har jag sett 5 min av skiten. Undra hur långt manuset är och undra vilka roller de har blivit tilldelade. Så falskt.

...jag är inte bitter.

God natt.

Det finns inget som är så oskyldigt som något som är precis nyfött. Det livet har precis börjat, och det livte har ännu inte kunnat orsaka något satyg. Totalt oskyldigt.

Jag satt här och funderade på barn, de små i vårt samhälle. De som en dag ska ta hand om oss veteraner och de som kommer att få leva med det som vi har byggt upp. Vi har ett ansvar att se till att resten av deras liv blir så bra som möjligt, och de har ett ansvar att hjälpa oss att få ett så bra slut på livet som möjligt. Det handlar om ett ge och ta. Men vi måste ge dem mer, det är vi som ger dem sina värderingar och erfarenheter! Hur vill du att ditt barns framtid ska se ut? Jag vet hur jag vill att barnens nutid, uppväxt och framtid ska se ut. Det är givet. De ska få ha det bra, de ska få äta sig mätta, de ska få sova gott, de ska få lära sig allt de behöver, de ska få göra sig rena, de ska få all den kärlek och trygghet som de behöver, de ska få svar på alla frågor de har - och det är vår uppgift att se till att detta blir uppfyllt för varenda unge i denna värld.

Om det ändå vore så bra. Jag vet att det finns barn som lider i andra länder än Sverige, och har jag givetvis tagit till mig innan jag skriver denna text. Men det finns barn som lider och som finns mycket närmare än vad du tror. De som finns överallt, här i Sverige. I grannhuset, i skolan, på dagiset, i förskolan, i affären, på sjukhuset etc. Överallt. De behöver oss. Nu. 
   Jag jobbar med så många barn, nästan dagligen. Allt jag säger och gör kommer på något sätt, sätta ett spår hos dem och kanske så ett frö. Barn och ungdomar är så lättpåverkade och det finns det många som utnyttjar här i samhället, både till det positiva och negativa. Just nu känns det som det negativa tar över det positiva. Allt som jag får höra och se, det gör så fruktansvärt ont i mig. Jag har suttit hela förmiddagen och funderat på vad JAG kan göra för att hjälpa alla dessa barn som far illa och som behöver en hjälpande hand? De söker efter kärlek, trygghet och tillit!

Jag älskar mitt jobb, jag kunde inte ha valt ett bättre jobb! Och jag lär nog blir kvar inom denna kategori i många år framöver! För att jag vet att jag kan bidra med så mycket, jag har verkligen fått en chans till att hjälpa så många barn och ungdomar! Jag får uppleva så mycket av det som de upplever. Allt är så ömsesidigt! Man ger så lite, och får så fruktansvärt mycket tillbaka! Och vad låter bättre än den kombinationen?

Det kanske inte fanns någon poäng med den här texten, förutom det att jag vill göra er påminda om att det finns människor där ute som behöver dig. Som behöver lite kärlek och trygghet! Snälla, sluta aldrig att bry er! Det finns så lite som kan göra så mycket för en människa där ute, oavsett ålder och situation!

Finns det något finare än att göra en god sak för någon annan?
Kärlek och vänlighet har inget pris.