Homesick

Ibland vill jag bo hemma. Så att jag kan finnas för varje person i min familj, när det behövs. Jag vill trösta och finnas där, bokstavligen, så som de finns där för mig. Vi bor bara ett par mil ifrån varandra, men ibland känns det som ett enormt avstånd. Jag är väldigt familjekär av mig. Har alltid vart, och kommer nog alltid att vara. Har liksom lite svårt att klippa navelsträngen. Vad skulle jag göra utan de fem fina varelserna i M-byn? Lyckan att få vara en del av det.









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0