ÅRETS JULSKIVA
Så de finns då av självklara skäl med på varenda julskiva, varenda eviga år. Det enda som då och då läggs till, är en låt ifrån en nuvarande kändis där låten har i princip samma handling som de andra låtarna. Och min fråga är då; använder de samma skiva varje år? De lägger liksom bara en låt eller två, ibland. Varje år kommer reklamen om Absolute Christmas, och alla köper skivan (eller är smarta och gör en egen lista på spotify istället som jag nu håller på med i skrivande stund...).
Jaja oavsett så tycker jag i alla fall om julskivorna. Men jag har köpt en Absolute Christmas-skiva och det kommer att bli min första och enda.
Emotionell
Efter begravningen, så bestämde några av oss att åka och äta lite mat tillsammans. Och det var väldigt trevligt! Roligt att träffa så många av dem man umgicks med förr, synd bara att vi inte träffas oftare och att det blev under en sådan här omständighet. Men det kändes som om vi alla stöttade varandra och man kunde känna det i luften. Att vi hjälptes åt när vi skulle säga farväl.
Under eftermiddagen så har vi bara vart hemma, Daniel och jag blev lite osams men nu är det löst. Synd bara att man ska hinna säga dumma saker till varandra, innan man förstår varandra. Men nu är det bra, och just nu sitter jag och äter choklad samtidigt som jag tittar på X-factor. Försöker samtidigt hålla borta katternas klor borta ifrån mina ben och armar. De har liksom inte lärt sig att använda klorna på rätt sätt ännu. Tokstollar. Har velat lägga upp en bild på dem, men det är svårt att få dem att sitta stilla! De är överallt, alltid. Men en bild lyckades jag ta när de låg och sov, bebisarna.
Och nu uppträder Ke$ha i programmet, och jag undrar hur hon ser ut egentligen? Hon är alltid så sminkad runt ögonen, ena stunden ser hon ut som en gammal hagga och andra stunden ser hon ut som en party-frisk tonåring. En osminkad variant skulle sitta på sin plats!
Nu ska jag ner på golvet och leka med mina kåmpisar.
Och Daniel, jag älskar dig av hela mitt ♥
På återseende
Nya möjligheter
Hej hopp. Här yr snö-stormen utanför fönstren och det känns ännu bättre att få spendera tid inomhus! Idag har jag inskolat mig på ett nytt ställe, och allt verkar lovande. Var lite nervös i morse, men det släppte under dagen. Allt har gått bra, men en del nya saker att hålla reda på och komma ihåg. Roligt var det i alla fall att träffa nya människor och uppleva en ny arbetsplats!
Idag på eftermiddagen besökte mamma och min syster mig, för lite mat, fika och katt-gos. Och de har precis lämnat bygget och begett sig ut på vägarna igen.
Nu tänkte jag ta en dusch, ringa Agnes och lägga mig tillrätta för att plöja i genom den gamla men så otroligt bra julkalendern Pella Svanslös!
På återseende.
Tillökning
Vi har som ni alla vet, fått tillökning i familjen. Det är inte längre bara jag och Daniel, utan nu har vi även två små krabater som ränner runt i huset. Önskar jag hade så mycket energi som dem har. De är verkligen all over the place, all the time! Men, de är bara 12 veckor gamla, och då kan man väl inte förvänta sig annat? Sötnosar. De har dock inte namn ännu, för vi vet inte ens vad de är för kön. Men vi tänkte ta oss en titt på deras könsorgan (Kan man säga så?) lite senare ikväll, måste hitta en bra förklaring till hur man ser könen på dem, så att vi kan hitta ett par passande namn till dem.
Nu har vi i alla fall ett välfyllt kylskåp!
Finn två fel...
Vackert i mina öron
Stalker
Jag sover och äter.
Där har du mitt liv! Min stalker. Inte så intressant? Jodå. Mat är gott, sova är skönt.
Älskade Eva.
Just nu sitter jag med rumpan på en stol på jobbet. Väntar på att få åka på mina fyra sista ärenden. Och sedan ska jag bege mig hem för dusch & mat. Kanske en tupplur hinns med. Sen ska jag och mina föräldrar åka till Norrköping för att se Eva DAHLGRENS show. Jag fick det som en för tidig födelsedagspresent, av mamma och pappa. Det kommer bli magiskt! Eva är en sådan beundransvärd och begåvad kvinna, jag älskar hennes musik!
