Till hundra procent

Jag fyllde år förra veckan, och dagen fick mer eller mindre ett "roligt" slut. Jag hade precis vart och inhandlat mig en fin födelsedagstårta, när jag var så klantig att jag gick och snubblade över ett cykelställ. Så kan det gå när inte haspen är på! Hur själva fallet såg ut, det vill jag knappt veta. Men det sista jag minns är att jag precis innan jag föll, vinkade åt några elver. Oj vad snopna dem måste ha blivit när vikarien helt plötsligt försvann, och de enda de såg var två sprattlande ben och ett skrik så det heter duga.
Där låg jag, med grus i munnen, ont i varenda kroppsdel och ett par tårar som rann ner för kinden. Och just då önskade jag att någon skulle komma fram och fråga hur det gick. Helt plötsligt kom en gammal man fram till mig, och jag tänkte; "Åh, vad rart av honom att titta till mig". Och orden som kommer ur hans förbaskade mun är; "Hur gick det med tårtan"? Tack för omtanken...

...jodå, tårtan överlevde fallet. Men mina lår mår desto sämre. Färgglatt om jag säger så, och det är ju alltid något!