Vart är ni?
Det finns saker jag brukar fundera på. Ibland undrar jag hur det står till hos en del. Jag brukar som känt, promenera i Vingåker lite här och var. Och alltid blir jag lika fundersam, ej upprörd - snarare orolig.
I alla fall. Barn. Det finns många barn här i Vingåker, jag jobbar med en stor del av dem. Men det många inte verkar förstå, är det att barn inte klarar sig själva. Jag brukar gå förbi lägenhetshus och där brukar det leka barn, som barn gör mest. Men vart är föräldrarna? Barn kan leka på egen hand, men tror någon att en femåring har utvecklat trafikvett till exempel? Och oftast ser jag detta på kvällen, ganska sent, runt nio- halv tio snåret. Vad gör dessa barn ute vid den tiden?
Detta är kanske ingenting konstigt i sig, men jag har ändå funderat över det. Och nu när jag tänker efter så gör det mig faktiskt ganska upprörd. Varför låter föräldrar sina barn leka en halvmeter ifrån där bilarna kör? Ska barn behöva rädda barn? Nej! Föräldrar är de som ska skydda och rädda sina barn. Varför låter föräldrar sina barn på tretton år åka nattbussen hem sena fredag och lördagskvällar? Är det inte en förälders uppgift att hämta sina barn?
Problemet finns, och det kan inte vara allt. Om en förälder slutat bry sig, vem ska då bry sig? Jag kan inte låta bli att undra vad som sker bakom stängda dörrar. Och troligtvis vill jag inte veta. Det man inte vet, det lider man inte av. Finns det ett ordspråk som lyder. Är det så? Ska det behövas införas körkort på barn? Hör det inte till allmänt vetande att det finns en anledning till att de är barn fram till arton års ålder.
Skaffar ni barn, se för fasen till att ta hand om dem! I dessa fall så är det tur att skolan finns. Många gnället på skolmaten, men för många barn är det se enda mål lagad mat de får varje dag. Min fråga är, när jag ser alla dessa barn, vart är föräldrarna?
Vi måste hjälpas åt. Vi måste ta vårt ansvar som vuxna! Vi måste hjälpa de barn som behöver oss, och hjälpa de föräldrar som inte ser, att se.
I dessa fall så går det inte att tänka "jag vill inte lägga mig i". Det är vår förbaskade plikt att lägga oss i! Sluta vara så förbaskat egoistiska. Det finns alltid ett barn som behöver en vuxens hjälp.
Tänk på det nästa gång!
Nog
Nu har jag gjort mitt för idag.
• nationella prov i matte b.
• tillverkat hallonmaränger.
• powerwalk, 50 min.
• styrketräning hemma, 15 min.
Nu dusch, och sen soooooooova!
Hörs imorgon, puss!
Marängtillverkning
Jajjamensan! Dieter - släng er i väggen! Jag ska ändå ge mig ut på en powerwalk om en liten stund. Så det så!
Muuuuuuums
Äta ur frysen
Ja, det är sånt man måste göra ibland för att det ska få plats lite mer mat. Så idag åt vi köpta köttbullar, spagetti och grönsaker. Sånt som vi aldrig nästan äter. Och för att plocka ur ännu en aning, så håller jag just nu på att tina äggvitor som jag hittade i frysen. Tänkte tillverka hallonmaränger...
Det är ett smart tips. Om du får äggvitor över när du bakar eller lagar mat, lägg dem i en plastburk i frysen. Glöm bara inte att skriva hur många äggvitor det är i burken :)
Äntligen
Nu kan man äntligen andas ut. Nu har jag gjort vad jag kan och mitt bästa, på fredag får vi reda på resultatet. Det känns faktiskt hyfsat, trots allt. Det blir som det blir. Nu har jag precis avnjutit tonfiskröra och kokta ägg.
Idag då? Ja, huvudet är helt utpumpat på energi och hjärncellerna har fått jobba tillräckligt idag. Så jag tänker nog inta soffläge en stund fram över, och ikväll tänker jag ta en promenad i friska luften.
Puss
Good feeling
Helt körd
...och slut för den delen. Min hjärna går på lågvarv. Jag har pluggat matte ca 6 timmar allt som allt idag, och det sätter sina spår. Nu har jag just avnjutit en välförtjänt, men något försenad middag tillsammans med andra halvan. Om en stund, tänker jag ta en promenad för att rensa huvudet lite, åh så skönt.