Nehepp, dags att bege sig.
Hejdå.
BRING IT ON!
Kände mig lite nere förut, hade lust att gråta faktiskt. Men jag tog på mig kläderna och träningsskorna och 50 minuter senare sitter jag här. Lite piggare. Och mätt. Och nu hoppas jag på att min förbannade infektion eller vad för skit det nu är som orsakar huvudvärk, trötthet, och ont i halsmandlarna. Kom igen! Bring it on bacillerna!
Varning för mycket flummigt inlägg, med en touch av visshet.Summan av kardemumman blev bra i alla fall. Tror jag. Bedöm själv. Men döm mig inte.
Nåväl under tiden som jag avnjöt min fruktansveärt goda frukosrt, så tittade jag på "Jakten på det perfekta livet" med Hanna Hellquist som programledare. Ni kan bland annat höra henne i morgonpasset i P3 varje morgon! Nåväl. Hon har en programserie på ettan, där hon säker det perfekta livet. Den perfekta kroppen, det perfekta hemmet, det perfekta famijen, osv. Jag har inte följt denna serie slaviskt, men jag har sett ett par avsnitt och jag är nöjd. Och sen är hon ganska så rolig att titta på. Lite vulgär och all over the place. MEN just nu är det en sådan trend att vara tvärt emot alla andra. Jag är en tvärt emot människa. Jag hatar normer när andra älskar det, och jag hatar förändringar när alla andra älskar det. Jag vill vara jag, men med en gnutta trotsig femåring i blodet. Ja, jag kan vara jävligt irriterande ibland. Jaja, nog om mig.
Jag är så trött på att samhället är uppdelat i tre delar. Grupp ett: gruppen som gör som de själva vill, de som inte följer strömmen, de som inte bryr sig om normer och det ca 33 % av befolkningen tycker. De som vill sticka ut, oavsett positivt eller negativt. De vill bara sticka ut.
Grupp två: Den gruppen som gör som alla andra gör, följer trenderna, tycker som 33 % av resten av befolkningen, som inte tycker om att vara outsiders, som aldrig vill sticka ut.
Grupp tre: Den gruppen som är någonstans mitt emellan dessa två oavstående grupper. Som är lilla landet lagom, och resterande 33 % av befolkningen.
Visst låter det konstigt det också? Jag tror jag hör till lilla-landet-lagom med en touch av grupp ett och två. Ni hör ju själva, det går ju för fan inte att gruppera människor! Varför kan inte alla bara få vara som de vill? Ja, så länge det inte skadar individen själv eller omgivningen runt i kring. Det tror jag är det bästa. För får alla vara som de själva vill, så blir det aldrig några problem. För jag kan erkänna att jag ägnat många år, timmar och dagar åt att studera, analysera och irritera mig på människor som inte är som jag. Klart som fan att de inte kan vara som jag! Alla är ju olika? Så, på senare tid har jag slutat störa mig på människor och deras sätt att leva och deras val de gör. Alla har olika förutsättningar i livet, och om vi själva får välja så vill vi nog bara ha det som vi själva vill. Bara för att DU inte skulle vara nöjd med att leva som hon eller han där, men vet du vad? En glad nyhet, du behöver inte det. För du får leva som du vill.
Blev det lättare att tänka så? Jag vet inte. Men jag orkar inte lägga ner energi, på att vara avunsjuk och missnöjd med saker som andra har men som inte jag har. Endel har miljoner på kontot, men det har inte jag men jag är glad ändå. Anledningen att jag tog pengar som ett exempel är nog för att det är nog det som jag kan störa mig mest på. Men ja, det enda som är fel är alla orättvisor i världen. Att endel människor skulle nästan kunna försörja ett helt land med sina biljoner och triljarder, medans andra människor inte ens kan förörja sin egen familj. Jag missunnar ingen något. Men ändå. Det är orättvist, och det kommer det nog alltid att vara.
Så lev och njut av ert liv, slösa inte bort ert fina liv genom att störa er på andras. Gör som DU vill. The easy-way!
FRUKOST
Viktigaste och godaste målet på dagen!
