Till hundra procent

Ja, jag lever, och tur är väl det och tur har jag haft som överlevt både influensa och halsfluss. Det är inte lätt att vara jag ibland. Har just avnjutit ett par timmar framför tv:n. Först lite spänning i gladiatorerna (haha), vuxna människor som beter sig som tokiga, muskulösa idioter. Jag tror att de ställer upp i detta program, enbart för att de alltid velat bli superhjältar, eller något annat viktigt. Men så blev det aldrig. Jag ser fram emot en parodi om just GLADIATORERNA. Jag hörde ett skämt som anknöt till det programmet en gång. Skämtet drogs av en lokal komiker, då han fortfarande körde. Jag tyckte att det var roligt.

...sedan tittade jag även på Bröllopsfotografen. En skön film. Mycket humor, och en härligt ärlig attityd, till en början i alla fall. Och på grund av den ärligheten så har jag nu under ca tio minuters tid suttit och vart "ärlig" på Facebook. Jag får sådana där ryck ibland, att jag börjar vräka ur mig saker i kommentarsfälten på Facebook. Jag har roligt i alla fall. Just då får jag känna på hur det är att vara som Katrin Zytomierska för en dag. Eller nej, det får jag inte testa på förens åsikterna och motkommentarerna börjar välla in. Då folk blir arga och provocerade. Åh, jag önskar att jag kände så här oftare. Ibland känner jag för att vara HUNDRA PROCENT ärlig. Nu känns det, som om det borde vara det som mitt bloggnamn borde stå för? Men frågorna hopar sig. Skulle jag klara av att vara hundra procent ärlig? Men framförallt, skulle allmänheten, samhället och människorna runt i kring mig klara av hundra procentig ärlighet? I detta LILLA samhälle som jag lever och frodas i, kan jag nog räkna med att bli nerstucken eller påkörd, om hundra procentig ärlighet skulle uppstå. Vilken katastrof! Vilket kaos. Åh, så roligt. Så provocernade äckligt fint roligt. Det bara kliar i fingrarna på mig. För det finns så mycket åsikter inmosade i denna lilla taniga 70+ kg kropp. Om ni bara visste.

Tåls att tänka på.

Hejdå.