Ensamhet, uppskattning och dig själv
Vi vill ofta ha allt. Vi människor vill trivas överallt. Det ska vara bra hemma, på jobbet, på fritiden och helst även när vi sover. Och det är väl en bra sak. Men jag tror att det då blir svårt att uppskatta allt som vi har runt i kring oss. Det främsta, som de flesta av oss strävar efter är ett förhållande. Har man ett förhållande, då är man en lycklig människa. Utan förhållande kan man vara lycklig, men inte fullt så lycklig. Oavsett, så har man ju i alla fall ett förhållande? Oavsett vad som sker, så har man alltid en person vi sin sida - man eller kvinna.
Jag tror att vi har svårt att uppskatta ensamheten och singellivet. För vem vill (utåt sett) se ut som en ensam person? Vi (se Svenskar), upplever jag, har svårt med ensamhet, även jag själv. Vi kan inte gå och fika själva, gå på bio ska vi inte tala om. Det vi kanske kan göra, är att ta en promenad på egen hand. För då är vi faktiskt ute och motionerar, och inget annat. Vi har faktiskt vänner som faktiskt vill gå tillsammans med oss, men vi tackade nej. Det är verkligen inte så att vi faktiskt inte har några vänner som faktiskt vill gå tillsammans med oss. Men det vet och ser ju ingen annan än vi själva. Och då ser det okej ut. Men ja, tänk såhär; du har ju i alla fall en pojkvän/flickvän. Och genast så känns det lite mer okej. Vi har ju i alla fall någon som väkomnar oss när vi kliver innanför ytterdörren... eller?
Hörreni! Det är inte fel att vara singel eller ensamvarg, det är lika naturligt som att vara i ett förhållande och i en relation. Tro mig, din tid kommer! Det finns en hel del människor som lever på denna jord, så någon måste väl vara menad för just dig? Uppskatta det du har, och lägg inte ner massor med tid på att fundera på vad du INTE har! För då får du mer tid över till att fundera på vad du faktiskt VILL ha.
Jag tror att vi aldrig är nöjda. Har vi lockigt hår, så vill vi ha rakt hår och tvärt om. Har vi inte glasögon, så vill vi ha det, inte för att vi frivilligt vill ha synfel. Utan för att det är snyggt med glasögon. Undra hur många, som varje dag tvingas bära glasögon, håller med? Har vi en "dålig" bil, så vill vi ha en finare och nyare modell. Men vem vill tvingas ta ett dyrt billån och förlora massor med pengar? Vi vill inte bo i lägenhet, det är för trångt och vem vill inte ha en mysig liten trädgård att påta i? Och samtidigt vill vi ha mer LEDIG tid. Vi vill inte gå till frisören och klippa oss, för vi är rädda hur resultatet kommer att bli. Men samtidigt vill vi ha lite förändring, typ som en ny frisyr? ...jag kan fortsätta i evigheter. Se livet ifån den ljusa sidan. Det är som det är. Om det egentligen är bra, varför ska vi då promt förändra allt? Let i be.
Det blev lite rörigt det här. Men det känns som om det finns lite logik i denna text, i alla fall!
Jag tror att vi har svårt att uppskatta ensamheten och singellivet. För vem vill (utåt sett) se ut som en ensam person? Vi (se Svenskar), upplever jag, har svårt med ensamhet, även jag själv. Vi kan inte gå och fika själva, gå på bio ska vi inte tala om. Det vi kanske kan göra, är att ta en promenad på egen hand. För då är vi faktiskt ute och motionerar, och inget annat. Vi har faktiskt vänner som faktiskt vill gå tillsammans med oss, men vi tackade nej. Det är verkligen inte så att vi faktiskt inte har några vänner som faktiskt vill gå tillsammans med oss. Men det vet och ser ju ingen annan än vi själva. Och då ser det okej ut. Men ja, tänk såhär; du har ju i alla fall en pojkvän/flickvän. Och genast så känns det lite mer okej. Vi har ju i alla fall någon som väkomnar oss när vi kliver innanför ytterdörren... eller?
Hörreni! Det är inte fel att vara singel eller ensamvarg, det är lika naturligt som att vara i ett förhållande och i en relation. Tro mig, din tid kommer! Det finns en hel del människor som lever på denna jord, så någon måste väl vara menad för just dig? Uppskatta det du har, och lägg inte ner massor med tid på att fundera på vad du INTE har! För då får du mer tid över till att fundera på vad du faktiskt VILL ha.
Jag tror att vi aldrig är nöjda. Har vi lockigt hår, så vill vi ha rakt hår och tvärt om. Har vi inte glasögon, så vill vi ha det, inte för att vi frivilligt vill ha synfel. Utan för att det är snyggt med glasögon. Undra hur många, som varje dag tvingas bära glasögon, håller med? Har vi en "dålig" bil, så vill vi ha en finare och nyare modell. Men vem vill tvingas ta ett dyrt billån och förlora massor med pengar? Vi vill inte bo i lägenhet, det är för trångt och vem vill inte ha en mysig liten trädgård att påta i? Och samtidigt vill vi ha mer LEDIG tid. Vi vill inte gå till frisören och klippa oss, för vi är rädda hur resultatet kommer att bli. Men samtidigt vill vi ha lite förändring, typ som en ny frisyr? ...jag kan fortsätta i evigheter. Se livet ifån den ljusa sidan. Det är som det är. Om det egentligen är bra, varför ska vi då promt förändra allt? Let i be.
Det blev lite rörigt det här. Men det känns som om det finns lite logik i denna text, i alla fall!
Kommentarer
Trackback