Bye bye baby
Ja, jag fick vakna upp själv idag. Tomt. Daniel och hans crew har åkt till den årliga traditionen, dreamhack. Varje vinter! Men jag har inget emot det, tycker det är roligt att han underhåller sina intressen. Men ja, imorse klockan halv sex, när vi pussade och kramade hejdå så gjorde det lite extra ont i hjärtat. Varför vet jag inte, men jag känner ofta så när vi har en bra period.
Alltså alla förhållanden går upp och ner, och vi har ofta perioder då det är extra bra eller lite mer bråk och tjafs. Men det är faktiskt så att man behöver båda för att det ska fungera i längden! Vi har ju ändå vart ihop i snart fem år. Helt sjukt vad tiden går fort!
Men att vara ifrån varandra, det är något bra och det blir så roligt att träffa varandra sedan. På måndag, då! Och då får vi även hem våra katter. Mycket spännande!
Är lider ingen brist på förståelse!
Som ni vet så längtar jag till pension, och jag kan knappt vänta tills jag är 85 år fyllda! Då ska jag bli en riktig krut-kärring, tammefasen! Jag ska sitta och le bakom ratten, när jag har en kilometer lång bilkö bakom mig pga att jag kör i 50 km/h på en 90 km/h. Jag ska minnsan inte släppa några umgdomar före i kön på ICA, nejdå jag ska se mig över axeln och låtsas att jag varken ser eller hör. Jag ska utnyttja min tendens till förvirring till fullo, genom att glömma bort ett antal viktiga saker. Så som att glömma ställa p-skivan, glömma bort betydelsen av färgen grönt vid ett stoppljus. Jag ska gnälla på butikspersonalen på ICA för att jag fått betala två kronor mer än vad jag egentligen skulle ha behövt. Och jag ska tammefasen se till att söla så mycket som det bara går när jag ska tvätta bilen. Jag ska göra allt i slowmotion, Bara för att jag kan, och har all tid i världen. Men framförallt! JAG SKA TUPP-LURA OCH VILA MIDDAG VARJE DAG! Just because I can. Just nu iakttar jag och lär mig av de äldre. Pensionärerna. Så att jag kan bli likadan.
Jag betalar skatt och ska ta ut min pension och efter 65, så tänker jag lägga mig på latsidan. Föralltid.
Så ni som säger att jag inte har någon som helst förståelse för gamla och pensionärer, ni kan ta er någonstans! För det finns ingen som har sådan förståelse för pensionärer som jag har. 85 är det nya 20. De är ju mina idoler för fasen!
Pensionär
Längtar till pension. Tänker börja träna inför pension genom att ta en tupplur.
Hetaste hetast!
Måste bara tipsa er om den finaste och smaskigaste lotionen. Den luktar så förbaskat jäkla gott! Köp, köp, köp! Ni lär inte bli besvikna!
Fiasko
Började dagen med havregrynsgröt och Nyhetsmorgon. Och det var nog fiaskot som uppstod i Nyhetsmorgon när Elisabet Höglund klev in i studion, som satte prägel på denna dag. Allt har känts lite luddigt. Hade inte riktigt balans på jobbet och jag har bara känt mig hängig. Gav mig iaf ut på en rask promenad, 40 min/5 km. Det var skönt och välbehövligt.
Det känns som att det är något som ska bryta ut i sjukdomsväg, men det vägrar liksom visa sig. Är trött och hängig.
Har bara legat framför tv:n resten av kvällen. Först ett fiasko till program på femman, polisskolan. Löjligt. Och nu TV3 dokumentär, om våldtäkter och våld i hemmet. Hemskt. Fruktansvärt.
Nu tänker jag sova. Hej.
D + E
Jag älskar dig, Daniel.
Jag vill aldrig gå ut
Stormen yr utanför, och jag ligger i sängen. Det har aldrig känts bättre att hålla sig inomhus, än en dag som denna. Har pluggat, städat och haft besök av bästa vännen. Vi hjälptes åt att storhandla mat, för att sedan dricka glögg och spela kort. Det hela avslutades med solsidan och glass med varma hallon.
Nu var denna dag snart slut och imorgon väntar jobb och skola. Tänkte även försöka hinna med en promenad med favorit-hunden!
Natti.