Jag längtar tills vi flyttar in i huset, speciellt nu när det är så förbaskat varmt och bra väder. Jag vill ha en trädgård där jag kan ligga och sola. Men men, det är inte långt kvar. Jag har även lite smått, börjar titta på kennel... Men bara tittat runt!
Höhö.
Tuppen och jag
Idag är jag uppe med tuppen. Hade egentligen ställt klockan på kl sju, men eftersom att jag varje morgon vaknar när Daniel kliver upp, så var jag för pigg för att kunna somna om. Så jag gjorde som tuppen och klev upp, duktig som jag är! Om en timme ca, ska jag bege mig till skolan för att räkna matte så att det står härliga till.
Frukost: fiberhavregrynsgröt med krossade linfrön och hallon!
Vi hörs sen!
Beautiful day
Fin helg, fin dag idag. En lång promenad tillsammans med fina människor och världens finaste hund. När sträckan på en mil var avklarad så fanns det desto fler skoskav och sår på en del fötter. Men vi hade trevligt ändå. Sedan fick vi äran att äta en ljuvlig middag ute i solen och det sköna vädret.
Igår umgicks jag med två fina vänner, alkohol var inblandat och det blev utgång. Trevligt till viss del, men likadant som för ett halvår sedan. Same old, same old.
Nu ska jag titta på tv och tänka på matten. Nationella på tisdag. Fy valen!
Puss och kram
En god morgon
Med rätt saker i magen, så brukar det mesta gå av bara farten! Jag längtar tills imorgon då jag får äta frukost igen. Förresten så drömde jag att jag hade en Newfoundland i natt, den hette Bernard - givetvis!
Nu ska jag återgå till mitt favoritprogram. "allt om hundar" !
Livet är bra härligt, ändå.
Detta är svårt. Det är svårt. Det var svårt. På fredag har jag levt livet som lycklig-ickerökare i 18 veckor. Det är så lång tid, och jag blir glad av bara tanken, tanken på att jag lyckats ta mig ur ett starkt beroende. Tanken på att jag gjort något helt fantastiskt för min kropp och själ! Tanken på att jag inte längre sponsrar tobaksindustrin med pengar. Tanken på att jag faktiskt är fri, och att jag är lycklig, även fast jag inte längre röker.
Jag har sedan jag slutade röka, blivit väldigt intresserad av rökning, beroendet av nikotin och allt som rör detta ämne. Jag frågar varje rökare, varför de röker. Jag tipsar varje rökare om sluta-röka-boken. Jag älskar att diskutera ämnet rökning! Och jag tycker verkligen synd om alla dessa rökare, som fortfarande är slavar under nikotinets hand. Ni är missbrukare, fast i ett svårt och djupt beroende. Men tro mig, det finns vägar ut ifrån det!
Alla är vi rädda för något, och en rökares största rädsla, är att en dag bli tvungen att leva utan nikotinet. De vet inte hur det är, de vet hur det är att leva med det (eller under det) men de vet inte hur det är att leva utan det. En gång för många år sedan, visste de det, men inte nu. Det är alldeles för längesedan, eller så har nikotinet bara tagit över så pass mycket, så att man förtränger känslan av att inte vara beroende av cigaretter. För en rökare envisas alltid med att deras val är bättre, och resonerar ofta så som om en person som inte röker skulle gå miste om något bara för att de inte röker? Tyvärr, rökare, det är tvärt om. Men ja, det har man inte mod nog att säga förens den dagen man är fri. Rökning är farligt, punkt slut, det vet alla. Och vi behöver inte tjata om det. Men ja, det finns mycket som är farligt. Men egentligen är missbruket av drogen nikotin värre. Vem vill vara beroende av något? Egentligen?
Jag önskar just nu att det blev förbjudet att röka, eller att alla rökare kunde få hjälp med att ta sig ur beroendet. Vi behöver inte förbjuda cigaretterna, det räcker bara med att alla rökare befrias och sen är det ändå ingen som kommer att köpa dem. Så döm inte en rökare, de har det svårt nog ändå. Tänk att leva med en skuld gentemot sig själv varje dag? Man älskar sig själv, samtidigt som man medvetet sakta, sakta försämrar sin egen kropp. Det är ingen som föds till missbrukare, (ja, du rökare, du är en missbrukare!), alla gör vi ett val. Du har ett val, du kan bestämma dig för att bli fri. En sten som lyfts ifrån dina axlar.
