Till hundra procent

Idag är det lucia, och idag så började jag arbetsdagen med att titta på ett otroligt fint luciatåg. Det var precis lagom, lagom långt, lagom många sånger. Vi svenskar har ju en förmåga att ofta använda oss av ordet lagom, som innebär (i alla fall för mig) mittemellan. När det roliga var slut, så bjöds det på fika. Och sedan var det dags för mig och Linnea att anta utmaningen som lekledare. Vi skulle hålla i 7:ornas fyrkamp, och det blev en fyrkamp så att det stod härliga till. Lite rörigt, men det märktes att det var uppskattat att eleverna fick göra något annat som omväxling.

När jag sedan kom hem idag, så upptäckte jag till min rädsla att dörren inte var låst. Jag och Ida klev in lite försiktigt, och helt plötsligt så hör vi bankande ljud, pust och mummel ifrån badrummet. Och när jag sedan sticker in huvudet i badrummet, så hittar jag till min förvåning en liten rörmockare. Där satt han, och ett nytt handfat hade han satt in! Jisses, jag trodde att jag skulle få en hjärtattack.

...det var tänkt att Ida och jag skulle äta pizza till kvällsmat. Men när vi kom hem med pizzan, och vi var redo att hugga in så tappade vi aptiten helt. Om jag ska vara helt ärlig, så var pizzan vidrig! Jag och Ida brukar ju vanligtvis kunna trycka i oss det mesta i matväg, men denna gång var det något som sa stopp. Och där satt vi med våra pizzor, och tittade på varann. Allt slutade med att vi istället kokade broccolisoppa. Har Ida och jag tappat en "pizza-hjärn-cell" eller håller vi helt enkelt på att bli nyttiga...?

Nu ska jag för första gången i mitt liv, titta på Twilight. Äckelvampyrer.