Sunday bloody sunday
Jaja. Det tar vi då. Jag har i alla fall fått saker gjorda idag. Detta är första dagen på flera veckor, som vi faktiskt inte har vart iväg eller ska iväg på något särksillt. Skönt. Skönt att bara vara hemma. Under förmiddagen tog jag äntligen tag i städningen, som jag skjutit upp så länge. Jag får aldrig arslet ur vagnen. Just nu sitter jag och pluggar, och snart diper nog Ida in genom ytterdörren. Jag känner doften av kalopsen som står och puttrar på spisen. Om det finns tid sen så ska jag och Daniel bege oss mot mataffären. Om vi orkar och vill förstås. Det återstår att se.
Det är en fin söndag ändå. Och fars dag. Jag har redan gratulerat min fader på denna dag, inte för att vi brukar fira det något speciellt. Jag skrev bara ett sms. Och jag fick svar.
Nåväl. Åter till mina söndagssysslor.
Dubbelmoral
LUCIA = SKÖNHETSTÄVLING
Ja, ni får kalla mig pessimist, jul-hatare, kärring eller ja vad fasen ni vill. Men lucia nalkas, och jag har en åsikt kring detta spektakel.
Varför fortsätta med alla dessa tåg hit och dit? Det är ändå bara ännu en jävla skönhetstävling! Men vi kanske inte har fått nog av alla dessa skönhetsideal och fixering kring utseende? Nej, vi lever väl i en värld där insidan är det som räknas? Pfft! Låt oss ta tonåringar som ett exempel? Varför utsätta dessa barn för en tävling i vem som är vackrast, snyggast och populärast? De har redan tillräckligt mycket press på dem själva!
När eleverna får rösta fram sin lucia, tycker jag inte demokrati borde få räknas! Det allt handlar om att de får en dom; vinner du är du snygg och populär. Förlorar du; ja, då vet du vilka "alla" andra tycker bäst om.
Varför inte gå tillbaka till tiden på dagis? Röstar de fram sin lucia, nej. Där får alla vara det de själva vill vara! Och i ett luciatåg på dagis så kan det finnas tio tomtar och sju lucior? Det är väl ändå det mest rättvisa! Och varför inte låta en lottning avgöra vem som ska bära den förbannade ljuskronan?
Det börjar fanemej bli patetiskt! Vi lever i modern tid och är deg inte dags att säga farväl till vissa s.k traditioner? Det börjar bli en aning uråldrigt. Och tråkigt. Eller kan vi inte i alla fall göra en förändring?
Min åsikt är: antingen så får alla vara det som de vill, dagis-style. Eller så bojkottar vi lucia. Finns nog många som gärna skulle slippa.
Älskvärda
Det var ett jäkla tjat
S.A.T.S nya reklamkampanj är riktad till HELA svenska folket, bodybuilders som "jag-tränar-då-och-då", gammal som ung, tjock som smal, kvinna som man, oavsett etnisitet och bakgrund! Ja, ALLA verkligen. Och det gillar jag! För att med träning är det ju som med så mycket annat, att ALLA är OLIKA. Alla har olika mål, erfarenheter och mån av tid. Och jag har alltid fått lära mig att den bästa motionen är den som blir av! Vilket är sant. Jag tänker så hela tiden, och det gör att allting känns mycket lättare. Jag är så förbannat trött på alla dessa hets-diskussioner kring mat, hälsa och träning. Låt alla bara vara. Fokusera på det som är viktigt istället, hälsan.
För inte fan tror jag att det är motiverande att få höra hur tjock, fet och äcklig man är när man väl ska motiveras till att träna och ställa om sin kost? Vi måste här i samhället prata positivt om träning och den goda folk-hälsan, så att alla förstår det bästa för just sig själv. Fetma är ett växande problem i världen, och det vet alla om. Så varför inte då propagera för alla de risker som fetma orsakar? Diabetes, hjärtproblem, komplicerade graviditeter, problem med leder och skelett? Bara några av problemen. Och några små enkla förändringar kan göra så mycket, och när kroppen mår bättre blir man mer motiverad att fortsätta! För det finns väl ingen som vill dö för tidigt eller medvetet vill må dåligt?
Det är dags att sluta lägga så jävla mycket fokus på kroppen och alla jäkla ideal! Vi är lilla landet lagom, kan vi inte bara vara det när det kommer till ideal också? Låt alla bara vara som de är, och framförallt; vill vara! Alla tjatar jämt om att man ska vara sig själv, men det är väl inte så jäkla lätt om man aldrig får tillåtelse och lov att vara det pga massmedias hets. Lite kärlekshantag här och där? Vad fan gör det? Så länge man själv trivs med sin kropp och att man MÅR BRA av det.
