Till hundra procent

Såg ni nyhetsmorgon i morse på ettan? Där pratade de i alla fall med en journalist och pesonlig tränare, som pratade om just det som jag tog upp igår. Att tänka uifrån sig själv, och vad som passar in i MIN livsstil. Det var riktigt intressant att lyssna på, och han hade riktigt bra ideér tycker jag. Sånt som vi småfolk vill ha och höra, det ska inte vara komplicerat, kosta pengar eller krävas allt för mycket av oss. Han berättade om så många som kommit till honom genom åren, och de har prövat på alla dessa kvick-dieterna "platt mage på 5 veckor ät och träna såhär", och sen då? Efter dessa veckor så har folk återgått till sitt normala liv, och då var dieten helt bortkastad. Vi har för brottom, vi tänker inte efter. Om du kan förändra ditt liv, varför då välja att bara förändra några få veckor av det? Så hörrni, det är dags att vi utformar VÅRA liv! Hur vill VI ha det? 

Vilka är på?! 

Om ni själva vill höra vad filuren i morse hade att säga så hittar ni programmet här! 

Dags att styra kosan emot skolan och frisören. 
Jäklar vad snygg jag ska bli! 

Ja, denna vecka har jag funderat mycket kring detta med mat, kost, motion och psykiskt/fysisk hälsa. Och ja, det börjar lossna i huvudet på mig. Hur vill jag ha det? Jag har fått den enorma chansen att utforma mitt eget liv och min framtid. Jag kan göra precis som jag vill, ingen att ta hänsyn till. Så ja, det är precis vad jag har gjort.

Jag ska ändra livsstil, det är det enda som verkligen håller i längden. Jag tänkte påbörja att äta efter GI-metoden, lite likt LCHF (low carbs, high fat) men inte alls samma stora fettmängder och annat konstigt. LCHF är kanske en rikttig efferktiv metod när det kommer till viktminskning, men INTE när det kommer till livsstil. Jag väntar bara på den dagen då hjärtinfarkterna kommer på löpande band och blodkärlen är ingenproppade med fett. Usch, hur äckligt låter inte det?

I alla fall. GI var det jag, som står för glykemiskt index. Summan av kardemumman är att det handlar om att byta ut de dåliga kolhydraterna mot bra kolhydraterna. Exempel på dåliga kolhydrater kan vara, vitt bröd, pasta, ris, och mat som innehåller vetemjöl och socker. Och exempel på bra kolhydrater kan vara, fiberrikt bröd med mycket frön i (helst hemmagjort), fullkornspasta, havregrynsgröt, potatis (i rimliga mängder), grönsaker och frukt m.m. Så här äter säkert många utan att behöva följa GI, det handlar kanske mest om sunt förnuft?

När vi var och storhandlade senast, så köpte jag ett LCHF-bröd, med bara 4,2 gram kolhydrater p/skiva! Mycket bra, för mig som älskar bröd men ska skära ner lite på kolhydraterna. Idag försökte jag mig även på att baka eget bröd, ett mycket fiberrikt sådant, som smakade mycket gott! Det innehåller inget socker eller vetemjöl, utan smaken kommer enbart ifrån frön och de fina ingredienserna! Receptet hittar ni här om ni känner er sugna på att baka lite.

Jag har även lagt upp ett träningsschema för veckan. Tycker att det känns bra, att på lördagen, söndagen utvärdera lite om veckan som gått och lägga upp ett nytt träningsschema för kommande vecka, helt beroende på vad man har tid med. Så slipper det bli "jag har inte tid, jag hann inte med, det krockade med annat..", för då har man redan planerat in träningen i planeringen! Det kanske blir mer en vecka, och mindre en annan, men den bästa motionen är den som blir av!

Tänkte lägga upp mina recept och tips, och i veckan tänkte jag även testa på att baka med stevia och sukrin, för att få fram lite hälsosammare sötsaker! Det är aldrig fel?

Nu är det dags att sova, som också är en viktig del i processen!

Natti natti.

Jag är en människa som tycker mycket om listor, listor av alla dess slag. Jag skriver listor kring det mesta, matlistor, handla-listor, att-göra-listor, budget-listor... you name it. Jag tycker att det är ett smidigt sätt att komma under fund med huvudets tankar och strukturera upp lite grand. Ibland fungerar det, ibland inte. Nu är jag inne på min favoritlista, "saker som jag behöver och ska köpa nu när jag får en extra fin-fet lön". Jag är en person som SÄLLAN unnar mig saker, jag kan inte ens minnas den gången som jag sist köpte kläder? Sist som jag klippte mig, var ett år sedan. Jag vet ej vad jag lägger pengarna på istället, men ja i sjön åker de ju i alla fall. Så det vore kanske bättre att investera och låsa pengarna i kläder eller dylikt?