Och när du har läst ut boken, så kontakta gärna mig! Jag bidrar gärna med tips, och berättar gärna min egen histioria. Det är alltid roligt att prata med andra som gått i genom samma sak. Och är du en av dem som tvivlar, gör så här: beställ eller låna boken, läs den, och sen kan vi prata!
Köp boken här.
RÖKARE
ICKE-RÖKARE
Stor skillnad? Nej, det tycker inte jag heller. Jag är lika glad utan cigaretterna!
Tråkig? Mogen? Gammal? Pensionär? Torr? Vuxen?
Jag dömer inte. Jag analyserar bara. Jag hoppas inte heller att du som läser dömer mig? Jag dricker också alkohol, inte varje helg, inte ens varje månad. Jag dricker när jag känner för det, och när jag vill. Jag känner inte att jag behöver dricka på varje fest som jag går på. Jag vet inte, jag tror ärligt talat att jag egentligen skulle klara mig ganska så bra utan alkohol? Men ja, ibland är det gott och roligt. Faktiskt. Jag tror inte att någonting blir roligt om man gör det för ofta. Det kan nog bli ganska så uttjatat. Men ja, alla är vi olika och tacka gudarna för det i många sammanhang!
Är det bara jag som spenderar en kväll hemma, fundersam över denna frågeställning? Jag hoppas inte det. Men ja, jag tycker att detta ämne är något som är intressant och spännande att diskutera. Oavsett så finns det inget rätt eller fel. Men jag önskar bara att många fler kunde skriva roliga och positiva "dagen-efter-facebook-statusar" som ett tecken på att gårdagen faktiskt blev bra. För egentligen? Vem vill vara bakis? Vad är en bakfylla, egentligen? Vätskebrist och trötthet? Inget att gråta över. Skyll dig själv, skulle jag snarare säga. Alkoholist javisst - klassiskt uttryck - patetiskt om ni frågar mig. Egentligen, vem vill vara/bli alkoholist? Att bli rik och vältränad, det är något man vill bli. End of story.
Nu ska jag titta vidare på filmen "Bröllopsduellen", hämta min Marabou och vira in mig i en filt. Sen ska jag duscha. Och imorgon kommer vi att ses på facebook, pigga och glada! (Jag ber att får återkomma med ännu ett analyserings-inlägg imorgon. Upp till bevis.)
Hoppas att ni ALLA får en trevlig kväll. Nej förresten, sup och svälj trevlig helg.
Ibland säger det bara klick
Jag har ändrat mig, eller ändrat mig, det kanske inte jag har. Men jag har bytt inriktigtning, eller ja inte det heller egentligen. Jag har bara lagt till ännu ett val till en högskola. Ett treårigt program på distans, där man läser med inriktning på pedagogik, psykologi och kommunikation. Fruktansvärt intressant! När man är färdig, så kan man arbeta som jobbcoach (eller som coach överlag), kurator, lärare på högskolenivå, arbetsförmedlare, arbeta och hjälpa människor överlag helt enkelt. Jag fick tipset av en kvinna som jag går i samma klass som, på Viadidakt. Hon har sökt utbildningen, och nu har jag också gjort det. Och det känns bra.
Vi får väl se, om jag kommer in. Men det vore roligt i alla fall.
Det visar sig. Vi får se vad det slutar på.
Spännande. Pirr, pirr.
Ifråga-sättande
När jag såg huset så kunde jag se mig och min blivande bästa vän tillsammans i trädgården. Den vännen som jag tänker skaffa mig när vi flyttat in i huset. Oavsett vad andra människor tycker. Jag ska spara, jag ska planera och jag ska göra mitt bästa. Så ifrågasättandet kan vi lämna någon annanstans. När jag hör människor ifrågasätta mina planer, så kan jag bli en aning irriterad. Min pappa sa, "en hund, och sen är väl inte ungarna långt borta"?
Jag förstår hans scenario, jag förstår att det är hans rädsla. Att jag ska stå där med hund, ungar och se min lärar/karriärdröm blåsa bort med vinden. Men kära pappa, det är inte så det kommer att bli. Jag är inte sådan. Jag vill inte ha några barn. Nu. Jag vill ha en hund. That's it. Jag vet inte om det är en fas, eller om det är en permanent åsikt, men jag är inte speciellt intresserad av barn. Jag har liksom fått nog. Jag tycker om barn, eller hur man nu ska uttrycka sig, och jag tror och hoppas att de flesta ungarna tycker om mig också. Men ja, det är inte mycket mer än så. Just nu känns det som en enda stor baby-boom. Gravida, barnvagnar och ungar till både höger och vänster. Jag har ett par vänner som snart ska bli föräldrar, och jag är så glad för deras skull och jag önskar dem allt gott. Så tro ingenting annat.
