Världens finaste
Världens finaste hund kom på besök! I sällskap av min syster och hennes käraste.
Mot kalaset
Välkommen in!
Nu har den andra halvan och jag precis vaknat till liv. Han är uppe och far, fejkröker lite och dricker kaffe. Mesans jag vill ligga kvar och sova lite till, men jag VET av tidigare erfarenheter att jag bara kommer att vakna upp ännu tröttare. Så jag ska alldeles strax använda mitt sunda förnuft och kliva upp. Yeah right...
Gårdagen blev i alla fall bra! D och jag åkte hem till min familj på kvällen för att spela lite spel, men det blev mest att vi åt foundue och andra godsaker. Vi pratade och skrattade, och D kom under en liten diskussion om kvinnor och dess beteende fram till att vi kvinnor är dumma i huvudet. Jag är rädd att jag faktiskt måste hålla med honom där, ibland i alla fall. Haha.
Långt inlägg. Nu: frukost.
Gissa hur många ego-pics jag har i min mobil nu!? Jag har haft den i 1,5 vecka.
Bagaren Emma del 2
Mitt senaste katastrof-bakverk. Det skulle bli en fin chokladpavlova, och det slutade i total flygkrasch. Men ja, man kan ju inte lyckas med allt här i världen.
...fråga mig inte om vad det ska föreställa :)
Bagaren Emma
Jag är inne i bakperiod just nu, det enda jag tänker på är bakverk, men jag vill bara tillaga - inte äta.
Mitt senaste mästerverk, hallongrottor!
Ture Colors
Kör på lite färg idag. Jag ska måla hela världen lilla mamma, tralala!
Fin dag
Jag har en fin vän, och hennes namn är Ida Jonsson. Vi är som handen i handsken, vi.
...kan man göra annat än att skratta åt människor som inte vuxit upp i huvudet fast att man snart är 22 år fyllda? Mycket egendomligt om ni frågar mig! Men svaret på min egen fråga blir så klart nej. Man ska prata med sig själv, då får man ALLTID de bästa svaren.
God natt Emma. Höhö.
Skit väder
Lite trögstartad...
Bra start på dagen. Jag ÄLSKAR frukost, hur kan man inte göra det!?
Mot jobbet
God morgon!
Träning
Dags för mig att bränna tusentals kalorier! Haha. Eller nej, fast jo.
Energi-på-fyllning
Sitter i soffan och kollar på ett av de många skitprogram som går på MTV, tillsammans med en elev. Dags för mellanmål!
...knäckebröd med keso. Mmmmmm!
It's a new day
Idag är det även lite träning som gäller. Jag och Therese ska träna efter jobbet, tänkte försöka att träna ca en och en halvtimme idag i alla fall. Springa på bandet, crosstrainern och några magövningar på pilatesbollen. På tal om träning, så bestämde jag och min kära igår att vi måste göra något åt våra matvanor. Så från och med idag är det slut med godis, läsk och chips/popcorn, och det kommer att ersättas av frukt och nötter. Om vi ska fika eller äta efterrätt av något slag, så är det söndagar som gäller. Jag har äben bestämt att jag ska minska på brödet och pastan, för att minska ner på kolhydraterna.
Wish me luck.
Back to work!
Äckligt
...idag har jag vart lycklig ickerökare i 3 månader och 2 dagar! Men jag bor tillsammans med en fejk-rökare, "jag röker inte, jag tycker bara om att röka ibland". Pfft! Tönt kallas det. Antingen så röker man, eller så gör man det INTE!
Saknad vänskap
Agnes, Johanna, Linnea, Lotten, Linda, Sandra ♥
Hej solen!
Finns det någon bättre plats att plugga på, än på balkongen i den ljuva solen? Finns det någon bättre låt just nu än Loreen - Euphoria? Finns det någon klantigare än mig, som glömmer min bok på jobbet? Det blir att läsa 150 sidor på två dagar... Lyckat Emma!
Love
Have I told you latley that I love you?
Home Sweet Home
Hemma hos mamma och pappa för lite middag, finns det något bättre än att bli bjuden på mat i vuxen ålder? Hoppas att detta även kommer att ske ibland, när man är en svettig, trött och allmänt galen mamma, med ungarna hängandes vid fotknölarna!? Självklart, tror jag att mina föräldrar kommer att svara på den frågan. Att min mamma älskar barn gör ju inte saken sämre. HOME SWEET HOME, med stora bokstäver!
Goder morgon!
