Emma. Vem?
Vart är jag? Och vart ska jag? Just nu vet jag faktiskt inte det. Jag känner mig helt matt. Helt utan energi. Jag har tonvis med saker att göra i skolan, jag ligger efter så att det skriker om det. Att kombinera skola med att arbeta, det är ingen vidare idé. Det är bara ett tips. Jag jobbar i princip varje dag, och de dagar jag inte jobbar så är jag på min skola för att plugga. Samtidigt som jag känner att jag behöver vila upp mig, på de lediga dagarna, men det kan jag inte. Jag måste plugga. Jag måste arbeta. Jag måste plugga så att jag fixar alla tre ämnena så att jag kan söka, och förhoppningsvis, komma in på lärarhögskolan. Jag måste arbeta så att jag kan bidra på den ekonomiska biten, för jag vill inte ta varken studiebidrag eller studielån. Och framförallt så älskar jag mitt jobb, jag älskar varje stund och nästan varje dag.
Och alla dessa tankar och denna, helt konstiga, planering tar kol på mitt huvud. Jag orkar bara inte. Jag sitter och stirrar på högen av skolböcker och skrivblock, men jag orkar inte ta tag i det. Jag vet inte vad som händer, och tanken på att det bara är 12 veckor kvar tills kurserna är slut, gör inte saker bättre. Jag tror att det är nu jag måste handla, jag tror att det är nu jag måste välja. Men jag vet inte hur, var eller när. Jag vet ingenting. Vad ska jag välja, hur ska jag göra? Hjälp mig någon.
Jag älskar känslan av att känna mig behövd, det finns ingen finare känsla. Och jag behöver den bekräftelsen för att må bra, alla behöver vi bekfräftelse. Men jag kan inte skilja på att vara behövd och när man kommer till en punkt då jag känner mig som gummitarzan. Jag dras åt olika håll, till olika människor och miljöer. Pengar & tillfredsställelse eller skolgång och framtid.
Men vad händer då gummi-tarzan går av?
