Till hundra procent

Det finns saker jag brukar fundera på. Ibland undrar jag hur det står till hos en del. Jag brukar som känt, promenera i Vingåker lite här och var. Och alltid blir jag lika fundersam, ej upprörd - snarare orolig.

I alla fall. Barn. Det finns många barn här i Vingåker, jag jobbar med en stor del av dem. Men det många inte verkar förstå, är det att barn inte klarar sig själva. Jag brukar gå förbi lägenhetshus och där brukar det leka barn, som barn gör mest. Men vart är föräldrarna? Barn kan leka på egen hand, men tror någon att en femåring har utvecklat trafikvett till exempel? Och oftast ser jag detta på kvällen, ganska sent, runt nio- halv tio snåret. Vad gör dessa barn ute vid den tiden?

Detta är kanske ingenting konstigt i sig, men jag har ändå funderat över det. Och nu när jag tänker efter så gör det mig faktiskt ganska upprörd. Varför låter föräldrar sina barn leka en halvmeter ifrån där bilarna kör? Ska barn behöva rädda barn? Nej! Föräldrar är de som ska skydda och rädda sina barn. Varför låter föräldrar sina barn på tretton år åka nattbussen hem sena fredag och lördagskvällar? Är det inte en förälders uppgift att hämta sina barn?

Problemet finns, och det kan inte vara allt. Om en förälder slutat bry sig, vem ska då bry sig? Jag kan inte låta bli att undra vad som sker bakom stängda dörrar. Och troligtvis vill jag inte veta. Det man inte vet, det lider man inte av. Finns det ett ordspråk som lyder. Är det så? Ska det behövas införas körkort på barn? Hör det inte till allmänt vetande att det finns en anledning till att de är barn fram till arton års ålder.

Skaffar ni barn, se för fasen till att ta hand om dem! I dessa fall så är det tur att skolan finns. Många gnället på skolmaten, men för många barn är det se enda mål lagad mat de får varje dag. Min fråga är, när jag ser alla dessa barn, vart är föräldrarna?

Vi måste hjälpas åt. Vi måste ta vårt ansvar som vuxna! Vi måste hjälpa de barn som behöver oss, och hjälpa de föräldrar som inte ser, att se.

I dessa fall så går det inte att tänka "jag vill inte lägga mig i". Det är vår förbaskade plikt att lägga oss i! Sluta vara så förbaskat egoistiska. Det finns alltid ett barn som behöver en vuxens hjälp.

Tänk på det nästa gång!