Nu har vi vaknat till liv efter gårdagens bravader. Det vart en mycket trevlig kväll, men lite seg i allmänt. Tröttheten smög sig på oss alla, efter en stund. Det är nog som Ida säger, jag äter nog en pensionär fångad i en 21 årings kropp. Nåväl, vi började med att avnjuta en middag på Joans, för att sedan styra kosan hem till oss för lite sällskapsspel och efterrätt! Efter många skratt så valde vi att knyta ihop säcken runt tolvslaget. Nu har jag vaknat efter nästan tio timmars sömn, och nu är det dags för frukost.
På återseende!
Tillpiffad
Redo för middag och en trevlig kväll!
ORKA
Jag märker i alla fall att en del av eleverna är typ kleptomaner. De plockar på sig saker och de måste plocka med sakerna. Just nu sitter jag och tittar på en ihoptejpad blomma. Ja, vad ska man säga? Jo, jag säger som eleverna gör. O R K A !
Nu ska jag äta mellanmål, för att sedan ge mig på städning och sen ska jag hem.
Hoppas för guds skull att det blir en lugn helg, det behöver jag.
Förresten, finns det någon värre fråga än; Varför?!
Sweet friday
Ikväll ska jag få träffa fina människor, och det ser jag fram emot. Tur att min syster har så bra smak på kläder, annars hade jag fått gått naken till restaurangen. Det hade ju vart trevligt förstås, men jag orkar inte med att jag ska hamna på Slitz eller Playboys omslag. Ni vet ju redan att jag testat på det där med VIP, och det var ju inte min grej. (Ja, jag tror faktiskt att jag är en oupptäckt kändis. Vad jag är känd för, det vet jag ännu inte. Men det hävar in bra med pengar i alla fall.) På tal på om pengar, jag vill ha min lön. Jag behöver nya kläder. Och nudist är inte ett alternativ.
Nu ska jag återgå till mig själv. Oj, nu måste jag visst gapa lite på några elever. Det är inte en lugn stund här.
Hej
Förbannat irriterande.
Jag kan inte tänka mig att det var många som missade programmet "Borås Superstars" igår på tv4? Om inte annat kan ni se det här. I alla fall. När jag såg detta program blev jag upprörd och irriterad. För att ge en kortare sammanfattning av programmets innehåll, så är det en kopia av "i en annan del av Köping", fast nu har de ersatt gruppboendet mot ett äldreboende. Jag kollade på att par avsnitt av "i en annan del av köping", men sen fick jag nog. Jag kunde inte se mer efter dessa två avsnitt! Varför? Jo, för att de gör narr av människor med en utvecklingsstörning. Egentligen är det väl inte programmet i sig som gör narr av dessa människor, utan det är egentligen de människor som tittar på programmet. Vad gör alla människor som sitter framför tvapparaten? Jo, de skrattar ÅT de människorna som de valt att ha med i programmet. Och då får alla en bild av att människor med utvecklingsstörning är roliga. Ta filmen "hur många lingon finns det i världen" som ett prima exempel. I filmen så är det en kvinna med downs-syndrom som spelar en av huvudrollerna. Och varje gång som hon pratar så skrattar folk. Inte för att det hon säger är speciellt roligt, utan för att det är hur hon säger det, som det blir skrattretande. Är det konstigt att det som hon säger låter "roligt"? Hon har downs-syndrom, som gör att deras tunga blir större än "normalt", vilket gör att deras tal låter speciellt. Så det alla egentligen skrattar åt är inte hennes "skämt" utan det är hennes utvecklingsstörning.
Självklart är människor med utvecklingsstörning roliga! Ibland har jag skrattat så att jag fått magknip, men då har jag inte skrattat åt dem utan med dem. Och det är det en jäkla skillnad! Men det är ju klart att det låter lite roligare när man förställer rösten? Det andra som irriterar mig när det kommer till "i en annan del av köping" och "Hur många lingon finns det i världen"? Är att många människor säger att människor med en utveckligsstöring är gulliga och söta. Jag har ännu ett exempel. När jag var på bio och såg filmen "Hur många lingon finns det i världen" så var det faktiskt en vuxen människa som uttryckte sig med att säga "åh, en sådan vill jag också ha hemma"! Det hon menade, var att hon ville ha en person med en utveckligsstörning hemma. Jag började tvivla på om hon verkligen hade alla hästarna hemma. Behöver jag säga mer? Det behöver jag. SLUTA särbehandla människor med en utvecklingsstörning, alla har vi känslor. Alla människor kan bli arga, ledsna, besvikna, förbannade, glada, lyckliga etc. Men det kommer aldrig fram i dessa filmer och program. Men ja, det är sanningen. Så människor, tänk er för fan för! Det känns lite pinsamt att behöva upplysa er om detta, men ja förhoppningsvis så behöver ingen av er läsa hela texten.
