Walk the line
Sådärja!
Long time ago...
Jag saknar mina promenader. Jag hade fått in lite rutiner och struktur, 40 minuters träning varje dag. Det är så skönt att få rensa huvudet och få lite frisk luft! Men som vanligt så ska dessa jävla problem ställa till det. Det är bra i tre månader, och sen kommet det något jävla problem. Så nu har jag legat på latsidan i en veckas tid. Tänkte kanske pröva en liten promenad ikväll? Bara typ 20 min?
När ska jag få leva som jag vill. Fitta också. Fitta är inget skällsord så därför väljer jag att använda det!
I love you Caesar!
Yes I do. Caesar Millan är en härlig karl och jag älskar hans program! Jag lär mig så mycket, av att se hur han gör. En sak jag i alla fall har lärt mig är att det är så otroligt viktigt att vara en flockledare! Och när jag en vacker dag skaffar mig en egen hund, så ska jag bli dess ledare!
Jag längtar till den dagen då jag får uppfostra och forma min egen flock! Jag tycker det är så intressant med lydnad och hundpsykologi. Tänk att inte kunna kontrollera sin hund? Jag blir förbannad varje gång jag ser människor som inte kan ta hand om sina hundar, som skiter i vad de gör och hur de beter sig!
Ska man ha hund ska man fasen ha tid och kunskap! Och har man inte kunskap (så som jag) så ser man till att fixa det, och läsa på.
Protest
Ja, nu är det mitt huvud som protesterar. Det värker, bultar och lever sitt eget liv där uppe. Ja, idag har min dag bestått av protest. Jag har tillbringat stora delar av dagen i Flen utanför Migrationsverket, tillsammans med ett 60-tal elever. Anledningen till att vi var där, var för att demonstrera och protestera mot ett beslut taget av de högre uppsatta i vårt land, och som sen har gått vidare till migrationsverket. Fallet handlar om en familj här i Vingåker som eventuellt ska bli utvisade till deras hemland Irak.
Och vi var där med plakat och skyltar! Jag var inte del i själva demonstrationen, utan jag var mest där som ett stöd. Ungdomarna skötte sig galant och allt gick rätt till! Och allt blev toppenbra! Kan det vara så att jag har världens bästa arbetsplats och jobb? Ja, jag tror tammefasen det!
Ni är fenomenala, allesammans!
Nu ska jag duscha och sova bort denna förbannade huvudvärk.
Soooooova
Finns det långt bättre än att sova? Fick och kunde jag skulle jag spendera all min vakna tid i sängen, sovandes höhö. God natt! Nu ska jag sova som aldrig förr :)
Såhär ser jag ut när jag sover! Och när jag är vaken.
Nationaldag
Men en dag som många andra. Men inte här i Vingåker, Daniel och jag vaknade i morse av att en parad stormade förbi vårt sovrumsfönster med glada toner! Klockan var då halv två, inte morgon, men i alla fall. Den sjusovande tonåringen kommer aldrig att flytta ur fröken Emmas kropp!
Men idag har jag och D städat vårt andra och sista förråd, och nu har oreda och hullerombuller ersatts av fina banankartonger. Vi är på väg! Sedan har vi även hunnit med att handla mat. Vi åkte till Coop lövåsen, bästa affären i Katrineholm! Vi fick varsin ros av kvinnan i kassan, som tack för besväret. Höhö. Nu har vi ett välfyllt kylskåp med mycket smaskigheter i! Visst känns det alltid lite bättre när man har ett fullt kylskåp?!
Och nu är jag inne på min favoritsysselsättning, att äta. Jag har gått och nallat jordgubbar ifrån kylskåpet hela kvällen... Finns det något godare än svenska jordgubbar?
Yes
Sluta upp med att särskriva.
Har du prövat tårt-metoden?
Pissed off!
Ja, det finns många bidragande faktorer till min ilska och irritation. För det första, så är jag grymt förbannad på en mamma som medvetet slår ihjäl sitt eget barn, och sen har mage att gå och skaffa sig ännu ett. Endel människor borde verkligen inte få skaffa barn! Den stackars pojken fick inte leva mer än två år, innan denna djävulsk elaka kvinna kom och tog livet ifrån honom! Och nu när rättegången ska hållas, så har mamman helt plötsligt försvunnit spårlöst. Om du har modet att slå ihjäl ditt eget barn, så kan du väl ha modet att ta straffet också! I detta fall, kan jag faktiskt överväga tvångssterilistering som straff. Inte mer än rätt!
