Jultokiga svenskar!
Hur är det med lilla Sverige, och dess invånare egentligen? Jag kan inte förstå all denna julhysteri. Jag kan bara inte det. Ibland tänker jag att vi svenskar måste ha fått dåndimpen. Jag blev nyss väldigt paff, när jag tillsammans med min far tittade lite på programmet Plus. Herren min skapare, säger jag bara. Vi handlar så att det står härliga till! De intervjuade en kvinna, som varje jul inhandlade ca 30-40 julklappar!? För det första, HUR HAR HON RÅD MED DET?! Och till mitt andra frågetecken, VARFÖR I HELSIKE DÅ? Till vilken nytta?
Personligen, så är jag inget stort fan av julklappar, och har aldrig vart. Jag ser liksom ingen poäng i det hela. Jag varken ger eller tar emot många julklappar, och så har det alltid vart. Jag brukar köpa något till mina föräldrar, till min pojkvän och till en eller ett par vänner. Men sen brukar det vara bra. Men jag köper aldrig till syskon eller släktingar. Det finns så mycket viktigare saker att göra för pengarna. Vi ska egentligen vara glad över att vi är friska och har fina människor runt om kring oss. Vad mer behöver vi? Egentligen?
När julen kommer smygande, så brukar jag alltid tänka på alla ensamma och utsatta människor. Tänk så många människor som ofrivilligt sitter ensamma hemma på julafton? Eller så många barn som måste se sina föräldrar påverkade av för mycket alkohol? Eller de barn som får en örfil i julklapp? Jag vet, det kanske är många som ser detta som väldigt överdrivet, men tyvärr, det är för många, den bittra sanningen. Men det tänker vi aldrig på, kassaapparten visar 3000 kronor, och vi drar vårt kort? Vi puttar bort tankarna, genom att istället tänka "tänk vad min familj/släkt kommer att bli glada över dessa fina presenter". Men om vi tänker efter, gör vi verkligen någon lyckligare genom att (i princip) köpa deras kärlek?
Vi är så pryltokiga vi människor. Varför inte göra något radikalt, och skippa julklapparna i år? Vad har vi att förlora? Jag tror att vi har mer att vinna.
Hur burkar ni som läser detta göra? Har jag rätt? Håller ni med mig, eller är jag helt ute och cyklar?
Personligen, så är jag inget stort fan av julklappar, och har aldrig vart. Jag ser liksom ingen poäng i det hela. Jag varken ger eller tar emot många julklappar, och så har det alltid vart. Jag brukar köpa något till mina föräldrar, till min pojkvän och till en eller ett par vänner. Men sen brukar det vara bra. Men jag köper aldrig till syskon eller släktingar. Det finns så mycket viktigare saker att göra för pengarna. Vi ska egentligen vara glad över att vi är friska och har fina människor runt om kring oss. Vad mer behöver vi? Egentligen?
När julen kommer smygande, så brukar jag alltid tänka på alla ensamma och utsatta människor. Tänk så många människor som ofrivilligt sitter ensamma hemma på julafton? Eller så många barn som måste se sina föräldrar påverkade av för mycket alkohol? Eller de barn som får en örfil i julklapp? Jag vet, det kanske är många som ser detta som väldigt överdrivet, men tyvärr, det är för många, den bittra sanningen. Men det tänker vi aldrig på, kassaapparten visar 3000 kronor, och vi drar vårt kort? Vi puttar bort tankarna, genom att istället tänka "tänk vad min familj/släkt kommer att bli glada över dessa fina presenter". Men om vi tänker efter, gör vi verkligen någon lyckligare genom att (i princip) köpa deras kärlek?
Vi är så pryltokiga vi människor. Varför inte göra något radikalt, och skippa julklapparna i år? Vad har vi att förlora? Jag tror att vi har mer att vinna.
Hur burkar ni som läser detta göra? Har jag rätt? Håller ni med mig, eller är jag helt ute och cyklar?
Kommentarer
Trackback