I alla fall. Jag har knåpat på min lista hela dagen. och nu börjar den bli lång. Det är mycket saker som jag behöver. Jag ska t ex klippa mig nästa vecka, min årliga klippning som jag brukar säga. Det behövs inte oftare. Och nu ska det bli page. Åh, så snygg jag ska bli i huvudet! Det är en av mina punkter på listan. En annan är att jag ska köpa lite nya kläder, smink, accessoarer, en ny väska, lite prylar till träningen osv. Visst, jag har verkligen inte råd med allt på en och samma gång, men ja jag skriver upp och bockar av vart efter. Förhoppningsvis är jag färdig till årsskiftet...

Jag ser detta som en chans att unna mig. Jag behöver detta nu, och då ska det bli så! Sen ska jag även försöka att spara lite. Det behövs det också. Nu ska jag snart tillfredsställa ett annat behov, och det är sömn. Jag ska numera försöka att utgå ifrån mina behov och vad JAG behöver. Skönt att vardagen har tagit plats igen.

Förresten, såg ni premiären av Dallas tidigare ikväll? Mycket bra serie. Jag önskar att jag var född lite tidigare, så att jag kunnat få se J.R som ung.

 

Barn, det kan nog vara den ärligaste gruppen människor! Idag så fick jag en kommentar ifrån min sambos systerdotter, Alice, så här sa hon: 

Alice: "Emma, vad har hänt med din mage?!" 
Jag: "Ehm... Jadu, det blir så här när man äter och dricker men inte rör på sig så mycket".
Alice: "Jaha! Är det, det som du har pysslat med"! 

Haha. Jag kunde inte låta bli att skratta. Andra gånger brukar jag kunna bli riktigt sur, till och med på barn, när de slänger ur sig en sådan kommentar. Egentligen är min åsikt kring detta, att man ALDRIG får kommentera andras magar. Men i detta fall, så har hon lite rätt. Ja, Emma vad har hänt med din mage? Och mamma som frågade mig här om dagen om jag gått ner i vikt... Pfft, så länge varade den lyckan. Det var inte så längesedan som en annan liten flicka frågade mig om jag var gravid. Och mamman bara ryckte på axlarna och gav mig blicken "är inte barn för roliga ibland". Min blick svarade "nej". Varför säger man som förälder inte till sitt barn att sådär får man INTE UNDER NÅGRA SOM HELST OMSTÄNDIGHETER säga? Oförskämda jäkla unge (eller ska jag säga förälder..). 

Om jag någonsin får barn, så ska jag fasen uppfostra dem! Någon ordning får det minnsan lov att vara. Bara för att det är barn som säger eller gör något, så innebär INTE det att det är okej. Helsike heller att jag tänker ha överseende med barns tokiga beteende. Är jag lite barnilsken kanske? Jo, jag tror det. 

Men om du skulle vilja veta sanningen kring hur du ser ut, eller om du ser tjock ut i den där klänningen fråga då ett barn. Ärligare svar går inte att få. Väninnor eller grabbgänget kan slänga sig i väggen. Varför jobbar det inte barn i klädbutikerna undrar då jag? Då skulle det bli andra bullar. Då skulle alla klä sig efter vad som såg bra ut på en, och jag tror att alla skulle vara skitsnygga. Barn är jobbiga, men jag kan ändå inte låta bli att älska deras ärliga sida. 

Det finns ett ämne som är väldigt hett just nu, ett ämne som de flesta bloggare skriver om och som det pratas mycket om överlag. Hälsa och motion. Kost och dieter, vilken fungerar bäst och hur går jag snabbast ner i vikt? Det är mode att vara slim and fit just nu och det är defenitivt ett mode att följa en diet eller att gå efter en viss metod. Jag som vanligtvis inte brukar bry mig så mycket om mode, men ja denna trend har jag snappat upp. Vet dock om det är en positiv eller negativ trend. Jag tror mer att det har blivit en hets och en stressfaktor. För alla vet vi väl, att av stress går man upp i vikt? Tåls att tänka på.