Så, summan av kardemumman. "Borås superstars" ger en fin bild av äldreomsorgen, en bild som jag önskar var en verklighet för alla äldre, gamla och dementa. Men tyvärr är det inte så. Men förhoppningsvis kan detta äldreboende bli en förebild för många andra äldreboenden i Sverige! MEN som jag nyss skrev, skratta inte åt dem som medverkar i programmet. Människorna som medverkar i programmet, lider många av demens. Och de är inte heller roliga. Det kan bli så tokigt ibland när man har och göra med människor som lider av demens, men skratta inte åt dem - skratta med dem. Ni kan ju själv tänka er, tänk er en dag utan minne? Det tror jag inte att någon egentligen kan tänka sig. Se programmet och lär. Nu kommer ansökningarna till Omvårdnadsprogrammet skjuta i höjden... För vem vill inte ha en arbetsplats där det finns gulliga människor med utvecklingsstörning och tokiga människor med demens?
Skärpning, Sverige!
In med det nya
God kväll kära invånare i och av vårt avlånga land. Jag vill bara berätta att jag sitter och skriver på min iPhone. Idag blev den och jag ett. Och så kommer det nog att förbli! ...nu ska jag se på något nytt program som har premiär ikväll, Borås superstars. Typ som en annan del av Köping, fast skillnaden är att detta program handlar om pensionärer och dementa. Jag lovar er att jag kommer att återkomma med en vidare rapport av detta program...
Adele
Det är äckligt!
PMS-utbrott
Det skulle jag också ha gjort. Stackars karlar.
Klarar ni av mina åsikter?
...sedan tittade jag även på Bröllopsfotografen. En skön film. Mycket humor, och en härligt ärlig attityd, till en början i alla fall. Och på grund av den ärligheten så har jag nu under ca tio minuters tid suttit och vart "ärlig" på Facebook. Jag får sådana där ryck ibland, att jag börjar vräka ur mig saker i kommentarsfälten på Facebook. Jag har roligt i alla fall. Just då får jag känna på hur det är att vara som Katrin Zytomierska för en dag. Eller nej, det får jag inte testa på förens åsikterna och motkommentarerna börjar välla in. Då folk blir arga och provocerade. Åh, jag önskar att jag kände så här oftare. Ibland känner jag för att vara HUNDRA PROCENT ärlig. Nu känns det, som om det borde vara det som mitt bloggnamn borde stå för? Men frågorna hopar sig. Skulle jag klara av att vara hundra procent ärlig? Men framförallt, skulle allmänheten, samhället och människorna runt i kring mig klara av hundra procentig ärlighet? I detta LILLA samhälle som jag lever och frodas i, kan jag nog räkna med att bli nerstucken eller påkörd, om hundra procentig ärlighet skulle uppstå. Vilken katastrof! Vilket kaos. Åh, så roligt. Så provocernade äckligt fint roligt. Det bara kliar i fingrarna på mig. För det finns så mycket åsikter inmosade i denna lilla taniga 70+ kg kropp. Om ni bara visste.
Tåls att tänka på.
Hejdå.
Mitt rätta kall.
Bli den viktigaste personen i ditt eget liv!
Den senaste veckan har vart lite turbulent och jag har haft fullt upp kan man säga. Det är mycket som händer just nu, både när det kommer till mig själv och min omgivning. Och sen har jag även fått pröva på hur det är att vara lite very important person... If you know what I mean. Höhö. Ja, det var Melodifestivalen i lördags, och jag och mitt gäng var där på plats. Jag trivdes bra i kändisvärlden, men jag har inte tid att vara känd, VIP och eftertraktad jämt. Jag har ett liv här hemma också, och det tänker jag i fortsättningen prioritera. Sorgligt, men sant. Men ja, Melodifestivalen i sig var en underbar upplevelse! Vilken show. Jag känner att jag fortfarande är lite i extas. Tack så hemsk mycket, än en gång Anders (och Caroline)!
Nu är vi åter igen tillbaka i vardagen, denna fina måndag. Egentligen skulle jag ha vart på plats på jobbet idag, men jag var tvungen att säga ifrån eftersom att jag ligger efter så mycket med skolan. Men nu när jag fått plugga och fått ett och annat gjort idag, så ligger jag inte efter så mycket längre. Och det känns bra. Det är jobbigt att ha ångest över allting, men nu har några stenar lämnat mitt hjärta igen.
