Till hundra procent

Varför blir allting så fel? Varför överdramatiserar och överdriver jag allting? När jag väl börjat, så finns ingen hejd. Jag ropar ut allt som finns inuti mig. Rösten blir bara högre och högre. Men jag har svårt att uttrycka mina känslor och få fram mina åsikter utan att gråta och i princip skrika. Det är svårt. Men när du sedan (också) faller i gråt, och blir ledsen över situationen, det är då jag blir tyst. Men vad kan jag då göra? Allt är redan sagt och gjort. Ingen återvändo. Men det finns faktiskt känslor inuti mig, det gör det.

Men det är inte till dig som jag ska säga dessa saker. Jag vet vem jag ska säga allting till. Jag är duktig på att prata, men alla människor går det faktiskt inte att prata med.

Jag ska försöka. Jag lovar. Det ska bli bättre. Nej, JAG ska försöka att bättra mig.