Det andra som gör mig irriterad, är den här förbannade Mayra. Människan väger 474 kg, alltså nästan ett halv ton! Och vart gick det fel någonstans? För jag tvivlar på att hon inte har orsakat detta själv. Fettma är en sjukdom, och det sticker jag inte under stolen med, men detta är inte fettma, detta är något mycket mer extremt! Hon är världens fetaste människa, och ännu har inga varningsklockor ringt? Och behöver jag tillägga att hon fortfarande går upp i vikt (!) Jag tycker så fruktansvärt synd om hennes man, som frivilligt ägnar hela sitt liv åt att hjälpa sin fru. Han hjälper henne med ALLT! Till och med att bajsa. Det är sjukt. Jag förstår inte hur det kan bli såhär! Och för att denna människa ska kunna ta sig ur huset, krävdes det att de sågade ut henne ur huset och därefter 20 män för att kunna "knuffa henne ut ur huset". Helt sjukt. Hon säger att hennes liv är jobbigt, och det tro fan när man väger ett halvt ton och inte har vart ute ur huset på flera år! I detta fall, kan jag fan inte förstå att samhället ska hjälpa henne. Eller jo, det förstår jag. Men hon har väldigt många människor att tacka, för att de hjälpt henne att överleva! Alla är lika värda, men hur kan man göra såhär emot sig själv? Jag förstår att det kan gå ut för, men varför ingriper inte anhöriga? Det är faktiskt okej att säga till en närstående, att personen börjar bli lite för tjock. Då hade hon kunnat fått hjälp, INNAN hon slog ett världsrekord...
Nu har hon som tur är gått ner 203 kg. Hon är påväg åt rätt håll.
Och hennes syster fick sitt straff. Nu är jag inte lika arg längre.
<3
Jag vill bara berätta vilka underbara elever det går på vidåkersskolan! Ni är så duktiga och godhjärtade som hjälper två vänner och deras familj som är i nöd! Det är tur att de har er, och ni är helt fantastiska som bidragit till denna enormt goda och stora gärning! Slår man upp orden medmänsklighet, empati och vänskap i ordlistan, så kommer era namn upp!
Jag tror på er. Jag tror på det här.
Vi kämpar tillsammans!
Hundvakt
Jag kan säga en sak!
När jag ska skaffa hund, så ska jag minnsan skaffa en tik och inte en hane! Eller så är det kanske bara den här hunden... Nu har han i alla fall fått lite leverpastej och nu sover han på Idas shorts. Vilken mammagris!
Inget vidare i sänghalmen
Daniel och jag funkar inte i sängen. Han får konstiga ryck, sparkas och slåss. Och jag rivs och borrar in fötterna på konstiga ställen. Det slutar ofta med att vi blir osams på nätterna, tror att det är dags för mig att införskaffa en tvångströja, får skriva upp det på min inköpslista... Då har jag gjort min del.
Engagemang
Det finns beslut som man ej förstår sig på, som helt enkelt makes no sense. Beslut som vi ALDRIG kommer att förstå eller stödja. För när beslutet handlar om att någon man tycker och bryr sig om kommer att tas ifrån en, så känns allt hopplöst. Alla blir på något sätt involverade, och har man inte en personlig relation till personen, så slår förnuftet och medmänskligheten in. För alla kan tänka sig in i situationen, precis alla.
Och engagemanget har vart enormt stort idag. Och det är så fantastiskt roligt att se! Allting handlar om att det är två elever på skolan som ska utvisas efter 7 år i Sverige. Jag lovar, deras klasskamrater och skolkamrater kommer att kämpa in i det sista för deras skull! Allt för att de ska få stanna. Åtskilliga namnlistor, intervju med lokaltidningen och förhoppningsvis så kommer de att få stanna här hos oss i Sverige! När det kommet till invandrarpolitiken så står inte allt rätt till här i Sverige...
Idag blev jag ännu en gång påmind att detta är MITT yrke! Jag älskar mitt jobb. Ett mer givande yrke får man leta efter. Tack till alla elever på Vidåkersskolan, som hjälpt mig att hitta mitt yrke. Ni är bäst!