Nåväl, jag har också märkt att jag också dragits in i denna hysteri och djungel av metoder och dieter. Varför har detta blivit så stort för? Man hör om en ny diet varje vecka, som någon kändis eller känd hälsoprofil kommit på. "Gör så här, det fungerar verkligen". "Gör som jag, ät dig ner i vikt". "Jag minskade mitt midjemått med 20 cm". Känner ni igen det? Det gör i alla fall jag. Och efter att jag läst om de många olika dieterna, GI, LCHF, Skipper-metoden, Nutrilett, IsoDieten, ViktVäktarna, Atkins mfl, så har jag kommit fram till att allt har blivit så rörigt så vi stackare som vill minska ett kilo eller två vet varken ut eller in. Så är det i alla fall för mig. Jag har sedan ungefär ett år tillbaka sett att mina bilringar och kärlekshantag krupit fram, inget märkvärdigt egentligen men man är liksom inte lika fit som förut. Så, vad hände egentligen? Ja, jag är ju i ett förhållande, och det är enligt mina erfarenheter en stor del i att man går upp, varför vet jag inte. Man kanske äter mycket tillsammans? Tänk då de människorna som är ett fan av matsex, jisses det förhållandet kan inte vara att leka med inte!

...nej, det är inte Daniels fel att jag gått upp i vikt, men man blir latare. Och varken jag eller Daniel är speciellt intresserade av träning, en promenad till Ica eller Konsum, på sin höjd! Vilka faktorer kan mer spela in? Att jag slutat röka, säger en del personer jag pratat med. Och det tror jag inte ett dugg på. Jag har inte gått upp sen jag slutade röka. Jag har däremot hållt samma vikt sedan förra sommaren! Hur nu det kan komma sig... Stress kan vara en möjlig faktor, jag är en ganska lättstressad och pressad person. Jag tänker och funderar mycket, och det kan bidra till stress. Ämnesomsättningen, ja den är inte lika ung som en annan. När man var tretton-fjorton år kunde man smälla i sig flera kilo godis i veckan och det satte sig aldrig på höfterna eller rumpan! Jag vill vara ung igen.

Nu orkar jag inte leta faktorer längre. Nu ska jag försöka att komma till min poäng. Jag prenumererar på en tidning som heter iForm om ni känner till den? (Ja, jag vill att brevbäraren ska tro att jag är värsta träningsnarkomanen. Sa jag att vi aldrig träffats han och jag? Vad besviken han kommer att bli), Skitsamma. Jag läste en mening i den tidningen som förändrade ALLT. Känner ni till det kära gamla uttrycket "less is more"? Det var i alla fall det uttrycket som meningen bestod av. Vilken uppenbarelse!

Det uttrycket säger allt, i alla fall för mig. Jag har slutat tro på alla dessa dieter och kostformer, jag tror på att förändra min livsstil! Hur vill JAG ha det? Det är en fråga som man alldeles för sällan ställer sig. Vad passar MIG? Om du är en 42 taggare med 20 kilos övervikt och inte vet vad elljusspår är, så är kanske inte det ultimata att börja springa 7 gånger i veckan? Den bästa motionen är den som blir av. Och kan du vid ett tillfälle välja äpplet istället för chokladkakan så är det en vinst för dig! Och ju fler vinster du gör, desto lättare känns allt.

Övervikt och sockerberoende är en farlig hälsofaktor, och det är inget vi får glömma bort. Så nu ska vi göra oss själva en tjänst, och det är för att vi ska må bättre både i kroppen och knoppen!

Allt börjar men en tanke.

Tittade just klart på Celebrity Rehab with Dr Drew, inte mitt favoritprogram kanske men det gick ann. Tycker inte riktigt om Dr Drew och alla de andra kändisdoktorerna. Men men, det fick mig att fundera kring beroenden och missbruk av olika slag. Tänk så många som får offra sina liv på grund av dessa droger och missbruk? Man går liksom in i det med livet som insats. Man ger allt man har, för ingenting. Det är så hemskt och så tragiskt, och alldeles för vanligt. Vissa dagar när man glider omkring på min cykel genom staden, så ser jag människor som lider av missbruk av något slag. Vissa är dyngraka innan ens klockan har slagit lunch. Men jag tror att det finns många av oss, som inte är långt ifrån dessa människor på staden. Ingen vill bli kallad alkoholist eller narkoman, och vem är jag att döma? Men jag tror inte att alla inser hur lätt det faktiskt är att fastna i ett missbruk. Visserligen har jag inga erfarenheter av det själv, faktum är att jag aldrig har testat narkotika av något slag, enbart alkohol och nikotin. Men det är droger det med. Varav det ena har jag vart beroende av.