Det var min åsikt kring denna diskussion.
Starta om
Hungrig är jag också. Som vanligt.
Hej.
In my head
En dag tänker jag berätta en sak. Jag tror att tiden är inne nu, och det är snart preskiberat.
Nu måste jag återgå till skolarbetet. Engelsk litteratur, yes. No.
Det ofattbara
Kan vi ens tänka på det ofattbara?
Är inte det något som vi är rädda för?
Det som är mest otänkbart och osannolikt.
Det som ALDRIG, under några omständigheter får hända.
Det ofattbara är det som gör så ont att vi inte ens kan föreställa oss det.
Det ofattbara orsakar något form av kaos.
Det ofattbara händer ibland.
Det som vi ALDRIG vill ska inträffa, det händer.
Och det gör så fruktansvärt ofattbart ont.
Smärtan vi aldrig vill känna.
Smärta är svaghet som lämnar kroppen. Sägs det.
Men om smärta är något som sliter hjärtat i tusen bitar, då?
Och om smärtan orsakar en ofattbar svaghet, då?
Om allt ställs på sin spets.
När livet och döden, nästan går sida vid sida.
När alltid, blir aldrig.
När ett hej blir till ett farväl.
När man bara vill hålla fast, fast det enda man måste göra
är att släppa taget.
Det som ALDRIG får hända.
Och det är fruktansvärt.
Till minne av Fredrik Gustavsson.
Detta är det enda jag kan säga.
Låt inte musiken skrämma dig
Och ibland kan det till och med vara så att jag älskar melodin men inte den tillhörande texten, och tvärt om. Nu lyssnar jag på min lista "lugn & ro", för att jag är inne i en sorgsen period. Och musiken bekräftar mina känslor, tillåter mig att gråta och känna det jag känner.
Lyssna och ta in texten.
Då får man en liten, liten insikt i vad endel människor går i genom.
Fy fan.
Tomhet
Jag känner ilska, sorg, kärlek, förtvivlan, hjälplöshet samtidigt som jag känner mig helt tom. Jag känner mig sällan tom, jag har oftast saker att säga och tycka. Men ibland pyser bara luften ur en, och man stannar upp och bara ser sig omkring. Och just nu ser jag något som jag vill välja att kalla tragedi, och ett uppvaknade på samma gång.
Vad får man säga och inte? Man måste ta hänsyn.
Och jag tänker ta hänsyn och lägga detta på hyllan en stund.
Under tiden tänker jag fundera ut vad jag ska skriva.
Tills dess lyssnar vi på låten, Run Away.
Detta är vad jag känner
If you should ever feel alone,
You know you can call on me, call on me.
We’ve lost the words to carry on
You know you can count on me, count on me
To catch you when you fall down
Never leave you standing out in the cold.
When your heart brakes, when you need a sick place
I want you to know
You should know when you’re on your run away
You can always count, you can always count on me
When you’re run away
You can always run, you can always run to me.
Me me me
You can always run to me, me me me
When you’re on a run away
You can always run to me.
It doesn’t matter where you are,
I’ll come if you call on me, call on me.
‘Cause even when we’re far apart,
You know you can count on me, count on me
To catch you when you fall down
Never leave you standing out in the cold.
When your heart brakes, when you need a sick place
I want you to know, oh oh
You should know when you’re on a run away
You can always count, you can come to me
When you’re on your run away
You can always run, you can always run to me.
Me me me.
You can always run to me, me me
When you’re on a run away
You can always run to me.
Världens finaste låt. Run Away - Tim Berg feat Kate Ryan
Borta bra...
...hemma bäst. Ja, så är det. Jag trivs hemma hos min bästa vän och min familj, men det bästa är ändå att få vara hemma. Äta det man vill, göra som man vill. Anledningarna till att man flyttat hemifrån helt enkelt! Och att äntligen få träffa min andra halva.
Det jag däremot inte har saknat, är flugorna och ljudet av möss som springer runt i taket. Uäh. Äckligt.
Jag kollar på x-factor och jag håller på att bli döv av alla jäkla fjortisar som skriker sig hesa i publiken! Jag är ju drottningen av klagomål, så vem vet ett klagobrev till TV4 kanske skulle sitta på sin plats?
