Till hundra procent

Hejsan. Efter en natt med orolig sömn och springande upp och ner, så valde jag ändå att gå upp tidigt. Man tjänar så lite på att ligga kvar och dra sig, och somna om. Jag och andra halvan stannade i sängen till lunch igår, så jag lider inte av brist på sömn. Har på senaste tiden fått en liten fobi för att ligga kvar i sängen på helgerna, jag får panik om jag vaknar kl 11-12 på förmiddagen (?). Det känns liksom som att hela dagen har gått då, och att man inte fått ett enda vettigt dugg gjort. Är det vuxenlivet som börjar träda in? Vuxenpoäng kanske? Men är det inte nu som man ska sova ut och verkligen passa på, innan åren med eventuella barn (och hund, höhö) kommer? Tidiga mornar och sena kvällar? Då kommer jag nog att drömma mig tillbaka till dessa dagar, och ställa mig frågan varför i helsike jag var så korkad som INTE sov ut när jag hade möjlighet? 

Jaja. Det tar vi då. Jag har i alla fall fått saker gjorda idag. Detta är första dagen på flera veckor, som vi faktiskt inte har vart iväg eller ska iväg på något särksillt. Skönt. Skönt att bara vara hemma. Under förmiddagen tog jag äntligen tag i städningen, som jag skjutit upp så länge. Jag får aldrig arslet ur vagnen. Just nu sitter jag och pluggar, och snart diper nog Ida in genom ytterdörren. Jag känner doften av kalopsen som står och puttrar på spisen. Om det finns tid sen så ska jag och Daniel bege oss mot mataffären. Om vi orkar och vill förstås. Det återstår att se. 

Det är en fin söndag ändå. Och fars dag. Jag har redan gratulerat min fader på denna dag, inte för att vi brukar fira det något speciellt. Jag skrev bara ett sms. Och jag fick svar. 

...jag hoppas även på att Ida ska vilja bege sig ut på en promenad tillsammans med mig. Vore så skönt med lite frisk luft. 

Nåväl. Åter till mina söndagssysslor.