Till hundra procent

Idag kom min kära hem, igen. Men han försvinner lika snabbt som han kom. Måndag, äckliga måndag. Jaja, tre härliga nätter får vi tillsammans i alla fall. Men det som känns bra, att det känns lika naturligt att han är borta, som hemma. Och det är skönt. Och oftast så brukar veckorna gå fort, men ja, längtan och saknaden finns ju alltid där. Någonstans.

Nu ska vi strax bege oss mot bowlinghallen, för att kasta några kolt och avnjuta en bit mat.
Det blir vi två, och ca 20 stycken till. Men ju fler desto roligare. Om inte annat, lite trångt.

Trevlig kväll.

Ps, mina blåmärken börjar försvinna. Äntligen kan jag visa mig bland folk igen.
Puh.