Till hundra procent

Finns det något jobbigare? Nej. Finns det något som är så roligt att prata om, som PMS-utbrott? Nej. I natt pratade jag och Agnes i telefon. Och vi skrattade. Jag berättade om en dag, för ett par veckor sedan som jag fick ett utbrott. D och jag var lite smågriniga. Först bad jag honom att fara åt fanders, och sedan sätter jag mig ner på golvet och grinar. D fortsätter med sitt och tillslut skriker jag ut: "VAAAARFÖR KRAMAR OCH TRÖSTAR DU MIG INTE"??? Och till svar får jag: "Jag trodde inte att du ville att jag skulle göra det, eftersom att du nyss bad mig att fara åt helsike"! Och jag bara fortsatte att grina. Det hela slutade med att D och jag satt på golvet, jag grinade så att tårarna och dreglet sprutade åt alla håll och kanter. Och D frågade nog sig själv: "Vad var det som just hände, och det är detta normalt? Vad fan har jag gett mig in i"?

Det skulle jag också ha gjort. Stackars karlar.