Jag tror att jag har världens bästa människa att prata med. Ett riktigt klick så att säga. Jag har känt detta en gång tidigare i mitt 21:åriga liv, och det är en sådan fin känsla! Hon som jag pratar om har gett mig så mycket bra, och förra veckan gav hon det bästa råd jag någonsin fått. Och det är en liten övning, kan man säga. Men ja, man kan ju också bara använda sig av hjärnverksamheten och inte papper och penna. Men i alla fall. Övningen går ut på följande. Denna övning är jättebra för oss stressade människor, och som lätt får lite ångest för att man inte hinner med allt och alla.
1. Vad gör dig lycklig? Vilka saker/personer osv får dig att känna dig komplett? Skriv eller tänk.
2. Nu ska du sätta siffror framför de saker/personer som du just skrivit/tänkt. 1-10 (1=minst viktig, 10 mest viktig).
3. Nu ska du utgå ifrån nuet, just nu. Utifrån DINA EGNA BEHOV och känslor. Inget annat. Hur känns det för DIG? Nu ska du tänka, vad behöver du mest just nu?
4. Tänk en vecka eller månad, eller annan period framåt, och tänk på hur allt ser ut för dig. Och framförallt hur du vill att allt ska se ut.
5. Nu ska du sätta en ny siffra framför de viktiga sakerna/personerna osv. 1-10 samma sak här. Lägst minst viktigt, högst mer viktigt.
6. Allting kan inte vara lika viktigt, och det är nu ångesten och det dåliga samvetet brukar smyga sig på. Men jag lovar, det går över. Det blir lätt så, när man inte är van vid att sätta sig själv i första hand!
7. Om det är svårt, så kan du t ex tänka såhär: "Min pojkvän är just nu viktig för att vi har det lite svårt, och då får vännerna kliva lite åt sidan för ett tag, tills det känns bra med pojkvännen." "Just nu måste skolan gå i första hand, och arbetet/inkomst får vänta, för det tjänar jag på i längden." "Just nu behöver jag få umgås med mina vänner, och lägga pojkvännen lite åt sidan" osv... Men detta betyder INTE att det är någon eller något som är mindre viktigt! Allt är lika viktigt rent generellt, men allt kan inte vara lika viktigt jämt. Allting går upp och ner, och det måste alla acceptera! Men bara för att man åsidosätter t ex pojkvän eller vänner, så betyder aldrig det att de är mindre viktiga i ditt liv! Men man behöver lite av allt, utan att man måste ha ångest och dåligt samvete över det.
Jag ska i alla fall börja använda mig av detta. Det är så himla bra, men samtidigt så väldigt självklart. DU ÄR VIKTIG, precis lika viktig som allt annat och alla andra. Glöm aldrig bort dig själv. Fina människa.
Gör om, gör rätt
Nu känns det bättre. Jag blev ledsen och min fina tröstade mig. Jag vill inte vara en börda, jag vill inte bara vara ett bihang, jag vill hjälpa och bidra. MEN jag måste se till MITT EGET BÄSTA. Och min framtid. Jag har en framtid som lärare, om jag bara fixar mina ämnen och tar mig in på högskolan. Men det kommer jag aldrig att kunna lyckas med om jag inte tar tag i allting. Jag måste prata med dem om att jag inte kommer kunna jobba lika mycket de kommande 12 veckorna, i alla fall inte fören det har lugnat sig lite på pluggfronten.
Jag har tänkt på ett antal saker, som jag hoppas kan hjälpa mig själv. Man lär sig med tiden!
* Jag kan inte göra allt samtidigt.
* Jag måste sätta mig själv i första hand. Mår inte jag bra, så fungerar ingenting.
* Jag måste försöka att planera min tid bättre. Lägga upp ett schema/planering av mina dagar.
* Min utbildning får i första hand. Arbetet och pengarna får komma på andra plats!
* Jag måste sluta klandra och anklaga mig själv för att jag valt att börja plugga.
Så från och med idag så är det detta som gäller!
Och från och med imorgon bitti så ska jag börja göra en to-do-list. Som jag kan följa. Lite mer strukturerat och planerat. Och då kommer jag att vara kvinnan med koll.
...men ja, Rom byggdes inte på en dag.
Pengar - himmel eller helvete?