Men jag är unik. Det är så många som testat droger, som rökt en eller ett flertal gånger, tagit en tablett för skojs skull på fyllan. Och det sprider sig som en löpande eld. En kille ifrån orten dog för några veckor sedan pågrund av droger, drogerna tog hans liv. Men ändå verkar ingen förstå? Jag kan inte med det där, om att det ska vara en kul grej eller "bara en gång". Tror inte ni att de som dött, också tänkt så en gång? Ingen föds till missbrukare, och det är ingen som börjar livet med inställningen att bli alkholist eller knarkare? Men ändå så trillar många dit. Och många tar sig aldrig upp igen.

Jag tror att det finns en viss ironi och rädsla bland människor. Det är så få man pratar med som tar problemet på allvar. Och jag tror att det är på grund av rädsla. Man är rädd för att se problemen och det som kan hända. Det går lättare att skämta bort problemen. Och det största problemet, enligt mig, är början till eller alkoholism. Har ni hört AA:s slogan, som lyder "För ofta, för mycket eller vid fel tillfälle"? . Och bara av att läsa den meningen, så kan jag genast komma och tänka på ett visst antal personer. Jag definerar ingen som en alkoholist, men problemet finns där, utan tvekan! Speciellt under sommaren, så tror jag att alkoholmängderna ökar. Ett glas vin här och där, en öl i kvällssolen, en grogg framför tv:n osv. Inget fel med det, men antalet tillfällen ökar och under sommaren är varje dag i veckan en fredag eller lördag. Under sommaren är det okej att dricka alkohol jämt, varje dag, hela tiden. Klart att det är okej, men vet människor när det börjar bli ett problem?

Om vi ska utgå ifrån AA:s slogan, så för ofta är nog väldigt vanligt. En öl efter jobbet, ett glas vin till maten - varje dag. Eller kanske varje helg? Några gånger i månaden, blir till ett begär och måste? Vad är det för fel att träffa sina polare över några öl? Misstolka mig inte, men det är så lätt att det blir för ofta.

För mycket. Det finns alltid MINST en person i varje gemenskapskrets som alltid blir för full. Som alltid är den som är den. Ingen fest är aldrig sig lik, men fyllan är alltid sig lik. Oftast den personen som gör bort sig, och som andra har kul åt, som är festens pajjas eller bara han/hon som däckar när resten är redo för krogen...

Vid fel tillfälle. Detta tror jag är den mest missuppfattade, för att detta kan nog vara bara någon gång ibland. En opassande fylla, som ogivningen oftast vill se ogjord. Julafton och påskhelgen kanske är ett gyllene exempel? Eller när det finns barn i närheten?

Jag är ingen expert, och jag vet egentligen ingenting. Men jag tycker att det är synd att se att dessa jäkla missbruk sprider sig som en löpande eld bland människor. Och jag tror också att många har så svårt att upptäcka problemen, och att inse när det faktiskt blir till ett problem. Utan alkohol så hade vi haft mycket färre olyckor orsakade pga fordon av olika slag, vi hade haft färre bråk och gräl, färre olyckor, färre sjukskrivningar, det konstiga ordet "bakis" hade aldrig funnits och många människor hade mått mycket bäthtre.

Jag får alltid höra att jag är en kärring, en tönt eller ja bara en person som överdriver. Men många av er lever i förnekelse, och det är fanemej ännu mer tragiskt. Jag tycker om alkohol, jag dricker det väldigt snålt och sällan, men det är en dryck som faller mig i smaken. Men jag kan till skillnad ifrån många kontrollera min alkoholkonsumtion. Många borde skära ner på alkoholen, och andra borde bara hålla sig så långt borta som möjligt ifrån den drycken. Det finns stunder då jag har haft roligt i samband med alkohol, men jag kan faktiskt komma på fler gånger som jag haft roligt utan alkohol! För er som inte prövat att gå på en fest nyktra, testa. Det kan vara nyttigt. Ta dig en titt runt om kring. Jag vet hur du känner, man vill inte vara nykter pga alla fyllon. Numera måste man vara full för att orka befinna sig på vissa fester.

Tänk så många familjer och relationer som splittras pga av alla dessa droger? Tänk så mångas karriärer som går åt pipsvängen? Tänk så mångas liv som går till spillo pga drogerna? Är det verkligen värt det? Så kan vi inte lova varandra, att försöka att hjälpas åt? Hjälpas åt att hjälpa varandra? Så att ingen ska behöva hamna där! Och att om någon gör det, att man hjälper varandra och alltid ha i bakhuvudet vad alkoholen och drogerna faktiskt kan ställa till med. Att nykter och ren är bättre än full och hög. Livet har så mycket mer att erbjuda!

Ta hand om er, och var rädda om er och varandra.