MEN jag under senaste tiden funderat en hel del kring det ämnet, att skaffa barn. Jag förstår inte poängen, det kanske inte heller finns någon verklig poäng med att skaffa barn. Och det stör mig en hel del. Det måste finnas en anledning till att man vill ha ännu en person att älska, en person som kommer att kosta dig halva din livsförmögenhet, en person som kommer att uppta 90 % av din dagliga uppmärksamhet, och 100 % av din livs-uppmärksamhet? Ja, evigt ansvar. Låst minst 18 år fram över... Vet ni förresten att ett barn kostar ca en miljon kronor de första 18 åren? Så varför bestämmer sig människor för att skaffa barn? Jag har så svårt att förstå det där. Det är ett jäkla ansvar.
Och varför är det enklare att ifråga sätta mig som vill skaffa en hund? Och varför ifrågasätter ingen en kvinna och man som ska skaffa barn? Får man ens ifrågasätta ett sådant beslut när det kommer till barn, så länge inte kvinnan och eventuellt mannen är yngre än 18 år? För skaffar man barn när man är under arton år, så är man oansvarig och är man över tjugo år så är man vuxen? Och ålders-gränsen är väldigt hårfin.
Vi människor har svårt att vara själva. Skaffar vi barn för att minska risken för att dö ensamma? Jag vet själv de gånger jag tagit hand om personer som ligger inför döden, och om de inte har haft barn så har jag tänkt tanken "vilken ensam människa". Det är sant. Vem vill dö ensam? Nu är det många frågor på en gång. Men den enda frågan jag är irriterad på är, VARFÖR SKAFFAR MAN BARN? Det kan inte enbart vara för att man vill ha barn och någon att älska. Det är inte en acceptabel anledning. Ge mig fler, gärna konkreta sådana!
Jag har konkreta anledningar till att skaffa mig en hund.
1. Jag tror att hundar kan vara mitt intresse.
2. Jag vill se om det stämmer att hunden är människans bästa vän.
3. Jag vill en lurvig varelse att gosa med. Ha. Ha.
4. Jag vet att jag är beredd på ansvaret.
Jag ska börja ifrågasätta tillverkandet av ungar. "Varför vill du ha barn? Varför ska ni skaffa barn?"
...antingen så får jag ett svar, eller kanske en käftsmäll?
Happiness
Jag och Daniel påbörjade LCHF igår, och när vi vägde in oss igår kväll så hade jag gått ner 1,5 kilo sedan sist jag vägde mig (ca 2 veckor sedan), så det kändes lite peppande! Jag trivs bra med LCHF, faktiskt. Jag har inte känt mig hungrig och jag har inte heller saknat kolhydraterna. Jag har blivit helt manisk när det kommer till recept, jag letar och letar. Jag läser och studerar metoden till punkt och pricka. Roligt att pröva något nytt!
Nu: deklarera. Sista dagen idag.
Sen: Beethoven 4.
Förberedelse
Så, på tisdag kör vi igång.
Jag tänkte skriva ut matsedeln så får ni se, och ni får mer än gärna kopiera den om ni så vill.
Puss och kram!
Jag hatar dig
Jaaaaa, jag hatar dig, du som kom på den briljanta iden med pollen. Du måste verkligen ha hatat andra medmänniskor och bott i ett rum djupt ner i jorden, där du ej kunde bli störd av t ex pollen. Jag måste ju säga att du, som känner igen sig i denna beskrivning, numera kan titulera dig själv som totalt-jävla-dum-i-huvudet.
Jag känner minnsan inga vårkänslor, jag känner enbart hat. Titta på bilden nedan, mina ögon ser ut som om jag skulle ha börjat med knark. Vilket jag givetvis inte har! Knark är bajs!
Jag ska måla hela världen lilla mamma
...inte riktigt. Men en lägenhet i alla fall, väntar på att Ida ska anlända. Vad gör du?
Tröttmössa
Tandkrämstuben kan nog inte stå utan kork...
Smile like you meen it
Söndag idag. Regn idag. Besök och fika idag. Träning idag. Lagat mat idag.
Givetvis kom träningen efter fikat idag, enligt dagordningen. -220 kcal, och en lchf-middag.
En dusch på detta. Hej.