Anledningen till att jag kom och tänka på detta ämne, var för att vi idag vid middagsbordet hemma hos mina föräldrar, började diskutera detta ämne. Mycket intressant, och det ställer det mesta på sin spets. Och det vi bland annat kom in på, var sambandet mellan sport och pengar. Jag ska nog minnsan ta och bli fotbollsspelare, eller varför inte börja spela volleyboll, sporten som Vingåker är mest känt för. Det verkar ju mer eller mindre så att de som utövar en sport, ska minnsan få det mesta serverat. Jag har ingenting emot sport eller andra aktiviteter, men ja om jag ska vara helt ärlig, så kan jag inte förstå dess funktion här i samhället. Kan ni? Det är jättebra att det finns sport, och det är ett stort intresse för många människor. Men jag har aldrig riktigt gillat det där förhållandet mellan sport och pengar. Att en fotbollsspelare på högsta nivå, ska vara värd sisådär 50 miljoner? Det finns inget mänskligt värde, alla är lika värda. Och vaför ska han/hon (varför inte skriva "hen", höhö) vara värd den summan? Vad har den personen gjort för att förtjäna flera miljoner kronor?
Jag menar, det finns människor i samhället som spenderar flera år i bänken på högskolan, för att utbilda sig till t ex läkare eller varför inte brandman? Bara ett par exempel. Deras yrkes grupp, är den yrkesgrupp som räddar liv här i samhället. Och hur mycket tror ni dem är värda? De kanske får ut en fin lön varje månad, men det är inte närheten av några miljoner. Pengarna spelar egentligen ingen roll. Men ja en läkare räddar liv och det är dit vi går när vi är sjuka, så att vi kan få hjälp? En brandman kommer och hjälper oss när det brinner, och har troligtvis räddat en hel del människor och djur ifrån att brinna inne? Vad fyller en t ex fotbolls- eller hockeyspelare för funktion i samhället? Låt se. INGEN! Kalla mig hård. Det är säkert ett par stycken där ute som kommer att ta vid sig. Men det jag försöker säga är att vårt samhälle är helt sjukt, om man tänker efter.
Varför ska en person som spelar i ett lag, få hyran betald t ex? Men läkaren får snällt och troget betala sin egen hyra. Jag kan bara inte förstå det. Det finns liksom ingen som helst logik i det hela. Klart att en spelare ska få betalt, om det är deras jobb. Men måste summorna verkligen ligga på en sjukligt hög nivå?
Och det jag framförallt kan känna är, att vårt samhälle är bra orättvist ibland. Här i Vingåker får några sin hyra betald, gratis i princip, och lite fickpengar också. Medan de beräknar att det finns ca 20 hemlösa personer i Vingåkers kommun? Pengarna kanske inte kommer ifrån kommunens plånbok, men ja det är orättvist i alla fall. Tänk vad bra för klubbens rykte, om man skänkte lite pengar till de hemlösa? Jag tror inte att de skulle tacka nej till att få sin hyra betald, och lite pengar utöver det. Och det skulle inte jag heller. Jag jobbar och står i för att kunna klara min hyra, medans andra inte alls behöver bekymra sig. Dåligt.
Emma. Vem?
Vart är jag? Och vart ska jag? Just nu vet jag faktiskt inte det. Jag känner mig helt matt. Helt utan energi. Jag har tonvis med saker att göra i skolan, jag ligger efter så att det skriker om det. Att kombinera skola med att arbeta, det är ingen vidare idé. Det är bara ett tips. Jag jobbar i princip varje dag, och de dagar jag inte jobbar så är jag på min skola för att plugga. Samtidigt som jag känner att jag behöver vila upp mig, på de lediga dagarna, men det kan jag inte. Jag måste plugga. Jag måste arbeta. Jag måste plugga så att jag fixar alla tre ämnena så att jag kan söka, och förhoppningsvis, komma in på lärarhögskolan. Jag måste arbeta så att jag kan bidra på den ekonomiska biten, för jag vill inte ta varken studiebidrag eller studielån. Och framförallt så älskar jag mitt jobb, jag älskar varje stund och nästan varje dag.
Och alla dessa tankar och denna, helt konstiga, planering tar kol på mitt huvud. Jag orkar bara inte. Jag sitter och stirrar på högen av skolböcker och skrivblock, men jag orkar inte ta tag i det. Jag vet inte vad som händer, och tanken på att det bara är 12 veckor kvar tills kurserna är slut, gör inte saker bättre. Jag tror att det är nu jag måste handla, jag tror att det är nu jag måste välja. Men jag vet inte hur, var eller när. Jag vet ingenting. Vad ska jag välja, hur ska jag göra? Hjälp mig någon.
Jag älskar känslan av att känna mig behövd, det finns ingen finare känsla. Och jag behöver den bekräftelsen för att må bra, alla behöver vi bekfräftelse. Men jag kan inte skilja på att vara behövd och när man kommer till en punkt då jag känner mig som gummitarzan. Jag dras åt olika håll, till olika människor och miljöer. Pengar & tillfredsställelse eller skolgång och framtid.
Men vad händer då gummi-tarzan går av?
